Strejk

2011-08-26 | 01:58:24 | vardagsliv | 3 Kommentarer
Nu har jag skrivit in mig för att börja pilates, jag har letat med ljus och lykta efter någon lämplig sportaktivitet som inte innehåller bollar, men det enda som fanns var balett och jag kände att det kanske var lite sent att hoppa in och börja dansa balett som sextonåring, snart sjutton, man behöver ju inte försätta sig i sådana situationer när man vet att man är graciös som en elefant.


Annars är det ganska lugnt här, eller runt mig, i övriga Chile är det ganska turbulent just nu på grund av att hela kollektivtrafiken strejkar, en stor del av eleverna kan inte eller orkar inte ta sig till skolan. Samtidigt är det nya uppblossade protester bland studenterna som strejkar inne i städerna, så jag får vackert hålla mig hemma.

Translation -

Now I'm going to start practicing pilates. I've searched high and low for some activity which doesn't contain balls, but wasn't able do find anything but ballet. I'd thought that I would spare my firends that experience, it is perhaps a little bit late to begin at the age of sixteen, almost seventeen. You don't have to pu ypurself in these kind of situations if you know that you are graceful as an elephant.

Otherwise has it been quite relaxed here, or around me, because in the rest of Chile is it turbulent at the moment, because the entire public transport is striking and a great part of the students can't or are to lazy to get to school. In the big cities are new protests flaring up among the students, which are striking as well, so there are a lot of politics happening.

Kremerade skor

2011-08-20 | 16:01:49 | vardagsliv | 0 Kommentarer
Då var det dags att hålla en minnesstund för mina gympaskor som har länge tjänat mig troget, för igår slutade de sina dagar, kremerade.

Sista joggingrundan med dem så sprang jag i lera och ställde därför ut dem efteråt, för att inte smutsa ner hela huset. Hela dagen efter ösregnade så då var de rena, men dyblöta, därför hängde min värdmamma upp dem på tork, för att slutligen ställa dem intill braskaminen så att de skulle torka ordentligt. Nu råkade hon ställa dem lite för nära så efter att vi hade haft fredagens filmkväll och tittat på "Riding redhodd", (som jag förövrigt inte rekommenderar, om man inte är beroende av att se alla filmproduktioner som Robert Pattison har gjort), så upptäckte min minsta värdsyster, Javiera, att mina skospetsar hade förlorat formen lite och blivit lite smått svartabrända. Stackars min värdmamma, hon blev nu lite förtvivlad, men jag lugnade henne med att de skorna ändå snart hade varit uttjänta.

Så nu måste jag bege mig på skojakt, vilket inte direkt är mitt favoritnöje, att prova skopar efter skopar, knyta, knyta upp, promenera omkring. Hmm, vad är skillnaden mot det förra paret. Omgiven av otåligt sällskap som undrar om de här skorna inte duger, så vi kan åka hem nu och en försäljare som ger en dåligt samvete för att de får springa fram och tillbaka och sedan köper man ändå inget. Alltihop omgivet av monton, pumpande musik och lysrör som sticker i ögonen. Det är mina samlade upplevelser av att leta efter nya skor hitills.

Translation -

Now has the moment come to remember my dear joggingshoes, which served me honest for a long time and now have passed on. Yesterday did they end their days, cremated.

They were dirty after the last time I run with them, so I put them outside. The day after was it raining the whole day, and the shoes were clean but wet. Therefore did my hostmum hang them up to let them dry. In the evening when we were going to have a movienight with "Red riding hood", (which I wouldn't recommend if you don't have an obsession about watching all movies where Robert Pattinson is acting), did my hostmum move them and put them next to the stove, so they finally should drought. After the movie discovered Javiera, my youngest hostsister, that the shoetips had lost their form a little bit and turned into black. My poor hostmum, she was a little bit upset, but I eased her with that the shoes were almost retired, so it wasn't a great disaster.

