rancagua -

Försenat recept

2011-10-07 | 02:34:38 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Intresset verkar vara ganska stort för receptet på min fantastiskt goda födelsedagstårta, så här kommer det. Orsaken till dröjsmålet var att jag hade slarvat bort det och jag vill, av omsorg om ert matlagningsrykte och era provsmakare, inte ge mig på att snickra ihop det helt ur luften.

Förfärligt god chokladtårta

Förbered gärna bottnarna två dagar i förväg (eller ännu tidigare och frys in dem) och montera tårtan dagen innan, men dekorera den först samma dag, en tid innan den ska serveras.

x antal bitar

Chokladbottnar:

3 dl vetemjöl

3 dl socker

1,5 dl kakao

2 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

en nypa salt

0,5 dl olja

2 dl mjölk

1,5 dl espresso

3 ägg

Nötbotten:

150g malen mandel

150g smör

2,5 dl socker

1 tsk vaniljsocker

3 ägg

1 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

rum eller valfri alkohol att dutta bottnen efteråt

Fudge:

1,5 dl grädde

1 dl socker

1 msk sirap

100g mörk choklad

50g smör

Mousse:

8 dl grädde

4 blad gelantin

Dulche de lechemousse:

4 rågade matskedar dulche de leche (Finns att köpa på konservburk, du kokar den tre timmar helt täckt med vatten, annars sprängs de. Koka gärna flera på en gång, som du sedan kan spara i kylskåpet tills du behöver dem.)

Vitchokladmousse:

100g vitchoklad

skal och saft av 2 lime, eller citroner

Chokladbotten: Sätt ugnen på 180 grader. Blanda de torra ingredienserna och tillsätt sedan de övriga. Häll smeten i en smord form och baka i ugnen till den precis har stelnat, ca 15 min.

Nötbotten: Sätt ugnen på 180 grader. Smält smöret och vispa ihop alla ingredienserna. Baka i ugnen i ca 20 min.

Fudge: Hacka chokladen fint. Koka upp grädden. Dra av kastrullen från plattan. Rör ner choklad och övriga ingredienser.

Mousse: Vispa grädden halvfast. Blötlägg gelantinet i lite vatten och tillsätt det och fortsätt sedan att vispa grädden till den är fast. 3 dl av den ursprungliga grädden blandas med dulce de leche. Smält den vita chokladen och blanda den med den övriga grädden och limen.

Montering: Dela chokladbottnen i två. Värm eventuellt upp fudgen igen och bre lite över den understa chokladbottnen. Bre sedan ut dulce de leche moussen, lägg på nötbottnen, som du har duttat med rom och bre även över chokladfudge på den, avsluta med ett lager vitchokladmousse och den sista bottnen. Täck hela tårtan med vitchokladmoussen. Ringla fudge längs kanterna och dekorera med en blomma i mitten.

Jag lämnar inga garantier för att tårtan lyckas och ta måtten med en nypa salt, för det beror helt på vilken slags ingredienser man använder och jag brukar höfta lite, beroende på vad som finns hemma och hur smeten känns.

Translation -

Following the great interest did I put up the recepie of my birthdaycake, if you are interested in reading it as well, please try to translate it in google first, and if it doesn't work, send me a message. I don't make any garanties, but I hope you will like it and this isn't the ideal dietcake, but I think that is quite obvious. Sweet greetings from Chile.

Feliz cumpleaños

2011-10-03 | 00:24:28 | vardagsliv | 1 Kommentarer

Stort grattis på födelsedagen Pappa. Jag hoppas att du har haft en jättefin dag på din XXX födelsedag. Du finns i mina tankar trots att vi befinner oss ett jordklot från varandra (mer eller mindre). Istället för ett halvfalskt "Cumpleañps feliz" så får du njuta av ett stycke från den chilenska motsvarigheten till Evert Taube, Silvio Rodriguez. Gav det mersmak så finns ju alltid Youtube.

Translation -

Happy birthday Pappa. I hope that you had a wonderful XXX birthday. You are in my thoughts, even if we are a globe distant from each other (less or more). Instead of me singing a "Cumpleaños feliz" out of tune, I've put up a song for you to enjoy, from the Chilean equivalent to Evert Taube, Silvio Rodriguez.

Återseende

2011-10-03 | 00:03:03 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Gårdagen startade jag dagen med en löprunda och därefter åkte vi till Santiago över dagen för att hälsa på kusinerna och fira 18 september med YFU (min utbytesorganisation) i efterhand.

Jag sprang en ny runda, och passerade ett bostadsområde som jag inte brukar springa i och en sak som jag tycker är väldigt obehaglig när jag är ute och springer är alla lösa gatuhundar, och privata hundar för den delen också. De flesta hundarna brukar bara sitta still och titta på mig när jag passerar, men en del brukar börja skälla och springa efter och nafsa mig på hälarna, vilket inte är jättekul.

Igår sprang jag förbi en öppen port och då blev jag faktiskt ganska rädd, för innanför stod tre stora Rottweilers som började skälla och hoppa, men som tur var det de det enda de gjorde, för jag vet inte vad jag hade gjort om de hade sprungit ut och attackerat mig.

Till roligare saker, sedan åkte vi, som sagt till Santiago, hela familjen, lämnade av min lillebror Manuel hos kusinerna och tog med en kusin. Vi kom fram en trekvart sent som det sig bör (förutom min familj som utgör ett undantag och i vanliga fall alltid är punktlig). Där hade YFU anordnat lekar och rikligt med mat såsom empanadas, churipan, anticuchos och så vidare. De som kom var de utbytesstudenterna som bor i närheten, gamla utbytesstudenter och de som arbetar på kontoret. Det var roligt att träffa de andra utbytesstudenterna och höra hur de har haft det. De flesta trivs jättebra i sina familjer, men en tjej hade exempelvis bytt från Punta Arenas, längst i söder, till en ny familj här i Santiago.

