Det rör på sig
2012-05-23 | 03:02:50 | om Chile |
0 Kommentarer
Något nådde förmodligen Sverige förra året om studentprotesterna förra året (om inte annat via min blogg). Detta året har skolorna slutat strejka och många blev hårt drabbade till följd av protesterna, till exempel min värdsyster blev i princip utan sommarlov för att ta igen det de hade missat. Det jobbiga var kanske inte främst det förlorade lovet, utan alla merkostnader det innebar för exempelvis föräldrarna eller i form av lån i onödan, för att betala en undervisning som de inte fick ta del av, eller studentboende i semestertider. Studenterna anordnar fortfarande protesttåg då och då, men luften har gått ur dem lite.
Däremot verkar det som de inspirerade många andra, för under året har det skett ett flertal protester med barrikader och marscher som resultat. Till exempel långt ut i södra Chile är livskostnaderna höga eftersom allt måste transporteras över stora avstånd, men lönerna är på samma nivå, om inte lägre än i resten av landet vilket har framkallat ett utbrett missnöje. Den starka centraliseringen av landet har ju dessutom inte förbättrat situationen. Större delen av befolkningen bor i omgivningarna runt Santiago eller i staden. Därför sker kommersen även där och där finns även myndigheternas uppmärksamhet och resurser. Därför har invånarna på de här avlägsna platserna börjat protestera för att göra sina röster hörda, eller för att protestera mot byggandet av vattenkraft. I norra delarna av landet råder ett liknande missnöje med situationen och har även där framkallat protester mot alla möjliga problem. Det fungerar, långsamt, men det har börjat röra på sig och man har börjat lägga märka till dem som höjer sina röster.
Translation -
The last year you probably heard something about the studentprotests. They lost almost their entire vacations because they had to cope up with their studies afterwards. My hostsister had for example only about three weeks summervacations. The thing isn't only the lost vacations, it does also mean additional costs for the parents or more credits, in form of universityfees (even if they don't have lessons) and rent, it's especially expensive in the turistseason. There are processions now and then, but the energy has disappeared a little bit.
However did they inspire others who are incontent with their situation. There has been several protests during the year. For example in south Chile where the livingscosts are high and the salaries low, furthermore they don't receive much attention from the government, which is rather centralized. This is also happening in the north which is fighting similar problems. It does work, the country is actually changing, slowly, but moving.
Däremot verkar det som de inspirerade många andra, för under året har det skett ett flertal protester med barrikader och marscher som resultat. Till exempel långt ut i södra Chile är livskostnaderna höga eftersom allt måste transporteras över stora avstånd, men lönerna är på samma nivå, om inte lägre än i resten av landet vilket har framkallat ett utbrett missnöje. Den starka centraliseringen av landet har ju dessutom inte förbättrat situationen. Större delen av befolkningen bor i omgivningarna runt Santiago eller i staden. Därför sker kommersen även där och där finns även myndigheternas uppmärksamhet och resurser. Därför har invånarna på de här avlägsna platserna börjat protestera för att göra sina röster hörda, eller för att protestera mot byggandet av vattenkraft. I norra delarna av landet råder ett liknande missnöje med situationen och har även där framkallat protester mot alla möjliga problem. Det fungerar, långsamt, men det har börjat röra på sig och man har börjat lägga märka till dem som höjer sina röster.
Translation -
The last year you probably heard something about the studentprotests. They lost almost their entire vacations because they had to cope up with their studies afterwards. My hostsister had for example only about three weeks summervacations. The thing isn't only the lost vacations, it does also mean additional costs for the parents or more credits, in form of universityfees (even if they don't have lessons) and rent, it's especially expensive in the turistseason. There are processions now and then, but the energy has disappeared a little bit.
However did they inspire others who are incontent with their situation. There has been several protests during the year. For example in south Chile where the livingscosts are high and the salaries low, furthermore they don't receive much attention from the government, which is rather centralized. This is also happening in the north which is fighting similar problems. It does work, the country is actually changing, slowly, but moving.
Konsertupplevelse
2012-05-19 | 19:44:56 | vardagsliv |
0 Kommentarer
Igår hade vi en magisk upplevelse. Jag satt trollbunden under hela tiden. Min värdsyster, bästa vän, Anita spelar fiol. Hon vill fortsätta studera det på universitetet och spelar även i en orkester i ett litet samhälle i närheten. De gav en konsert igår och där deltog även operasångaren Tito Beltran. Låter det bekant? Sångaren som blev våldtäktsanklagad i Sverige.
