Jag kan inte påstå att jag blev jätteimponerad. Hela showen var koreograferad, och hon följde det strikt, med lååååånga klädbyten. Det innehållsrika, djuplodande mellanpratet bestod av Hej Chileeee!, Jag hör er inte! och liknande. Jag fick visserligen inte lärt känna Britney Spears personligen, men mitt intryck från konserten bekräftar bara min fördomar om henne. Den stora behållningen från konserten var att göra något tillsammans med mina värdsystrar.

Translation -

My hostmum came and fetched Javiera and I earlier from school, so I "missed" an oral presentation which I had to do on my own for the entire class. Thereafter did we stand waiting for three hours outside the Estadio Nacional in Santiago, under the broiling sun in the evening, until they let us come in, where we sat waiting for a while. Warm-up was a guy from Backstreet Boys and then was it time for the principal show, Britney Spears.

I can't maintain that I got very impressed. The entire show was coreographed, no space for improvisation, with loooong time for changing clothes. The comprehensive, nuanced speeches in between consisted of for example; Hi Chile! How are you guys? I don't hear you! and so on. I haven't had the pleasure? to learn to know Britney personally, but I have to say that the concert did only confirm my prejudices about her- The big return from the concert was to do something together with my hostsisters.

Translation -

Happy surprises! I'll just leave to go on a concert with Britney Spears.

Därefter gick vi hem och åt lunch och bakade brownies, som blev helt torra. Så om du har något bra recept...
Sedan åkte vi till bion i god tid, och där strålade vi samman med Linda, en annan Rotarytjej. Sedan gick vi in i bion för att slåss med alla trettonåriga tjejer som trängdes för att få bra platser, inte. Det var inte en människa inne i bion nu heller, så vi gick och köpte glass. Magnum, som ser ut som mums-mums, men med ett betydligt godare innehåll, chokladglass. Sedan hade vi bara råkat köpa två biljetter istället för tre, så då gick vi och köpte en till. Till slut satt vi tryggt och säkert och avnjöt halvsmält chokladglass i biosalongen. Som förövrigt var halvtom till min överraskning. Vad hände med Breaking Dawn-hysterin i Chile? Speciellt med tanke på vilket liv det var när exempelvis Justin Bieber höll konsert i Santiago.

Filmen då? Jaaa, den var bättre än den förra filmen jag såg på bio "Que pena tu boda" (≈vilken plåga ditt bröllop) och det fanns en del hjärtslitande kärleksscener, men det blir lite segt med denna eviga lidande, djuuuuupa kärleken dem emellan, plus att jag alltmer ogillar att se blod på film. Det som fick vågen att slutligen tippa över var när Hedwig (min syster i Sverige) skickade de här länkarna:

Orsaker att skjuta sig i ansiktet, tack vare Twilight...

som förstörde magin lite, så läs det inte om du vill stanna kvar i twilightillusionen.

Translation -

Yesterday did we went to the cinema, we watched a certain, not entirely unknown vampiremovie, therefore did I plane the night with similar Swedish cinemaexperiences as reference. Marie and I hurried from school, the tickets were surely sold out but we could try. I expected a mass of thirteenyear old girls, lining outside but there was no one. We could go straight to the cash desk and buy our tickets.

Thereafter did we go home and baked brownies, which got dry. So if you have a good recepie, you know where to send it...

In good time for the movie did we gather with another Rotarygirl, Linda. We went in in the cinema to fight with all the thirteenyear old girls, eager to get best seat, but there wasn't a single soul, so we went for an ice-cream. We found Magnum, which is incredibly expensive here, but delicious. When we entered did we realize that we only had two tickets, so we went to buy a third, then did we sit down and enjoy our halfmelted ice-cream and the movie. What happened to the Breaking Dawn-hysteria in Chile? Especially regarded the fuss about for example when Justin Bieber came to Santiago.

The movie? I don't know. It was better than my last movie "Que pena tu boda" (What a torment your marrige) and there were some touching lovescenes, but this neverending suffering love, and I get more and more difficulties watching blood and violence in movies. There are alr eady sufficient in the reality and the news. I don't have to pain myself. Then my sister Hedwig sent me this, and that decided my opinion.

Orsaker att skjuta sig i ansiktet, tack vare Twilight...

It ruined the magic a little, so don't read it if you want to stay in the twilightillusion.

