Heja cykeln!

Jag har precis återupptäckt hur härligt det är att cykla. Vilken genialisk uppfinning! Häromdagen frågade Paula mig om jag ville hänga med henne och några kompisar på en cykeltur, och jag tänkte, varför inte? Vi kom via omvägar (Machalís poloklubb) fram till en ganska trafikerad väg, som leder upp i bergen. Vägen slingrade sig upp, inte särskilt brant, men hela tiden uppför.




Vi höll ett ganska lugnt tempo, allihopa amatörcyklister, förutom en cyklingsnörd. Vi blev med jämna mellanrum omkörda av mer "seriösa" cyklister, som körde med hela kitet: proffscykeln (som inte väger ett gram för mycket), tajta ormskinnet, solglasögon, handskar och högljutt konserverande i grupp. De brukar göra en dagstur, 30 kilometer rakt upp i bergen, till Coya. Jag kan inte påstå att vi nådde så långt. Vi cyklade till ett monument av den chilenska gruvfamiljen, tog en paus och vände sedan hemåt igen. Nedfarten var allra härligast.



Annars var det en underbar naturupplevelse, alla bilarna och avgaserna, men vi kunde njuta av naturen, trots det störande momentet med allt det gröna och blommorna. Vi hade dessutom en vidunderlig utsikt, när vi kom upp en bit i bergen.


Idag cyklade vi också, och jag kände väldigt tydligt att jag hade en rumpa med två sittben.


Translation -


I've just rediscovered how wonderful it is to ride a bike, which a genial invention. The other day did Paula ask me if I would like to join her and a few friends at a cycleride, and I thought, why not? We arrived through roundabouts (the poloclub of Machalí) to a quite traficed road, which leads up in the mountains. The way winded up, up, up, not very steep but all the time upwards.

We did keep a calm pace, as the amateurcyclists we are, except one cyclenerd. With regular intervals did other, more "serious" cyclists overtake us, they wore the hole kit, a bike which didn't weigh a gram to much, the clothing, tight as a snakeskin, sunglasses, gloves and loudly conversating in groups. They use to make a daytour, 30 kilometres up in the mountains, to Coya. I can solemnly affirme that we didn't reach Coya. We cycled to the monument of the miner's family and turned. The descent was the best.

Otherwise was it a fantastic natureexperience, with all the exhausts, cars but we could enjoy our experience despite the disturbing thing with all the verdant and the flowers. We had furthermore a great view when we reached up a bit in the mountains.

Today did we do tour as well, and I did feel my tail and bones very clearly. My condition is ok, but I'm not used to sit on a bike that much.
Monica

Hei! Så morsomt å se din blogg- og underhållande å lese hva dagene dine fylles av.Du er så heldig å få oppleve dette og jeg gleder meg på dine vegne, Freya. Jeg tenker ofte på deg og hvor hyggelig det var å ta en kaffe samen sist vi sågs i bokcafeèn. Boken du anbefalte leste jeg i sommer. En vakker bok- takk for tipset!Hell og lykke til deg! Stor klem fra Monica<3

2011-09-20 | 15:53:04
Sonja

tips: "sadelmössa" med gel i - så att även ömma rumpor tål en cykeltur...

2011-09-21 | 19:50:06


Namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (visas ej)

Hemsida/Blogg:

Kommentar:

RSS 2.0