Därefter var det tårta, för att fira min morbrors födelsedag nästa vecka, samma tårta som förra gången och sedan bar det av hemåt.

Translation -

Yesterday did I start the morning with a runningtour and after that did we go to Santiago just over the day to visit the cousins and to celebrate the 18th September afterwards with YFU (my exchangeorganisation).

I run a new direction, and passed some areas, which I don't use to run in and one thing I think is very unpleasant when I'm out running is all the stray dogs here. The most of them use to sit and watch when I pass, but some of them run after, barking and snapping my heels.

Yesterday as I passed a open gate and then I got really scared, because inside were three big Rottweilers, which started to bark and jump, but luckily was it the only they did, because I don't know what I should have done if they had run out and attacted me.

To more pleasant subjects, then did we, as said before, went to Santiago, the entire family, we left my little brother Manuel at the cousins' house and took one with us. We arrived one hour late, as it ought to be (except my family, the exception, which usually always is in time). There had YFU arranged games and were abundantly supplied with all kind of food, as empanadas, churipan, anticuchos etc. They who were invited was exchangestudents who live close to Santiago, old exchangestudents and people who work at the YFU office. It was fun to meet them and hear how they've been. The major part is doing fine, but for example one girl had changed family from Punta Arenas, the very south to Santiago.

Later was it time for birtdaycake at the cousins' house because my uncle is going to have birthday next week. Then did we turn our direction towards home.

Omvända roller

2011-09-29 | 21:33:34 | vardagsliv | 1 Kommentarer

Gissa vad som hände idag? (Jag vet, jag är inte rolig, och du kan omöjligt gissa det.) På andra rasten, när jag satt och njöt i solen och pratade med mina kompisar, så vinkade min lärare i filosofi fram mig. Vi pratade lite och sedan frågade hon mig om jag skulle kunna tänka mig att undervisa henne i tyska mot betalning. Till information för er som inte visste det innan, så kommer min mamma från Tyskland, så jag kan flytande tyska. Lite förvånad så nickade jag och visst, det skulle kunna vara kul.

Jag tycker det är roligt att förklara saker, och se när man efter att ha försökt förklara det på olika sätt, hur personen ifråga slutligen lyser upp när de förstår. Nu funderar jag hur man lämpligen ska lägga upp undervisningen av ett språk, så om du har några tips tar jag tacksamt emot dem.

Translation -

Can you guess what happened today? (I know, I'm not funny and you can't probably guess it.) In the second break, when I sat, enjoying the sun and chating with my friends, did my teacher in philosophy come forward to us. We talked a little and then she asked me if I could teach her German against a little payment. I did surprised agree and now I´m a teacher. I like to explain things, and see how the face is brightening up when the person finally understands. Now I'm thinking about which the best way is to learn a new language, or teaching it, so if you have any advices I will be thankful.

Liten tur i bergen

2011-09-25 | 23:21:13 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Idag skulle vi göra en liten tur till fots med scouterna, enligt de i gruppen som hade planerat den. Det visade att de hade missbedömt distansen lite. Vi gjorde slutligen en dagstur, mitt under i middagshettan på cirka sex timmar. Vi började nere i Machalí och gick upp i bergen. Det var jättefint väder, strålande solsken, man riktigt kände hur solstrålarna punkterade huden (Chile är inte det ideala stekarstället, här är ozonlagret jättetunt). Slutligen kom vi fram till ett svalkande vattenfall som ligger inklämt mellan två kullar (berg om man är gående).

En liten ödla som vi såg på vägen, det syns tyvärr inte så bra på bilden, men den var helt giftgrön och klarblå. (A little lizard we found at our way up. Unfortunately does not the picture show the bright colours of the lizard.)

Målet på vandringen, ett svalkande vattenfall insprängt bland bergen.

Translation -

Today were we going to do a little tour with the scouts, about an hour, according to they in the group, which had planned it. It appeared that they had calculated a little bit wrong. Finally did we do a daytour, during the scorching heat at lunchtime, for about six hours. We started down in Machalí and went up in the mountains. It was really nice weather and you could really feel how the sunbeams punctured your skin (Chile isn’t the ideal place for the beachvacation, the ozone is very thin here). At last did we reach our goal, a freshly pouring waterfall, which is situated in between two hills (mountains by foot).

Filmkväll

2011-09-25 | 22:58:45 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Igår efter skolan kom Marie, den franska utbytesstudenten, hem till mig och vi sprang en runda tillsammans. Senare på kvällen åkte vi in till Rancagua för att se filmen American Beauty, som är en del i en filmserie som humanisterna i skolan arrangerar.

Den handlar om en familj, som lever sitt liv på slentrian och har glidit ifrån varandra med åren, och hur fort livet kan förändras. Filmen var bra, men tyvärr innehöll den ganska många stereotyper, homofoba militären, blonda förförerskan, och slutet var också lite halvdant gjort, de vågade inte gå hela vägen. Det har anpassats för att inte vara alltför stöttande.

Jag föredrar filmen som visades förra gången, ”Camera Buff”. Det är en polsk film som handlar om en man någon gång efter andra världskriget. Han köper en filmkamera för att dokumentera sin nyfödda dotter, men blir besatt av att göra filmer och slutligen betraktar han hela sin omvärld genom kameralinsen. Den filmen var lite mer subtil och tvingade inte på tittaren ett föreskrivet budskap.

