Idag åkte vi till ett skidområde som heter Chapa Verde och ligger rakt österut, upp i Anderna, en timmes bilresa från var jag bor. Vägen slingrade sig upp i bergen och till slut nådde vi en vägspärr som liknade en tullstation. Det berodde på att skidområdet ligger på privat mark och man måste betala en liten nätt summa och få ett tillstånd för att få komma in på området. Sedan åkte vi en bred väg som vindlade sig fram längs bergen. Först bredde ett grönskande busklandskap ut sig med lite småträd, för att sedan skifta till bara brun jord med silvriga, döda träd (förgiftade). Varför? Detta området är platsen för (jag är inte säker på om jag uppfattade min värdpappa rätt) den största underjordiska koppar- och guldgruvan på jorden. Den är verkligen enorm, vägen sträckte sig kilometer efter kilometer och nere i dalarna kunde man skymta olika typer av byggnader och dammar med läskiga färger.

Det var kusligt, allt var i perfekt ordning, vägar, byggnader men det syntes knappt några människor eller bilar. I vanliga fall är ju vägar i den här storleken hårt trafikerade och fulla av liv, men här var allt nästintill dödsstilla.

Vi svängde av på en knagglig, brant väg av hårt packad jord och kom slutligen fram. Området var ganska litet, tre liftar, fast pisterna var långa. Intill fanns det så kallade cabañas, små stugor, som används som skidstugor över helgen. På förmiddagen försökte jag lära mina värdsystrar att åka skidor, men det blev inte så många åk, de tröttnade ganska fort på att knata upp för backen för att åka ner. Efter lunch så knäppte jag på mig pjäxorna för att åka på ett halvdagskort. Först gick jag till kassan vid ett och fick då veta att halvdagen börjar vid två, och då passade jag på att fråga vad det kostade, och höll på att trilla av stolen när jag hörde priset, 300 kr för en halvdag, i ett miniskidområde. Senare pratade jag även med en tjej i liften och hon sade att det här området är ändå ganska billigt. Så det är bara en viss, privilegierad typ av chilenare som har möjlighet att åka skidor.

Sedan bar det av, först gick det lite sisådär därför att mina pjäxor var för stora, men sedan vande jag mig vid detoch höll mig till de enklare avfarterna. Jag åkte upp längs bort, till toppen och synen som mötte mig där var underbar. Strålande solsken, snötäckta bergstoppar som sträckte sig så långt ögat kunde nå och härlig, smörig pudersnö att åka i. Jag bara njöt.

På hemvägen passade vi även på att titta på den övergivna gruvstaden, där gruvarbetarna bodde för i tiden.

Nu sitter jag och njuter av bilderna på dagen med en lite smått bränd haka, men det var det värt :D.

I've within two days been at the beach (where I teoreticly could have swimmed, a few did actually wear shorts) and been skiing in the Andes. It is fantastic what different kinds of nature there is in a short distance. Therefore the bad update.

Today did we went to a skicentre which is named Chapa Verde, and is situated east, in the Andes, one hours drive from where I live. The road winded up in the mountains and finally did we reach a roadblock, which looked quite simular to a customs station. This was because we were entering private land and had to pay and get a permission to pass. We followed a big road, which twined along the mountains. At the beginning was the nature green with bushes and small trees, to alter into just brown earth and dead, silvery trees (poisoned). Why? This is the area where (I'm not sure that I did get my hostfather right) the biggest subterrannean copper- and goldmine on the earth is situated, and the mine is really huge. The way continued for kilometres and kilometres and down in the tales could you see different kinds of buildings and lakes with creepy colours.