Vi åkte alltså dit hela familjen och även om det var en ungdomsorkester så höll de en oerhört hög kvalitet. De fick till och med eloge av Beltran. Han sjöng alla de klassiska operastyckena, Nessun Dorma etc. och han är en oerhört skicklig skådespelare som verkligen lever sig in när han sjunger och även berättade sagan bakom varje bit. Han sjöng även min favorit: "por ti volare", tillsammans med en ung lovande sopran. Det bästa av allt var att vi satt på första rad, tre meter ifrån honom. Det är inte ofta man får chansen att gå på en gratiskonsert och lyssna på musik med så hög klass.
Han levde sig verkligen in under tiden han sjöng, spelade och pratade emellan akterna, men jag tycker han verkade väldigt konstlad. Alla hans skämt kändes som något som han hade tänkt ut eller sagt innan. Han gjorde även ett ganska självgott intryck. Jag tror inte han lider av lågt självförtroende precis.
Translation -
Yesterday I lived a magic experience. I sat enthralled during the entire show. My hostsister, best friend, Anita plays violin. She wants to study it at the university and is also playing in an orchestra in a small village nearby. They gave a concert in the evening and the famous operasinger Tito Beltran participated. Sounds familiar? He was the one who was accused for abuse some time ago.
The entire family went to see her, we even brought the grandma. The orchestra is a very talented youthorchestra, inclusive Beltran prised them. He sang all the classic operas, Nessun Dorma etc. He is a very experienced actor and really acted the performance. But he made a very artificial impression to me.
We were very lucky and got seats on the front row, so we saw and heard them from about three metres distance. There aren't many opportunities you get to listen so close, live.
Vi åkte alltså dit hela familjen och även om det var en ungdomsorkester så höll de en oerhört hög kvalitet. De fick till och med eloge av Beltran. Han sjöng alla de klassiska operastyckena, Nessun Dorma etc. och han är en oerhört skicklig skådespelare som verkligen lever sig in när han sjunger och även berättade sagan bakom varje bit. Han sjöng även min favorit: "por ti volare", tillsammans med en ung lovande sopran. Det bästa av allt var att vi satt på första rad, tre meter ifrån honom. Det är inte ofta man får chansen att gå på en gratiskonsert och lyssna på musik med så hög klass.
Han levde sig verkligen in under tiden han sjöng, spelade och pratade emellan akterna, men jag tycker han verkade väldigt konstlad. Alla hans skämt kändes som något som han hade tänkt ut eller sagt innan. Han gjorde även ett ganska självgott intryck. Jag tror inte han lider av lågt självförtroende precis.
Translation -
Yesterday I lived a magic experience. I sat enthralled during the entire show. My hostsister, best friend, Anita plays violin. She wants to study it at the university and is also playing in an orchestra in a small village nearby. They gave a concert in the evening and the famous operasinger Tito Beltran participated. Sounds familiar? He was the one who was accused for abuse some time ago.
The entire family went to see her, we even brought the grandma. The orchestra is a very talented youthorchestra, inclusive Beltran prised them. He sang all the classic operas, Nessun Dorma etc. He is a very experienced actor and really acted the performance. But he made a very artificial impression to me.
We were very lucky and got seats on the front row, so we saw and heard them from about three metres distance. There aren't many opportunities you get to listen so close, live.
Hemmavid
2012-05-17 | 00:23:00 | vardagsliv |
0 Kommentarer
När hösten skrider framåt börjar julstämning infinna sig hos mig. Jag hoppade ju över förra. Det känns ganska märkligt att se bilder från Sverige där de springer runt i klänning och shorts. Första advent, mörkret, ljus och mys. Jag lider av lite lätt julgrötsabstinens. Det är säkert mer än ett år sedan jag åt gräddig, doftande risgrynsgröt sist.
Vid juletid brukar vi i familjen bli inbjudna hos grannen, Britt, en jättegullig tant som brukade ta hand om mina systrar och mig när vi var små. Då vankas det risgrynsgröt och vörtbröd. Mums! Jag får väl hålla mig till tåls ett halvår till. Den som väntar på något gott...
Translation -
As the autumn is passing on christmasfeelings are surging inside of me. It looks quite strange watching images from Sweden where people are going around in dresses and shorts. First advent, the dark, candles and the snow. I suffer from light withdrawal symptoms of ricepudding. It's more than a year ago since I last time ate that creamy, redolent dish.
At christmastime we use to get invited by our neighbour, a sweet elder lady, Britt, who used to take care of my sisters and me, now and then, when we were small. She prepares the most delicious ricepudding with christmasbread. Yummie! I'll have to wait a half year.
Vid juletid brukar vi i familjen bli inbjudna hos grannen, Britt, en jättegullig tant som brukade ta hand om mina systrar och mig när vi var små. Då vankas det risgrynsgröt och vörtbröd. Mums! Jag får väl hålla mig till tåls ett halvår till. Den som väntar på något gott...