Translation -

Yesterday after school did Marie, the French exchange student, come home to me and we did go jogging. Later did we go to Rancagua and watched the movie ”American Beauty”, which is a part of a movierange, a project which the humanists in the school are doing.

The movie is about a family, which are living their life and a distance between them has grown as the years have passed by, and how fast the life can change direction. The movie was good, but not one of the best I’ve seen. It has many stereotypes, like the homophobic military, the blonde seductress and the end was also poorly made. It has been adapted to not be to offensive.

I prefer the movie, which was shown the time before “Camera Buff”. It is a Polish movie about a man, who buys a camera to document his newborn daughter. He becomes obsessed about recording, after he has won an amateur-competition and ends up observing his entire life through the camera lens. The movie was more subtle and didn’t force a certain message and opinions on the viewer.

Heja cykeln!

2011-09-19 | 23:14:37 | vardagsliv | 2 Kommentarer

Jag har precis återupptäckt hur härligt det är att cykla. Vilken genialisk uppfinning! Häromdagen frågade Paula mig om jag ville hänga med henne och några kompisar på en cykeltur, och jag tänkte, varför inte? Vi kom via omvägar (Machalís poloklubb) fram till en ganska trafikerad väg, som leder upp i bergen. Vägen slingrade sig upp, inte särskilt brant, men hela tiden uppför.

Vi höll ett ganska lugnt tempo, allihopa amatörcyklister, förutom en cyklingsnörd. Vi blev med jämna mellanrum omkörda av mer "seriösa" cyklister, som körde med hela kitet: proffscykeln (som inte väger ett gram för mycket), tajta ormskinnet, solglasögon, handskar och högljutt konserverande i grupp. De brukar göra en dagstur, 30 kilometer rakt upp i bergen, till Coya. Jag kan inte påstå att vi nådde så långt. Vi cyklade till ett monument av den chilenska gruvfamiljen, tog en paus och vände sedan hemåt igen. Nedfarten var allra härligast.

Annars var det en underbar naturupplevelse, alla bilarna och avgaserna, men vi kunde njuta av naturen, trots det störande momentet med allt det gröna och blommorna. Vi hade dessutom en vidunderlig utsikt, när vi kom upp en bit i bergen.

Idag cyklade vi också, och jag kände väldigt tydligt att jag hade en rumpa med två sittben.

Translation -

I've just rediscovered how wonderful it is to ride a bike, which a genial invention. The other day did Paula ask me if I would like to join her and a few friends at a cycleride, and I thought, why not? We arrived through roundabouts (the poloclub of Machalí) to a quite traficed road, which leads up in the mountains. The way winded up, up, up, not very steep but all the time upwards.

We did keep a calm pace, as the amateurcyclists we are, except one cyclenerd. With regular intervals did other, more "serious" cyclists overtake us, they wore the hole kit, a bike which didn't weigh a gram to much, the clothing, tight as a snakeskin, sunglasses, gloves and loudly conversating in groups. They use to make a daytour, 30 kilometres up in the mountains, to Coya. I can solemnly affirme that we didn't reach Coya. We cycled to the monument of the miner's family and turned. The descent was the best.

Otherwise was it a fantastic natureexperience, with all the exhausts, cars but we could enjoy our experience despite the disturbing thing with all the verdant and the flowers. We had furthermore a great view when we reached up a bit in the mountains.

Today did we do tour as well, and I did feel my tail and bones very clearly. My condition is ok, but I'm not used to sit on a bike that much.

Dagen före

2011-09-18 | 17:45:04 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Just nu räknar jag tiden före och efter den 18 september. Självständighetsdagen (nationaldagen) är lite mer firad här än i Sverige. Det började redan i torsdags, när vi fick sluta tidigare från skolan, i skolan firade vi förra helgen och på torsdagen hade vi en högtidlig ceremoni och därefter åt vi empanadas.

Torsdagskväll inleddes sedan festligheterna, som förutom att man firar med familjen och äter gott, består av något som liknar minioktoberfester (det finns många tyska influenser i Chile) i varje stad. Där kan man spela, åka diverse olika åkattraktioner och framförallt dricka, äta och dansa.

Igårkväll besökte jag den som ligger närmast oss, i Machalí närmare bestämt, med några kompisar och fick uppleva en riktig chilensk fonda. Det är en riktig folkfest.

Translation -

Right now I'm counting the time in before and after the 18th September. They pay a little more attention to the independence day than in Sweden. It began already at Thursday, when we left school earlier, in the school did we celebrate the last weekend, so it was just a formal ceremony and we at empanadas in the class.

Thursday evening began the festivities, beyond celebrating with the family and eat delicious, did they contain a type of festival, similar to the Oktoberfest in Germany (there are quite many German influences here), which takes place in every city. Where you can play games, merry-go-rounds and above all drink, eat and dance.

Yesterday did I visit the one which is closest to me, in Machalí to be precise, with some friends, and we did really have a great time.

En sång

2011-09-18 | 03:22:49 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Ibland när man här en sång så fastnar den bara, antingen man gillar den eller inte. Det här är en sådan, så välj själv om du vill lyssna på den eller inte.

Translation -

Sometimes when you here a song you just get caught by it, if you like the song or not. This one is one of these, so choose if you want to here it or not (if you not already did it, before you read this, sorry).

Alfajores

2011-09-18 | 01:43:19 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Jag har precis övertygat min lillebror om att mina bakexperiment trots allt inte smakar så illa. De blev en fullkomlig succé. Igår tänkte jag att nu när det är nationaldag måste jag baka något chilensk, så jag bestämde mig för att göra en omtyckt, mycket vanlig kaka i Chile, alfajor. Den innehåller självklart chilenarnas två favoritingredienser, dulce de leche och choklad (och mycket socker).