Consequently do I need to go on shoehunt now, which isn't my favouritehobby. To try shoepairs after shoepairs, tie them, tie them up, and stroll around. Hmm, do they fit or not, or was the pair before better. Surrounded by a unpatient company, asking if this pair isn't good enough, so we can go home and a seller which gives one bad conscience, because they run around and tries to help me and then I'm not buying anything. Everything to a background of monotounos music and piercing light from the flourescent lamps. These are my buying-shoeexperiences until now, but afterwards it's worth it.

Lite takter fran Chile

2011-08-16 | 23:17:25 | vardagsliv | 0 Kommentarer
Sa var det skola igen, vi var lediga igar. Idag var det ganska lugnt. Vi hade tva prov varav jag bara gjorde ett, i historia, för i biologi var det sa mycket material att jag inte behövde läsa in det.

Nu är jag hemma hos en kompis och vi förbereder en redovisning för imorgon, när jag inte bloggar^^. Här kommer lite toner fran Chile;



Translation -

Today was school again, we had a little minivacation, for one day, but it was cool. We had two tests, I made only one, history, and hadn't to do the other because it was biology which they had done before I came to the class.

No I'm staying at the house of a friend, because we are preparing a oral presentation for tomorrow, or are preparing when I'm not writing this ^^. I've to go back to work but I put up some Chilean music for you to enjoy;

Viña del Mar

2011-08-15 | 04:43:21 | vardagsliv | 4 Kommentarer

Nu har jag klampat i klaveret. I förgår var vi och hälsade på min värdpappas mor i Viña del Mar. Vi hälsade och jag tänkte att nu skulle jag artigt hälsa som jag lärt mig, alltså sa jag "Hola tía~Hej tant". Man vill ju inte uppfattas som den ohyfsade europeiska blondinen från Schweiz. Ingen lyfte på ögonbrynen och jag kände mig stolt över att ha hälsat enligt etikettens alla regler. Lite senare när vi satt i vardagsrummet viskade min äldre värdsyster diskret till mig. Du borde säga säga "señora Elsa~fru Elsa" istället. Uups! Men hon verkade inte ta illa upp.



Vi åkte även en tur till stranden i Valparaiso och Viña. Det var jättefint väder med strålande solsken och en hel del människor gick omkring i shorts. I Viña fanns det även små stånd som sålde allt man kan tänkas behöva, bland annat churros. Mums! Churros är som munkar, fast formade som avlånga, tjocka spaghetti. En underbar dag, när vi kom hem var jag så trött att jag stupade i säng direkt.



Translation -

Now I've made my first made my first faux pas (as far as I know^^). The day before yesterday did we visit my hostgrandma in Viña del Mar, the Saint Tropez of Chile. We greeted her and I thought that I should be courteous, so I said "Hola tía~Hi aunt". I wish not to be conceived as the unpolite, blond girl from Swiss. Noone reacted and realieved did I sit down. I had managed to greet in a civil way. After a little while whispered my hostsister descret that I shouldn't call her aunt, I was supposed to say "señora Elsa~mrs Elsa". Uups! But she did look ofended.

We did went to the beach in both Valparaiso and Viña. It was wonderful weather and we enjoyed our time. In Viña were people skating and weaing summerclothes. There were small stalls along the beach where you could by different things, among them churros. Yummie! Pastry, fried dough with sugar. A nice day and I was so tired so I went to bed immidiately when we returned home.

Chapa Verde

2011-08-15 | 04:19:44 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Jag har i loppet på två dagar befunnit mig på playan (och teoretiskt sett kunnat bada, en del gick faktiskt i shorts) och åkt skidor i Anderna. Det är ganska fantastiskt vilka olika naturtyper som finns inom så korta avstånd. Det är även orsaken till den korta bloggtorkan.
Idag åkte vi till ett skidområde som heter Chapa Verde och ligger rakt österut, upp i Anderna, en timmes bilresa från var jag bor. Vägen slingrade sig upp i bergen och till slut nådde vi en vägspärr som liknade en tullstation. Det berodde på att skidområdet ligger på privat mark och man måste betala en liten nätt summa och få ett tillstånd för att få komma in på området. Sedan åkte vi en bred väg som vindlade sig fram längs bergen. Först bredde ett grönskande busklandskap ut sig med lite småträd, för att sedan skifta till bara brun jord med silvriga, döda träd (förgiftade). Varför? Detta området är platsen för (jag är inte säker på om jag uppfattade min värdpappa rätt) den största underjordiska koppar- och guldgruvan på jorden. Den är verkligen enorm, vägen sträckte sig kilometer efter kilometer och nere i dalarna kunde man skymta olika typer av byggnader och dammar med läskiga färger.