Translation -
As the autumn is passing on christmasfeelings are surging inside of me. It looks quite strange watching images from Sweden where people are going around in dresses and shorts. First advent, the dark, candles and the snow. I suffer from light withdrawal symptoms of ricepudding. It's more than a year ago since I last time ate that creamy, redolent dish.
At christmastime we use to get invited by our neighbour, a sweet elder lady, Britt, who used to take care of my sisters and me, now and then, when we were small. She prepares the most delicious ricepudding with christmasbread. Yummie! I'll have to wait a half year.
Caballeros
2012-05-10 | 22:53:42 | vardagsliv |
0 Kommentarer
Det börjar gå utför för mig, igår åkte jag en sväng till Santiago istället för att delta i skolans jubileumsaktiviteter, det vill säga frysande sitta i skolan och gör ingenting, inspärrad tills vi slutar för dagen.
Jag tillbringade dagen betydligt trevligare med några kompisar och vi flummade runt i centrum. På en grönsaksmarknad hittade jag kastanjer, som vi ska rosta. Smaskens!
När jag framemot kvällningen begav mig hemåt i bussen, var det redan mörkt vid sjuslaget och jag skyndade mig för att komma hem. Lokalbussen som går mot Machalí var smockfull när den slutligen närmade sig busscentralen och trött insåg jag att jag var tvungen att vänta på nästa buss. Människorna stod hopträngda på nedersta trappsteget och bussen åkte med dörrarna öppna. MEN bussen stannade ändå vid hållplatsen och plötsligt fanns det ett litet utrymme längst ned. Kavaljeren bredvid mig insisterade på att jag skulle kliva på och jag gjorde så. Sedan stiger han och ytterligare en man på och så bär det av. Människorna i bussen är helt hopklämda, så man kan varken röra sig eller ramla. De äldre damerna erbjuds sittplats (och därefter jag) och man hjälps åt att langa biljetter och hålla fast den stackaren som står på nedersta trappsteget i den vidöppna dörren.
Den här hjälpsamma stämningen har jag varken upplevt i Santiago eller i Sverige. Människor är mycket mer beredvilliga att ställa upp och hjälpa till, dela med av sin tid eller skänka något för att hjälpa dem som är lite sämre ställda.
Translation -
It's going downwards for me, I went to Santiago, instead of going to school and participate in the anniversaryactivities, which means freezing sitting in the school, doing nothing and being locked in until we are finished for the day. I spent the day quite more agreeable with some friends fuzzing around in the citycentre. I bought chestnuts, to rost in the oven. Yummie!
When I towards evening returned in the bus to Rancagua was it already beckdark at seven o'clock. I got down at the station and when I saw the localbus approaching I realized tired that I had to wait for the next one, because this one was totally crammed. The passengers were standing at the lowest step with the door open. Nevertheless the bus came to halt and all of a sudden a tiny, tiny space was created in the opening. A gentleman insisted that I should get up into the bus and then he and another man as well found place. Everyone coporated to help eachother and everyone could go with the bus, even if they had to hold the man who stood on the lowest step, to not fall out through the open door.
Jag tillbringade dagen betydligt trevligare med några kompisar och vi flummade runt i centrum. På en grönsaksmarknad hittade jag kastanjer, som vi ska rosta. Smaskens!
När jag framemot kvällningen begav mig hemåt i bussen, var det redan mörkt vid sjuslaget och jag skyndade mig för att komma hem. Lokalbussen som går mot Machalí var smockfull när den slutligen närmade sig busscentralen och trött insåg jag att jag var tvungen att vänta på nästa buss. Människorna stod hopträngda på nedersta trappsteget och bussen åkte med dörrarna öppna. MEN bussen stannade ändå vid hållplatsen och plötsligt fanns det ett litet utrymme längst ned. Kavaljeren bredvid mig insisterade på att jag skulle kliva på och jag gjorde så. Sedan stiger han och ytterligare en man på och så bär det av. Människorna i bussen är helt hopklämda, så man kan varken röra sig eller ramla. De äldre damerna erbjuds sittplats (och därefter jag) och man hjälps åt att langa biljetter och hålla fast den stackaren som står på nedersta trappsteget i den vidöppna dörren.
Den här hjälpsamma stämningen har jag varken upplevt i Santiago eller i Sverige. Människor är mycket mer beredvilliga att ställa upp och hjälpa till, dela med av sin tid eller skänka något för att hjälpa dem som är lite sämre ställda.
Translation -
It's going downwards for me, I went to Santiago, instead of going to school and participate in the anniversaryactivities, which means freezing sitting in the school, doing nothing and being locked in until we are finished for the day. I spent the day quite more agreeable with some friends fuzzing around in the citycentre. I bought chestnuts, to rost in the oven. Yummie!