Det började bra, snabbt plockade jag fram det jag behövde för degen och började röra ihop smör och socker, trodde jag. Efter ett tag slickade jag av fingertopparna och märkte att de var märkligt salta. Jag hade väl tagit i något med salt på. När jag skulle plocka in sockerpåsen slängde jag en blick på paketet och upptäckte till min förskräckelse att det stod sal på det. Paketen till socker och salt har samma färg och liknande utseende, så jag hade blandat salt och smör. Gissa om Paula skrattade gott åt mig, när jag halvt generat berättade vad jag hade gjort, men resten av kaktillverkningen gick bra, utan fler missöden.

Alfajores

Deg:

250 gram smör

3 dl socker

2 ägg

2 tsk vaniljsocker

1/2 tsk salt

2 msk kakao

2 tsk bakpulver

13 dl vetemjöl

3/4 dl mjölk

150 gram choklad

Fyllning:

1 burk kondenserad mjölk (man kanske eventuellt kan göra en tjock kolakräm också, om man inte orkar göra dulce de leche, men jag tar inget ansvar för resultatet)

Glasyr:

300 gram choklad

strössel

Koka den kondenserade mjölken i vatten 2-3 timmar. Vattnet måste täcka burken hela tiden. Det är enklare att koka flera burkar på en gång och sedan förvara dem i kylskåpet, de håller sig länge.

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda smör och socker. Tillsätt ägg, vaniljsocker, salt, bakpulver blandat med mjöl och kakao. Smält slutligen chokladen med mjölken över vattenbad, och rör ned även den. Om degen är mycket kladdig rör ner mer mjöl, tills den är kladdfri. Kavla ut degen och tryck ut cirklar, inte alltför tunna. Baka i ugnen 10-15 minuter. Låt svalna.

Bre dulce de leche på en kaka och lägg ihop den med en annan, som en dubbelmacka.

Hacka chokladen. Smält lite drygt 2/3 av chokladen över vattenbad, flytta bunken från hettan och rör ner den övriga finhackade chokladen. Placera kakorna på en gaffel och ös över choklad med en sked tills de är täckta runtom av chokladen. Stryk av det överflödiga och placera kakan på ett stycke aluminiumfolie. Strö över strössel. Hetta eventuellt upp chokladen igen om den blir alltför trögflytande.

Translation -

It began at the right end, I took out the things, which I needed for the cakes and started to mix butter with suger, or that was at least what I thought. After I while I happened to lick my fingertips, and noticed that they tasted salt, but I thought that I had touched something while I was baking and didn't think more about that. When I should put back the bag with suger did I realize that it wasn't written sugar, it said salt. The bags with salt and sugar have almost the same colour and look very similar, so I had mixed butter with salt. Guess if Paula laughed at me when I half embarassed told here what I had done, but the other baking went well, without more mishaps.

I have finally convinced my little brother that my experiments in the kitchen doesn't taste that bad. This time was it a sucess. I thought yesterday that I have to bake something Chilean, if it is the independenceday of Chile, so I decieded to make a very popular and common cookie in Chile, alfajor. It contains of course the two most liked ingredients by the Chileans, dulce de leche and chocolate (and a lot of sugar). If your intrested in the recepie, try to translate it in google translate, and if it doesn't work, wright me so can I put it up in English as well.

Födelsedag, del 2

2011-09-14 | 03:20:54 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Lördagmorgon väcktes jag av min lillebror som ropande kom in och gratulerade mig på födelsedagen, samtidigt som han tryckte en present i famnen på mig. Därefter kom hela familjen i samlad tropp och sjöng födelsedagssången för mig, två olika varianter. Paula, min storasyster, hade dessutom varit så gullig och hade lärt sig "Ja må du leva" och sjöng den i princip felfritt, så jag fick dessutom en uppvaktning på svenska. Därefter var det tårtfrukost och sedan fick vi skyndsamt bege oss till skolan.

Där hade Paula och jag först ett pass som parkeringsvakter åt scouterna, och jag höstade in ett antal tutningar när vi stod och vinkade in bilar från vägen, men jag har börjat vänja mig. Varenda gång när jag är ute och springer så busvisslar och tutar bilarna efter mig. Det är faktiskt ganska roligt.

Sedan stod jag vid årskursens stånd ytterligare en timme, vi hade lekar med hoppborgar och studdsmattor. Nu började det bli ganska tjockt med folk och jag fick ta emot en rad gratulationer. Vad jag älskar med chilenarna är, att de är så himla glada och verkligen glädjs med en, och den atittyden smittar av sig.

Vid lunchtid fanns det ett antal olika chilenska maträtter man kunde välja med, som de olika klasserna sålde. Empanadas, anticuchos (grillspett), churipan, cocinimiento (skaldjurs-, köttsoppa) och diverse sötsaker.

På eftermiddagen var sanningens ögonblick, då skulle vi dansa, men det gick jättebra.

Sedan blev jag ensam presenterad för alla föräldrar och hela skolan, för de andra två utbytesstudenterna dök inte upp. Rektorn övade med mig innan och sedan, räckte hon fram mikrofonen till mig och frågade: "Som heter?, Som kommer ifrån? Och bor i familjen?" Så jag höll inte direkt något långt tal på spanska. Efteråt träffade jag även ett par som började prata svenska med mig och det visade sig att de hade bott i Sverige eftersom de flydde från Pinochet på 70-talet, men hade sedan återvänt.