De ska komma i tre veckor, varav vi ska resa i två. Så jag håller på att lägga en resrutt nu, eftersom jag förhoppningsvis ska få möjlighet att åka söderut, så skulle jag vilja åka till norra Chile. Jag har dessutom aldrig varit i ett riktigt varmt klimat, sett en öken, så det ska bli spännande. Resrutten som vi planerar just nu ser ut så här; flyg till Arica, sedan fortsätter vi genom norra Chile, en sväng till La Paz, huvudstaden i Bolivia, längs Titicacasjön mot Machu Picchu och sedan tillbaka till Chile. Om någon har några tipps tar jag tacksamt emot dem.

Det var en grupp med barn, en del nästan tonåringar, en hög med olika frukter och flertalet knivar. Frukten skulle skalas och skäras i bitar. Jag började bli orolig när jag såg hur barnen greppade knivarna, sedan började de bokstavligen tälja frukten, hälften i papperskorgen och knivarna for åt alla håll. Snabbt plockade vi ifrån de minsta de vassa knivarna och började sedan instruera och visa de större. Slutsats: föräldrarna borde be/låta sina barn hjälpa till mer hemma. Det gör det oerhört mycket lättare för dem när de en dag ska stå på egna ben. I övrigt var det en väldigt god och kladdig upplevelse. Vi gjorde bland annat en gigantisk jättecocada som sedan delades upp i tårtbitar. Mäktigt!

It was a group of children, some almost teenagers, a heap of fruits and some knives. The fruit should be pealed and cut into pieces. I started to get worried when I saw how the children grapped the knives, then did they literally begin to carve the fruit, the half of the fruit in the wastepaper basket and the knives darted in all directions. Quickly did we colect them from the smaller ones and showed the older how to use them. Conclusion: the parents should ask/let their children help more at home. It also makes it easier for them when they one day have to stand on their on feet. As for the rest was it a very nice and smeary experience. We made a huge cocada, which we parted in big cakepieces. Impressive!

Plötsligt ser vi hur en liten grön bil kommer farande, saktar in lite och ve fasa, i framsätet sitter Anita. Vi börjar skrika och skratta, men det är redan försent, hon har sett både oss och tårtan. I kakofoni börjar vi sjunga på spanska, engelska och tyska (lät med all säkerhet fruktansvärt) men hon blev jätteglad och tårtan smakade utsökt. (Om någon undrar hur det kom sig att hon trots allt lämnade huset, så berodde det på att hennes mamma fick för sig att hon behövde en blus till orkestern och de skulle åka och köpa en i sista minuten.)

Translation -

You have to excuse the everytime more seldom texts, but right now I'm not giving priority at my virtual life. Today is one of my friends birthday, but she is on a trip over the weekend with her orchestra, so I got the brilliant idea that we should do a surprise birthdaycelebration. Said and done, the day before did I bake the spongecake, and on Thursday did we meet at a friends house to prepare the cake, after some busying (among other a cream whipped to butter) was the cake ready. We had double- and treblechecked that she should be at home in the noon and her boyfriend helped us as well, so she wouldn't suspect anything. We walked to the main street, there did we decide to take the bus, because the cake was melting away in the heat. We hadn't enough with coins but the chauffeur was nice and let us go with him anyway. Then did we go the last distance, while I tried to teach them the German birthdaysong.

Suddenly we do see a little green car approaching, slowing down and, blast, in the car, in the frontseat, is Anita sitting. We start screaming and laughing, it's already to late she has seen us, the cake. In cacophony we do start to sing in Spanish, German and English (surely did it sound terrible), but she got very happy and the cake did taste delicious as well. (If someone wonder why she lefted the house, despite our preparations, was it because her mother decided in a-last-minute decision that she needed to get a new blouse.)

Translation - 

Vi gick en förutbestämd rutt, som slutade i en park. Man blev ganska varm när man gick längs gatorna i trängseln, men när vi passerade bostadshus, så kastade invånarna vatten på oss, en del med flaskor, badbaljor och en uppfinningsrik person hade till och med monterat ett duschhandtag, som han sprutade vatten över demonstranterna med.

När vi kom fram till parken så spelade några band till stöd för studenterna och det hölls även en del tal. En jättefin dag, full av intryck.

Den är full med stora träd som gav svalkande skugga, en del av träden är helt enorma, och då och då dök det upp ängar emellan träden. Innan var parken privategendom, och i utkanten, vid muren som omgärdar den, finns ruinerna av ett hus, en herrgård i grekisk stil, som förde mina tankar till Akropolis. Vi tillbringade hela dagen i parken och hade jätteroligt. Jag blev officiellt invigd som scout, och har nu min egen scarf och skjorta.

På lördagen frågade Pauli mig om jag ville hänga med henne till Santiago och självklart svarade jag ja, så söndagen tillbringade vi först på bokmässan i Santiago. Den var helt enorm, men jag måste säga att böcker, och kultur överhuvudtaget inte är särskilt billigt. Om jag förstod min klasskompis rätt så är det på grund av att det är hårt beskattat. Fram emot eftermiddagen var vi trötta efter att ha stått på benen hela dagen och det började bli ganska varmt. Vi satte oss i en park och gjorde picknick till lunch.

