Ni får ursäkta de allt glesare blogginläggen, men jag prioriterar inte mitt virtuella liv just nu. Idag fyller en av mina kompisar år, men hon skulle åka iväg i helgen med sin orkester, då slog mig den perfekta idéen. Vi skulle göra en överraskningsuppvaktning. Sagt och gjort, dagen innan bakade jag alltså en tårtbotten och i torsdags samlades vi hemma hos en annan kompis, efter en del pysslande (bland annat en smörvispad grädde) var tårtan klar för avfärd. Innan hade vi dubbel- och trippelkollat för att Anita säkert skulle vara hemma, och hennes pojkvän hade hjälpt oss att se till att hon skulle hålla sig hemma. Vi promenerade ner mot huvudvägen, och fick en hel del förvånade ögonkast. Där bestämde vi oss för att ta en buss, även om det inte var så lång väg, för tårtan höll på att smälta bort i värmen. Vi hade inte tillräckligt med mynt, men chauffören var snäll och lät oss åka med ändå. Sedan promenerade vi den sista vägen, medan jag försökte lära dem den tyska födelsedagssången.