På kvällen hade mina klasskompisar först fixat en överraskningsfest för mig och en kille till i klassen som fyllde år på samma dag, med både tårta och presenter. Jättesnällt! De slängde även Brian i poolen, men jag slapp som tur var eftersom jag inte kände till den här traditionen och inte hade tagit med mig några ombyteskläder. Senare på kvällen fortsatte vi till en fest hos några andra i klassen. Jag kan ju säga så mycket att cigarettmotståndet här har inte kommit lika långt som i Sverige.

På söndagen firade vi med familjen och gick ut och åt. Det var jättegott. Efteråt var jag helt proppmätt. Jag hade kunnat rulla hem, då frågade min papa om jag inte gillade maten eftersom jag åt så lite. Annars är elfte september en ganska stillsam dag här, som man tillbringar hemma eftersom man förutom Twintowers även påminns om när diktatorn Pinochet tog makten för cirka 30 år sedan. Man har en del minneshögtider och i Santiago, och i de större städerna brukar det bli en del oroligheter.

Jag firade en jättefin sjuttonde födelsedag omgiven av underbara människor, även om jag självklart saknade min familj i Sverige.

Translation -

Saturday morning did my littlebrother wake me up with a present, which he pushed in my arms and gratulated me at my birthday. After came the rest of the family in a body and sang the birthdaysong. Paula had learnt the entire song in Swedish as well. To breakfast did we eat the birthdaycake and therea fter did we promptly went to school.

There did Paula and I have the first spell to conduct the cars and the parking space. I did receive a couple of toots as we winked in the cars from the street, but I'm getting used to it, because every time I go running are they doing that as well, but it's funny.

After that did I have my spell in the class' booth, we hade games with for example trampolines. Now began the people to arrive and I was gratulated by quite many friends. What I love with the Chilean people is that they are always so happy and they are also happy for your sake, and that rubs off.

At lunchtime was there a lot of different dishes to choose between, all typical for Chile, empanadas, anticuchos, churipan, cocinimiento (meat- , shellfishsoup) and a lot of sweet pastries.

In the afternoon was the moment of truth, we were going to dance, but it turned out very well. I was alone presented infront of all the parents and the students, because the other exchange students didn't show up. She put the microphon under my nose and asked what she had repeted with me before, your name is?, you come from? you live in the family?, so I didn't deliver a very long speech. I met a pair who could talk Swedish. They had fled to Sweden under Pinochet and had returned to Chile.

In the evening hade my classmates made a surpriseparty for me and a boy in the class who also had birthday. So I was celebrated with another birthdaycake and presents. Very kind! The throw Brian in the pool, but I was excused because I didn't know the costume, so I hadn't brought any clothes to change. Later did we continue to another party and I can tell you that the smokinghabits are a little bit different here from Sweden.

On Sunday did we go out and eat at a restaurant. It was very delicious. I was full up afterwards, and then did my papa ask me if I didn't like the food because I had eaten so little. But otherwise is 11th Septembre a very calm day because of twintowers and furthermor is the day which the dictador Pinochet captured the dominion. In Santiago do they have commemorations, but as well outbreaks of violence.

I had a wonderful 17th Birthday, surrounded by marvellous people, even if I of course missed my family in Sweden.

Min födelsedag, del 1

2011-09-11 | 23:27:15 | vardagsliv | 2 Kommentarer

Igår firade jag min födelsedag så och har därför varit ganska upptagen, milt uttryckt. Jag tror att jag har aldrig varit vaken så stor del av den dagen.

På kvällen innan, i fredags firade jag det ganska lugnt med några kompisar och vi gjorde pizza och vid tolvslaget så åt vi min tårta och öppnade presenter.

Jag måste säga att jag blev väldigt nöjd med min tårta, både till smak och utseende var det en av de bättre tårtorna som jag har gjort i mitt liv. Smakade precis lika gott som det lät, om inte ännu godare. Om intresse finns skulle jag kunna snickra ihop receptet och lägga upp det på bloggen.

Tårtan dagen efter.

Jag vet inte vad det var för hemska ljus som vi köpte, de såg jättefina ut och när man tände dem så blixtrade de lite som tomtebloss men när jag skulle blåsa ut dem så tändes de igen hela tiden, man var tvungen att trycka ut dem med fingrarna så att de släcktes ordentligt. Det tog definitivt mer än både ett och två andetag innan jag hade lyckats blåsa/trycka ut ljusen och då var det rejält kvalmigt av rök. Vi hade iallafall en jättetrevlig kväll och en början på min födelsedag.

Translation -

Yesterday was my birthday, so I've had a lot's of things going on the last few days. The day before did I invite a few friends, and we made pizza and at twelve o'clock did we eat my brithdaycake.

I most say that I was satified with both the look and the taste. It tasted just as good as I hoped, if not better. If you guys are intrested I could put the receipe on the blog.

I don't know which horrible candles we bought for the cake, they looked nice and flashed like sparkles but when I should blow out them, didn't they went out, they continued burning and when you thought they were outblown did they start again. So it took more than one or two breaths. We had a very nice evening and beginning of my birthday.

Smarrigt!

2011-09-09 | 02:53:40 | vardagsliv | 2 Kommentarer

Idag började min fullspeckade långhelg. Efter skolan ställde jag mig direkt i köket för att laga min tårta. Jag tycker det är roligare att få laga den, än att äta en tårta som någon annan har gjort (eller köpt). Här kommer beskrivningen hur jag gick tillväga. Håll i dig nu så att du inte dreglar på tagentbordet^^. Igår bakade jag två chokladbottnar, modell kladdkaka och en nötbotten. Idag fortsatte jag sedan med att laga en chokladfudge, som jag bredde på den understa chokladbottnen och på nötbottnen. Mellan de två vispade jag ihop en mousse smaksatt med dulce de leche. Över mellanbottnen bredde jag en vitchokladmousse med lime och avslutade sedan med den sista chokladbottnen och den överblivna vitchokladmoussen. Hoppas att det kommer smaka lika gott som det låter. Min värdsyster godkände iallafall fyllningarna efter att ha slickat ur skålarna.