When I towards evening returned in the bus to Rancagua was it already beckdark at seven o'clock. I got down at the station and when I saw the localbus approaching I realized tired that I had to wait for the next one, because this one was totally crammed. The passengers were standing at the lowest step with the door open. Nevertheless the bus came to halt and all of a sudden a tiny, tiny space was created in the opening. A gentleman insisted that I should get up into the bus and then he and another man as well found place. Everyone coporated to help eachother and everyone could go with the bus, even if they had to hold the man who stood on the lowest step, to not fall out through the open door.
Att vara eller inte vara
2012-05-04 | 04:04:13 | skolan |
0 Kommentarer
Lidandet var kort idag, skämt åsido så slutade vi skolan tidigt på grund av att vi hade universitetsmässa. Alla fyrorna åkte i samlad tropp till en annan skola, som för övrigt är kända för sitt fisförnäma beteende. De bemödade sig inte ens om att hälsa när vi kom.
Vi tillhör visserligen en privatskola, men deras anses vara "finare" inte därför att de har strålande studieresultat, som är lika mediokra, om inte sämre, än våra utan på grund av föräldrarnas inkomst. Skolan är nämligen belägen så att man bara kan ta sig dit med bil, vilket förrutsätter att för det första att du har en bil och att du dessutom har tid att skjutsa dina barn till skolan (mamman arbetar inte) eller att du betalar någon för att göra det. Nu föreställer ni är säkert att skolan ligger långt ute i ödemarken, det är en halvtimmes promenad från mitt hus, men det är ingen som inte bor inom synhåll till sin skola som tar sig dit för egen maskin (i de mer välbeställda områdena).
Jag gick dit mest för att göra en kompis sällskap som inte har en blekaste vad hon vill studera. Usch, vad jobbigt! Hon har bara några månader på sig att avgöra, och borde dessutom göra det snart för att kunna inrikta sig på vilka specialiseringar hon ska göra i provet och var hon måste ansöka i förväg. Det är ju ett beslut som man vill grunna ordentligt på och skynda långsamt. Visst man kan ändra sig, men det är mycket kraft, tid och pengar till ingen nytta.
Translation -
We suffered only a little today, we had a universityexhibition in another school so we didn't have more than one class in the morning. All in the fourth went to the fair. It was quite funny to watch pupils from other schools. For example the ones from the recibing school are a little bit stucked-up, or actually a lot.
They didn't even greet us when we entered because, even if we are a privateschool as well, aren't we regared as noble as them. They don't distinguish por their excellent results in school but through the income of their parents. Just the site of the school is suficient, it's impossbile to get to school without having a car, this means firstly that you have to posess a car and furthermore have time to bring your children to school (the mum doesn't work) or pay someone to do it. The school isn't situated out in nowhere, it's just that parents doesn't let their children go to school on their own if it isn't visible from the house.
Vi passade på att ta lite foton på hemvägen...
Vi tillhör visserligen en privatskola, men deras anses vara "finare" inte därför att de har strålande studieresultat, som är lika mediokra, om inte sämre, än våra utan på grund av föräldrarnas inkomst. Skolan är nämligen belägen så att man bara kan ta sig dit med bil, vilket förrutsätter att för det första att du har en bil och att du dessutom har tid att skjutsa dina barn till skolan (mamman arbetar inte) eller att du betalar någon för att göra det. Nu föreställer ni är säkert att skolan ligger långt ute i ödemarken, det är en halvtimmes promenad från mitt hus, men det är ingen som inte bor inom synhåll till sin skola som tar sig dit för egen maskin (i de mer välbeställda områdena).
Jag gick dit mest för att göra en kompis sällskap som inte har en blekaste vad hon vill studera. Usch, vad jobbigt! Hon har bara några månader på sig att avgöra, och borde dessutom göra det snart för att kunna inrikta sig på vilka specialiseringar hon ska göra i provet och var hon måste ansöka i förväg. Det är ju ett beslut som man vill grunna ordentligt på och skynda långsamt. Visst man kan ändra sig, men det är mycket kraft, tid och pengar till ingen nytta.
Modernt naturlandskap
Translation -
We suffered only a little today, we had a universityexhibition in another school so we didn't have more than one class in the morning. All in the fourth went to the fair. It was quite funny to watch pupils from other schools. For example the ones from the recibing school are a little bit stucked-up, or actually a lot.
They didn't even greet us when we entered because, even if we are a privateschool as well, aren't we regared as noble as them. They don't distinguish por their excellent results in school but through the income of their parents. Just the site of the school is suficient, it's impossbile to get to school without having a car, this means firstly that you have to posess a car and furthermore have time to bring your children to school (the mum doesn't work) or pay someone to do it. The school isn't situated out in nowhere, it's just that parents doesn't let their children go to school on their own if it isn't visible from the house.