Det var kusligt, allt var i perfekt ordning, vägar, byggnader men det syntes knappt några människor eller bilar. I vanliga fall är ju vägar i den här storleken hårt trafikerade och fulla av liv, men här var allt nästintill dödsstilla.

Vi svängde av på en knagglig, brant väg av hårt packad jord och kom slutligen fram. Området var ganska litet, tre liftar, fast pisterna var långa. Intill fanns det så kallade cabañas, små stugor, som används som skidstugor över helgen. På förmiddagen försökte jag lära mina värdsystrar att åka skidor, men det blev inte så många åk, de tröttnade ganska fort på att knata upp för backen för att åka ner. Efter lunch så knäppte jag på mig pjäxorna för att åka på ett halvdagskort. Först gick jag till kassan vid ett och fick då veta att halvdagen börjar vid två, och då passade jag på att fråga vad det kostade, och höll på att trilla av stolen när jag hörde priset, 300 kr för en halvdag, i ett miniskidområde. Senare pratade jag även med en tjej i liften och hon sade att det här området är ändå ganska billigt. Så det är bara en viss, privilegierad typ av chilenare som har möjlighet att åka skidor.


Sedan bar det av, först gick det lite sisådär därför att mina pjäxor var för stora, men sedan vande jag mig vid detoch höll mig till de enklare avfarterna. Jag åkte upp längs bort, till toppen och synen som mötte mig där var underbar. Strålande solsken, snötäckta bergstoppar som sträckte sig så långt ögat kunde nå och härlig, smörig pudersnö att åka i. Jag bara njöt.


På hemvägen passade vi även på att titta på den övergivna gruvstaden, där gruvarbetarna bodde för i tiden.


Nu sitter jag och njuter av bilderna på dagen med en lite smått bränd haka, men det var det värt :D.
Translation -

I've within two days been at the beach (where I teoreticly could have swimmed, a few did actually wear shorts) and been skiing in the Andes. It is fantastic what different kinds of nature there is in a short distance. Therefore the bad update.

Today did we went to a skicentre which is named Chapa Verde, and is situated east, in the Andes, one hours drive from where I live. The road winded up in the mountains and finally did we reach a roadblock, which looked quite simular to a customs station. This was because we were entering private land and had to pay and get a permission to pass. We followed a big road, which twined along the mountains. At the beginning was the nature green with bushes and small trees, to alter into just brown earth and dead, silvery trees (poisoned). Why? This is the area where (I'm not sure that I did get my hostfather right) the biggest subterrannean copper- and goldmine on the earth is situated, and the mine is really huge. The way continued for kilometres and kilometres and down in the tales could you see different kinds of buildings and lakes with creepy colours.

It was scary, because everything was perfect in order, roads, buildings but there was no people or cars. Usually are roads in this size full of traffic and life, but here was everything quiet.

We turned of to a bumpy, steep way, made of tightly packed soil and there we was. The centre was small, three lifts, but the pists were long. There were small cabañas, small houses next to the centre, which are used as houses over the weekend. I tried to teach my hostsister a little how to ski and after lunch was it my turn to ski. I went to buy a ticket for a half day and it was quite expensive, 300 kr for a half day in a miniskiarea. Although I talked with a girl in the lift later, and she said that this was cheap. So there are only a few selected Chileans who have the possibility to go skiing.

I really enjoyed skiing, even if it didn't was funny at first because my skiboots were too big, but I did got used to it. I went to the very end, at the top and the view was fantastic. Beaming sunshine, snowy mountains as long as you colud see and wonderful, smoothy snow. I just had a wonderful time.

At the way home did we stop and look at the forsaken city of the miners, where they used to live.

Now I'm sitting and enjoying the picture from the weekend, with a little sunburned chin, but that doen't matter, it was worth it :D.