Translation -

Today began my busy weekend. After school did I prepare my birthdaycake. I think it's more fun to make it by myself than eat a cake, made or bought by another person. Here comes the description. Watch out so you don't dribble at your keyboard^^. Yesterday did I make two chocolatecakes and one with almonds. Today did I continue with making a chocolatefudge, which I spread out over the lowest- and the nutsponge. Between them did i put on a mousse with dulce de leche and over a mousse with white chocolate and lime. Finally the last sponge of chocolate and the rest of the whitechocolate, limemousse. I hope it will taste as good as it looks. Tomorrow is the moment of truth, but my hostsister liked the filling anyway.

Inte ensam längre

2011-09-07 | 01:42:32 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Nu är jag inte längre den enda blondinen i skolan. För det har anlänt två utbytesstudenter till i skolan. En i samma klass som jag från Usa, Jae-Ann och en fransyska till matteklassen, parallellklassen. Båda två kan inte prata spanska, så de kommer nog att få en tuffare start än vad jag fick. Tjejerna i min klass påpekade flera gånger idag hur bra jag pratade och hur mycket jag förstod, allt är ju relativt. I varje fall är de trevliga och det är ju kul att det finns fler som är i samma situation, som man kan utbyta tankar och funderingar med.

De två åker med Rotary, så de kommer byta familj två, tre gånger under året, plus att de har lite andra regler. De får exempelvis inte ha någon pojkvän, även om jag inte vet hur strängt det är. Rotary är annars den mest välkända utbytesorganisationen här, och de gör också utbyte. Familjen till studenten som åker utomlands får under året ta emot en, eller flera studenter även om det inte är från de familjen som deras barn åker till.

Translation -

I'm not the only blondy in the school anymore, because today arrived to other exchangestudents to the school. One in my class, which is from the U.S., Jae-Ann and a student from France to the mathclass. Both can't talk any Spanish, so I think they are going to have a little bit tougher than I had in the beginning. The girls in my class pointed out a several times how good my Spanish was and hiw much I did understand, everything is relatively. They are both nice to talk with and I think it's good to have someone in the same situation to exchange feelings and thoughts with.

They are travelling with Rotary, so they are going to change family, two or three times and they have a little bit different rules as well, for example are they not aloud to have a boyfriend (even if I don't know how strict the rules are). Rotary is the most famous exchangeagency here and they do really exchange. The family of the student who is here have to receive a student in their home during the same time.

Müslinörd

2011-09-04 | 16:01:52 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Idag har jag lagat ytterligare en omgång müsli. Varför jag gör mig besväret att göra min egen müsli, istället för att bara gå till affären ock köpa ett paket flingor. Jo, i vanliga fall är jag alltid för variation, förutom i fallet frukost, den ska alltid innehålla en skål yoghurt, med müsli (inte cornflakes) och till det frukt och te. Det äter jag varje dag, året om.

Första morgonen när jag kom hit fanns självklart ingen müsli hemma, men nästa gång vi skulle åka och handla fick jag välja den sortens flingor som jag föredrog. Alla har sin egna favorit. Alltså styrde jag kosan mot flingorna så fort jag kom in genom grindarna. Två enormt höga och långa hyllor reste sig framför mig med färgglada paket i olika storlekar och modeller. Snabbt passerade jag cornflakes, chokopics (mina syskons favoriter) och andra varianter med varierande andel sockerinnehåll. Snart kommer müslin, men hyllorna tog slut. Av alla olika sorterna fanns det inte en enda flingsort som innehöll varken havregryn eller var sockerfria.

Hmm, nu då, vilket alternativ var minst dåligt av de resterande, skulle jag välja flingor för diabetiker med aspartam eller någon slags flakes med socker på andra plats. Då kommer min värdmamma glatt gående med raska steg och ett stort färgglatt paket i andra handen. Hon hade hittat flingor av havregryn, från ett känt stort amerikanskt märke på hyllan för nyttigmat. Jag trodde inte mina ögon, kunde det var så att det fanns flingor utan socker. Skeptiskt tittade jag på innehållsförteckningen. Tyvärr, jag hade haft rätt som inte gjorde mig några illusioner. Den liknade mer ingredienserna till havrekakor, så det var i princip krossade havrekakor i paketet.

Nästa gång nosade jag alltså upp ett paket havregryn, nötter och lite torkad frukt och lagade min egen müsli, som inte alls smakar så illa.

Translation -

Today did I prepare my own müsli. Why, is it not much easier just to go the supermarket and buy some cereals. I'm normally always for variation, ask my sisters (in Sweden) they are complaining why I can't repeat the things that tastes good, instead of trying new things, but for breakfast do I always eat the same thing: müsli, yoghurt, fruit and a cup of tea.

At the first breakfast was there no müsli in the house, but when we went to buy some food, could I choose the type I liked. Everyone has it's favourite. Immediately when we arrived did I go to the shelves with cereales, they were huge. I passed the cornflakes, chocopics (my sisters favourites) and came to the end. There was no müsli. Hmm, which was the less worst alternative, should I pick the one for diabetics, with aspartam or the one with suger in second place on the list of contents. Then did I see my mum coming with a colouful package in her hand. She had found cereals with rolled oats. I couldn't believe my eyes. Unfortunately, I was right. The table of contents resembled more the one of oatcookies, so it was more or less mashed cookies.

The next time did I hunt up a package of rolled oats, nuts and dried fruits, to make my own müsli, which doesn't taste bad at all.

