Efter pick-nicken skulle Paulis syster gå på en studentdemonstration, och eftersom jag aldrig hade sett någon så skulle vi lämna av henne och titta lite på den. När vi kom dit var det festivalkänsla. Hela familjer gick i demonstrationståget, det fanns; unga studenter, barn och gamla, och stämningen var inte alls hätsk eller aggressiv. Det fanns folk som hade klätt ut sig, andra som spelade musik, dansade och bar plakat. En del grupper ropade slagord, andra bara gjorde oljud. Det var ganska varmt, så självklart var det många som utnyttjade tillfället för att sälja saker till demonstranterna, som dricka, mat och konfetti och göra affärer. Det är ganska otroligt att det fortfarande ställer upp så många människor på en demonstration efter fyra månaders kamp, och att det är så många olika sorters människor. Det gav nästan intrycket av att vara det typiska söndagsnöjet för en barnfamilj i Santiago.