Bildkällor: http://www.chapaverde.cl/

Skor och annat matnyttigt

2011-08-07 | 17:36:42 | vardagsliv | 0 Kommentarer
Gårdagens eftermiddag tillbringade jag med min värdföräldrar i stan för att shoppa lite. Jag behövde nya skor för skolan och så skulle vi göra lite andra ärenden. I skolan ska man ha svarta, ordentliga skor som passar ihop med skoluniformen. Just nu är det lågsäsong för skolmaterial, så det krävdes en del letande innan vi hittade de passande skorna. De ena var för stora och klunsiga och de andra passade inte, för om man ska ha på sig dem varje dag och gå mycket i dem, men till slut fann vi dem. I en liten, liten affär i en galleria, där knappt ägarinnan fick plats, fanns det olika typer av läderskor och där hittade jag mina. De är gjorda i Chile! och var dessutom väldigt billiga, för mina preferenser, 200 SEK för ett par välgjorda skor i läder. Annars är priserna ganska lika i Sverige, det är billigare men inte enormt. Dessutom finns det massor av piratkopierade varor här, som exempelvis Converse. Det är svårt att hitta ett "äkta" par.

Därefter skulle vi handla bröd och det var en omständlig procedur. Först plockade man ihop de bröd man ville ha, gick till en kassa och fick en lapp på hur mycket man skulle betala, sedan köade man till nästa kassa för att betala för att sedan återvända till samma kassa från början och få sin vara mot kvittot som bevisade att man hade betalat. Samma system finns även i exempelvis varuhus, när min värdpappa skulle köpa en klocka, valde han först ut den, fick ett kvitto, gick och betalade och fick sedan hämta ut klockan.

För övrigt är det barnens dag idag, vilket firas mycket här, på morgonen fick alla barnen en present. Kanske något du ska tipsa dina föräldrar om? ;)

Translation -

I was in the citycentre yesterday afternoon with my hostparents to do some shopping. I needed new shoes for school and we did also some other shopping. The shoes for school has to be black and suit the school uniform. At the moment is it low season for schoolmaterial, so we had to hunt for them. One pair was to clumpsy and the other didn't fit when you have to wear them every day and walk a lot, but we did find them. In a little, little shop, where there almost wasn't room for the owner, with different types of leather shoes did I find the perfect ones. Made in Chile, well-made and for my preferences cheap, 200 SEK. Otherwise are the prices here quite the same, it is cheaper but not very.

Thereafter did we go to buy some bread, and that was a long-winded procedure. First did you pick out the bread which you wanted, thereafter was there a queue to mark the bread with a price, then was there another queue to pay for the bread and finally did you went back with the receipt and got your bread. This system is the same everywhere, in malls too.

By the way, today is the day of the children, which is very celebrated here, so in the morning did all children get a present. Perhaps something you should inform your parents about? ;)

Trigonometri och annat huvudbry

2011-08-06 | 19:39:07 | vardagsliv | 0 Kommentarer
Jag älskar att räkna matte (när jag förstår). Just nu, eller precis så satt jag och försökte bevisa trigonometriska ekvationer, visst låter det roligt, och hade kört fast fullständigt. Jag tjuvtittade i facit men kunde för mitt liv inte förstå hur de kom fram till det svaret. Efter mycket funderade så frågade jag slutligen min värdpappa om hjälp, han är ingenjör, och han satte sig ner med mig och förklarade. Trots vissa språkproblem så förstod jag ganska snabbt vad det var jag hade missat, och då när det bara är att lösa ett problem efter ett logiskt mönster tycker jag matte är rolig. När man sedan tittar efter i facit och man har exakt samma svar och man förstår hur man kom fram till sitt resultat. Den känslan är underbar.

Blir kortfattat idag för det kommer ett betydligt längre inlägg snart om mitt favoritämne just nu... precis, du gissade rätt; skolan.

Här är en länk till en video som vi tittade på under biologilektionen igår, vi arbetar med droger just nu, och här kommer tio argument varför man inte ska ta dessa substanser innan man sätter sig bakom ratten. Roligt, eller skrämmande? Döm själv!