Vår!

2011-09-03 | 04:15:22 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Äntligen är våren här! Det märks på flera olika vis. Det är like varmt som sommaren i Sverige (Jag är livrädd för hur varm sommaren kommer bli). Det är inte lika kallt i vår betongsal till klassrum. På rasterna sitter jag med ansiktet vänt mot solen och bara njuter. Träden blommar för fullt, men det ser något märkligt ut, för de har inga löv efter vintern, men grenarna är fyllda med blommor. Jättevackert! Vårt klassrum fylls med jämna mellanrum av den härliga aromen från gödsel, vilket innebär att alla tjejer halar upp sina spraydeoderanter och sprayar tills jag är helt vimmelkantig från lösningsmedlen och har mer sprängande huvudvärk, än innan när jag räknade matte. Att det är september innebär också en enda lång fest, eftersom Chile's självständighetsdag infaller under den här månaden, den 18 och den är väldigt viktig för chilenarna, något större än den 6? juni i Sverige.

Translation -

Finally is it springtime! Iv'e noticed this in many ways. It is almost as hot as the summer in Sweden. I'm little afraid about how hot the summer will turn out. It less cold in our concretehall, called classroom. In the recesses do I sit with my face turned against the sun and just enjoy. The trees are blossoming, but it does look a little bit strange, because they havn't any leaves yet after the winter, but the branches are filled with flowers. Wonderful! Our classroom is regulary fielled with the pleasent scent of manure, which results in that all the girls pick up their parfume and are sparying until my head is aching from all the solvents, more than before from solving mathproblems. The month Septembre does as well signify a single long party, because this month is the independence day of the country, the 18th, which is very important, a little bit bigger den the 6th in Sweden.

Sträckta vrister

2011-09-01 | 02:33:05 | vardagsliv | 1 Kommentarer

Idag testade jag pilates för första gången. Efter en cykeltur, där hälsoeffekten troligen var +- efter alla inhalerade avgaser (svenska cykelvägar <3) till köpcentret där lokalen var, blev jag mottagen av ägarinnan, som först hälsade mig hjärtligt välkommen och sedan presenterade mig för tränaren. Sedan var vi nio stycken tjejer och en kille, på kanske åtta år (skulle gissa att det var ett initiativ från mamman) som traskade upp till nästa våning. Passet gick ut på att vi cirkulerade mellan olika stationer till lugn musik, och använde oss av olika redskap för att repetera rörelser, som var en mix mellan lätt styrketräning och lite balettrörelser. Allting lett av en tjej som gick runt och korrigerade hållning och andning.

Min upplevelse? Jag vet faktiskt inte riktigt, skulle vilja ha lite mer intensiv styrketräning när jag ödslar tid och pengar på att gå dit (det är inte direkt billigt), men jag gillar rörelserna, så vi får se om jag fortsätter. Det var iallafall intressant att se vilken typ av människor som var där. Generaliserat så var det väl inte direkt den fattigare delen av befolkningen, tjejer i 20-30 års åldern, som vill bedriva en sport som inte är för sportig.

Det som förstörde mitt intryck lite (mycket), gjorde det negativt var att när jag skulle betala månadsavgiften, så kom det fram att det fanns en registreringsavgift också, som det inte hade varit tal om när jag var där och frågade om schema med mera. Sådant irriterar mig när man inte får veta hela sanningen direkt. Att när jag är ensam (min mamma hängde med första gången) ställs inför faktum, jag hade redan varit på ett pass, alltså var jag mer eller mindre tvungen att betala. Då känner jag mig lurad.

Till ett trevligare ämne, här kommer bilder från när vi var i Viña del Mar för två veckor sedan.

Spegelvänt

2011-08-31 | 22:43:12 | vardagsliv | 1 Kommentarer

Den 10 september är det Chilean Family i skolan, en stor festival med olika aktiviteter, bland annat har alla klasserna lärt sig en typisk chilensk dans och ska visa upp den för föräldrarna, tillsammans med parallellklasserna. Sedan kommer vi äta i mängder, asado (grillat kött), churripan (≈chorizo i fralla), empanadas (piroger, vanligast med ost eller köttfärsfyllning) och en hel massa sötsaker. Jag lär nog rulla hem från skolan.

Därför åkte mina systrar, min mamma och jag igårkväll för att ta mått till våra dansdräkter. Naturligtvis måste man ha den passande dräkten till sin dans, så vi har fått instruktioner om allt från färger på kläderna, till modell på strumpbyxorna. Jag kommer dansa en slags ringdans (utan namn) och ska bära en färggrann kjol, grön i polyestertyg, med underkjol, vit blus och en sjal som man knyter tvärs över bröstet. Till det kommer vi även ha garnbollar, typ pompom, som man snurrar i ena handen och fläta håret med matchade snören till kjolen.

Därefter fortsatte vi till nästa ställe för att ta mått på Javiera, som ska uppträda med ett balettnummer också, och läraren har bestämt att samma sömmerska ska sy alla dräkterna. Därför stod vi nu innanför grindarna, vid dörren till ett annat hus och väntade på att sömmerskan skulle komma, eftersom hon var på väg hem. Äntligen såg vi ett par billyktor komma åkande mot oss, sakta in och svänga upp på uppfarten, men i bilen satt ingen kvinna, utan en man med två småbarn. Uups! Fel hus. Javiera frågade försiktigt om vi hade kommit rätt och mannen förklarade tillmötesgående vårt misstag. Det finns nämligen två likadana kvarter, med samma numrering, enda skillnaden är att det ena är söder och det andra norr. Skrattande satte vi oss i bilen mot nästa adress och den här gången kom vi fram till rätt hus.