Paulis pappa fällde en kommentar om två tjejer som låg och solade, och sa att sådana idiotier såg de också när de besökte London. Då skrattade jag och sa att han ska komma till Sverige på vårkanten. Nu orkar jag inte skriva mer, men imorgon ska jag berätta vad vi gjorde för roligt på eftermiddagen. Apropå det, jag måste säga, för jag var sjuk hela förra veckan, att fördelen med att vara sjuk är att man märker hur härligt det är att vara frisk och inte ha något som stör en.

Jag, Marie och Valery kände för att röra lite på oss efter att ha suttit stilla hela dagen, så vi cyklade hem till Marie och spelade lite tennis. Jag kan väl inte påstå att jag kommer bli nästa Rafaela Nadal, men efter ett års tennisspelande ska jag lyckas få bollen över nätet (förhoppningsvis). Vi missade den viktiga matchen mellan Colo Colo och la U, särskilt eftersom min fasters make och min farbror håller på olika lag, så det gick livat till även hemma under matchen, men vi missade inte resultaten som hördes ända ut till tennisplanen från grannarnas hus.

Just det, jag glömde berätta om mina presenter. Min värdpappa blev jätteglad över sina sockor, made in Machlaí, och de passade också. Puuh! Paula sken som en sol när hon fick se sitt födelsedagskort och porträttet (jag sparar lampskärmen till jul) som jag hade målat av henne, så jag antar att hon gillade sin present också.

Translation -

At Sunday did we celebrate my hostdad's birthday. More or less than the entire family came, which isn't so many as you may can imagine, about the same number as at a normal Swedish familygathering. The first thing we (my dad) did in the morning was set fire on the charcoal. Then did we went on a mass for the grandma, who died two years ago. Thereafter did I stand crying over the onion, I had to cut a lot for the empanadas. Everyone arrived, Marie came too. In the afternoon was it dinnertime, and we ate delicious; churipan, steak, empanadas etc.

Marie, Valery and I wanted to do some exercise after doing nothing during the day, so we went with the bikes to Marie's house and played tennis. I can't maintain I will become the next Rafaela Nadal, but I hope that after a year playing tennis, I will succed getting the ball over the net. We missed the game between Colo Colo and la U, or more precisly we missed the sight of my uncle and the husband of my aunt, quarreling, because they are fans of the opposing teams. We did catch the resultats because the entire neighbourhood was looking, so we could hear it as far as to the court.

I forgot telling you about my birthdaypresents. They were both a sucess. My hostdad was happy for his socks, made in Machalí, and they did fit. Puuh! Paula was smiling big when she saw the portrait, so I guess she liked it.

Jag har haft en otroligt intensiv halloween, därav den tillfälliga bloggtorkan. I lördags fyllde min värdsyster arton år och därför kom min kusin Valery från Santiago och Paulas bästa vän, Carla, redan på fredagen. På lördagsmorgon sprang jag med Valery för bereda lite plats i magen inför dagens matintag. Till frukost åt vi min värdpappas chokladtårta. Utsökt! En orgie i chokladkräm, varvat med chokladbottnar och körsbärssylt. Sedan begav vi oss, hela familjen plus inbjudna vänner till Paula, mot kasinot. 

Där hade vi reserverat ett bord i en restaurang med buffé. Den var helt okej. Det fanns alla möjliga olika sorters mat; kinesiskt, sushi, skaldjur och italienskt. Som avslutning fanns dessutom massor av olika efterrätter; kakor, pannkakor, belgiska våfflor och frukt. Efter att ha avnjutit denna måltiden begav vi oss sedan bort till spelen. Det fanns en öppen avdelning för barn, där man laddade ett betalkort och sedan kunde spela på maskiner för att vinna godis och leksaker, eller åka olika åkattraktioner. Det finns förstås också ett riktigt kasino, där man kan spela om pengar. Jag vet inte om jag står för stadigt med fötterna på jorden, men i kasinot kom min matematiska sida fram, så efter att ha räknat lite på det hela kom jag fram till att jag vill slösa mina pengar på annat, så det blev inget spel för min del. 

Efter en otroligt rolig dag kom vi hem, kusinerna hängde också med och sedan var det dags att skära upp den andra tårtan. En jordgubbsglass, marränghistoria som även den inte smakade helt illa. Vi badade i poolen och sedan var det läggdags. För min del blev det soffan i vardagsrummet.