I love math (when I understand). Right now, or for a moment ago I was trying to prove trigonometric equations, it sounds fun, not?, and had get really stucked. Even after a look in the key book, I couldn't get how they had received that answer. Finally did I ask my hostfather for help, he is an engineer, and he sat down and tried to expain the problem to me. Despite some obstacles with the language did I quickly realize what I had misunderstood, then when was only is left is to solve the sum after a logical system, is math fun. When you look in the answersheet and have got the same answer. That feeling is wonderful.

I write only a short one today, because you have to save your energy for a longer text about my favourite topic at the moment... you guessed correct: school, which is coming soon.

Here is a link to a video we watched in biology, we are studying drugs at the moment. Funny, or frightening? You decide!

Centrum

2011-07-31 | 02:34:33 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Idag var vi och hämtade min kjol hos en skräddare (kvinnlig, för det heter väl inte skrädderska). Min skoluniform är väldigt fin tycker jag, den traditionella typen med kjol, strumpor och kavaj, som används två gånger om året, men kjolen är randig vilket lättar upp hela intrycket. Det finns vissa anskrämliga exemplar på skoluniformer i exempelvis gult och brunt osv, så jag är nöjd med min. Jag vet inte om ansatsen att minska klasskillnader och liknande med en skoluniform fungerar, för jag tror att sådant inte bara sker genom vilka kläder man bär, men jag får återkomma kring det. Skoluniformen skräddarsys, eller kjol och kavaj iallfall och jag är helt chockad över hur billigt det var. För min kjol betalad jag cirka 230 kronor, och den var helt handsydd.

Apropå kläder är det en mycket mer avslappnad stämning kring det här, man bryr sig visserligen om hur man ser ut och att man är fräsch, men det är inte alls samma hysteri. Det är ganska skönt tycker jag.
Stadscentrumet i Rancagua var inte alls vad jag är van vid med stora, öppna boulevarder med flaschiga affärer, som har enorma, glänsande skyltfönster, inte. Här var det små, vindlande gator med små butiker, stånd som sålde diverse småsaker. Visst finns det affärer modell H&M men det finns en variation på butikerna. Därmed är det inte sagt att det som säljs i stånden är hemstickade vantar med kardad ull från laman ute i hagen, för det mesta är det samma saker som man troligtvis hittar i varenda håla över hela världen, märkt med en liten lapp där det står; "Made in China".

Vi letade även efter en klänning till min värdstorasyster, för hennes chilenska student. Hon hittade ingen men i de affärerna vi var, fanns det gulliga äldre damer som blev helt förtrollade av mitt hår. Que hermosa! Una bella chica! Ayayay! En ganska hårt spacklad dam undrade först lite avaktande om jag kom från Los Estados Unidos, men då försäkrade jag henne att nej, jag kommer från Sverige. Varpå jag fick en stor kram och puss, hon babblade glatt på om en bror till henne som bor i Sverige och försökte pracka på mig ett antal klänningar.

Dagens tips: Gå inte över övergångsställena i Chile utan att se dig för. De finns inte där för att bilarna ska stanna, utan bara förvarna om att det kan dyka upp någon.



Today was I and my hostmum and -sister and got my skirt from the tailoress. I like my uniform, it is the traditional type with skirt, kneestockings and jacket, which is used twice a year, but the skirt is striped which makes it more easy. There are examples of schooluniforms, who are looking awful, for example with the colours as yellow and brown, so I'm satisfied with mine. I don't know yet if the meaning with a school uniform, to reduce class distinctions is really working, because I think there are more things than clothes which defines class, but I will return to this issue. You have to let a tailor sew your uniform, or skirt and jacket and I'm shocked over how cheap it was. For my skirt did I pay about 230 crowns, and it was entirely handmade.

While I'm talking about clothes, the atmosphere is much more easy about dressing here, they do care about what they are wearing and being fresch, but it isn't the same pressure as in Sweden.