Välkomna alla nytillkomna läsare som har hittat hit senaste veckan! Jag hoppas att ni uppskattar läsningen och om ni har funderingar, reaktioner eller frågor är jag alltid glad för respons i kommentarsfältet.

Höjden av effektivitet?

2011-08-29 | 02:06:37 | vardagsliv | 9 Kommentarer

Igår avverkade jag två födelsedagar på en dag, och scouterna. Jag? Scout? Det kändes ganska långsökt innan. Jag har aldrig riktigt attraherats av scouterna, men min värdsyster undrade om jag ville hänga med och jag tänkte varför inte, och det är ett trevligt gäng. Det är mest småbarn, men det finns också några som är i min ålder. Vi träffas varje lördag.

Första gången var jag där klockan prick halv elva och då var det inte en människa där, sen började de droppa in allteftersom, en timme senare kom de sista. Min värdsyster skrattade gott när jag berättade vid vilket klockslag jag kom dit. Man är inte jättenoga med att hålla tiden här, säger man klockan fyra så blir det oftast klockan fem, om man överhuvudtaget kommer.

Efter scouterna åkte vi till Santiago och jag fick träffa mina kusiner för första gången, som var schysta. Vi åt middag hos dem, min faster lagade mycket och gudomligt god mat. Efter middagen åkte vi för att lägga blommor på mormoderns grav. Gravplatsen är väldigt viktig för dem, min moster berättade att hon ofta brukar gå dit och prata lite med sin mor. Därefter var det tårta, och då var det TÅRTA. Den var kanske 40 centimeter i diameter och 20 centimeter hög och bestod av tunna bottnar, fylld med dulche de leche(≈kolasås) och grädde. Väldigt sött! En varning, har ni någon gång födelsedag i Chile, se upp efter att ni har blåst ut ljusen. Ni kan få smaka på tårtan i förtid...

På kvällen firade jag sedan en kompis födelsedag. Jag hade bakat kakor, och gav henne dem, receptet och en bok av Selma Lagerlöf på spanska. Hon blev stormförtjust. Därefter sov jag gott och länge.

Translation -

Yesterday did I make two birthdays in one day, and scouts. Me? Scout? It felt like quite far-fetched idea before. I have never really been attracted by the scouts, but my hostsister asked me if I would like to come with her and I thought, why not? They are a nice couple of people. Mostly kids, but there are a few teenagers in my age. We meet every Saturday in morning.

The first time did I arrive at half past ten, on the dot, and nobody was there, later did they come, one by one and one hour later came the last one. My hostsister laughed when I told her when I did get there. They have another view on punctuallty, if you have settled four o'clock so does this most of the time meen five, if they turn up.

After the scouts did we went to Santiago to celebrate a cousins birthday, the first time I met them, and they were nice people. We ate lunch with them, my aunt cooked a huge and delicious dinner. Then did we went to put flowers on the grave of the grandmother. The grave is an important place for Chileans, my aunt told me that she use to go there and chat a little with her mother. After that was it caketime, and it was a CAKE. Approximately 40 centimetres in diameter and 20 centimetres high. Very sweet! And a warning if you sometime should visit Chile during your birthday, be careful after you have blown out the candles. You are perhaps going to taste the cake earlier than you thought...

In the evening did I went to a friend and celebrated her birthday. I had baked cookies, and gave her them, the recepie and a book by the Swedish author Selma Lagerlöf (translated in Spanish) She loved them. I slept very well that night, exhausted.

Bildkällor: http://recetasparatodas.blogspot.com/2009/10/torta-de-alfajor-pompadour.html

Flit?

2011-08-28 | 19:33:08 | vardagsliv | 1 Kommentarer

på fredagmorgonen fick jag nästan en chock när jag gick in i klassrummet, hälften av klassen satt och arbetade för brinnande livet. Vanligtvis sitter det och halvsover ett gäng tonåringar i klassrummet och hälften kommer insläntrande efter åtta, vartefter som. Kanske var det en plötslig insikt av betydelsen av att LÄRA sig det vi gör på lektionerna för att kunna dra nytta av det senare i livet, efter de två dagarnas ofrivilliga lov (varav en del hade lov frivilligt). Nej, det kan jag inte direkt påstå, det var datumet för att lämna in ett fysikarbete och det var ganska många som var ute i sista minuten och kopierade de färdiga formlerna så att pennan glödde.

Efter skolan bakade jag chokladkakor hemma, som var mäkta populära hos alla, förutom min lillebror som inte äter något med epitetet svenskt efter att jag gjorde köttbullar ;). Resten av familjen är annars ganska förtjusta när jag deklarerar att jag ska baka, efter att ha fått prova svenska klassiker som kladdkaka, syltrutor och kanelbullar. Man kanske borde öppna ett konditori...

Translation -

I was shocked when I entered the classroom on Fredaymorning and saw the majority of my classmates sitting and working like their lives depended on it. The sight which usually faces me is a group of dozing teenagers, and the half of them are arriving calmly after eight o'clock. Perhaps a sudden understanding for the importance of LEARNing things at school, for the future, after two days of unvoluntary vacation (and few voluntaries). No, I can't maintain that, it was the day to hand in a essay in physics and there were a lot of them who were at the very last moment.

After school did I bake chocolate cookies, which the entire family loved, almost. My little brother doesn't eat anything with the epithet Swedish, after the day when I made meatballs ;). But the rest of the family are quite excited (or actually a lot) when I announce that I'm going to bake somthing, after roaring successes as chocolatecake, marmeladesquares and cinnamonrolls. Perhaps should I consider open a bakery...

Tidigare inlägg Nyare inlägg