The citycenter in Rancagua wasn't at all as I had imagined, with broad boulevards and stores with huge glasswindows, at the opposite. Here has the citycenter small roads, where you have to combate with th e heavy traffic. You don't notice how big the city actually is. There are small stores and stalls selling different kind of things, there are shoppingcenters and stores type H&M too, but there is a variation. This doesn't mean that the things whcih are being selled are homemade, from wool of the lama standing in the garden. It is the same stuff, which you can find allover the world, marked with a tiny label, which says "Made in China".

We were also looking for a dress to my big hostsisters graduation. She didn't find one, but in the stores which we visited were always sweet, elderly ladies, who were adored by my hair. Que hermosa! Una bella chica! Ayayay! One of them, with her face plastered with make-up asked suspicious if I were from los Estados Unidos, and I answered; no, I'm from Sweden. I got a huge hug and a big kiss and she told me about her brother who was living in Stockholm, and thereafter tried she to sell a couple of dresses to me.
The tip of the day is: Watch out when you pass a pedestrian crossing, because the cars aren't stopping, the crossing marks are just warning for that there mayby can come someone passing.

Spansk bio

2011-07-27 | 16:34:52 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Igår kväll var vi (jag och mina värdsystrar) och tittade på den sista delen i Harry Potter serien. Jag hade inte sett alla de tidigare delarna så vi tittade först på dem och nu avslutade vi med att se den sista. De var på engelska med spansk text, man kan välja mellan att titta på den dubbade versionen och den textade versionen här. Det var jättemycket folk på bion ,eftersom det är vinterlov här och titta på bio är ganska billigt och populärt nöje här (att titta på tv i allmänhet är populärt).

Jag tycker filmen var okej. Böckerna var som vanligt mycket bättre, när de gör filmer av bra böcker mister de ofta en dimension och blir "vanliga". Jag tycker att böckerna var jättebra, så läs dem om du inte har gjort det. De passar inte enbart för barn, alla kan läsa dem ;).

Det som jag störde mig på i filmen var att den var så fysisk, det är ju en magisk film, så då tycker jag att krig inte borde vara så handfasta och blodiga. De borde kunna använda sig av den magiska makt de har. Annars var den okej, lite småtråkig men duger för en filmkväll hemma. Ett litet tips, köp inte popcorn här om du inte gillar dem sötade, det verkar omöjligt att äta något (förutom kött) utan MYCKET socker.



We (my hostsisters and I) were at the cinema yesterday evening and watched the last part of Harry Potter. I hadn't seen all of the earlier parts, so first did we watch them and finished with watching the last one. The movie was in spoken English with Spanish subtitles, you can choose here if you want to watch a movie dubbed into Spanish or with subtitles. It was really crowded at the cinema, because it is winter holidays right now and go watching a movie is common and cheap (watching television is in general popular).

I think the movie was okey. The books were as usual much better, when they turn the book into a movie they tend must of the time to loose a dimension and become "normal". I really think the books are great, so read them if you haven't.

What bothered me in the movie was that it was so physical, I think when they have magic they should use it, the war was way to bloody and they fighted to much with their fists instead of with magic. Otherwise was it okey, suitable for the movieevening at home. A little tip, don't buy popcorn if you don't like them sweetned, it is almost impossible to eat something here without MUCH sugar (except meat).


???

2011-07-25 | 15:48:40 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Jag fick precis veta vad som har hänt i Oslo. Det finns inte ord för att beskriva hur fruktansvärt det är. Det är helt obegripligt, eller jag tycker iallfall det, hur man kan ta sig rätten att beröva andra människor deras liv, och inte bara dem utan det drabbar ju även alla närstående omkring dem.

Det är hemskt obehagligt när man förstår att sådant kan hända överallt, när som helst. Det är omöjligt att greppa, men man kan ändå sända en tanke till Norge och de drabbade.



I just got to know what happened in Oslo. There exist no words to describe this. It's unbelieveble, or this is at least my opinion, how someone can take the right to deprive someone else it's life, and this is not only striking the ones who got killed, it is also affecting all the persons around, family and friends.
It's very unpleasant when you realease that this can happen to anyone, anywhere. It's impossible for me to understand, compared to my experiences, but we can at least send a thought to Norway and the people, who are striken.

Nyare inlägg