Att vara eller inte vara
Vi tillhör visserligen en privatskola, men deras anses vara "finare" inte därför att de har strålande studieresultat, som är lika mediokra, om inte sämre, än våra utan på grund av föräldrarnas inkomst. Skolan är nämligen belägen så att man bara kan ta sig dit med bil, vilket förrutsätter att för det första att du har en bil och att du dessutom har tid att skjutsa dina barn till skolan (mamman arbetar inte) eller att du betalar någon för att göra det. Nu föreställer ni är säkert att skolan ligger långt ute i ödemarken, det är en halvtimmes promenad från mitt hus, men det är ingen som inte bor inom synhåll till sin skola som tar sig dit för egen maskin (i de mer välbeställda områdena).
Jag gick dit mest för att göra en kompis sällskap som inte har en blekaste vad hon vill studera. Usch, vad jobbigt! Hon har bara några månader på sig att avgöra, och borde dessutom göra det snart för att kunna inrikta sig på vilka specialiseringar hon ska göra i provet och var hon måste ansöka i förväg. Det är ju ett beslut som man vill grunna ordentligt på och skynda långsamt. Visst man kan ändra sig, men det är mycket kraft, tid och pengar till ingen nytta.
Translation -
We suffered only a little today, we had a universityexhibition in another school so we didn't have more than one class in the morning. All in the fourth went to the fair. It was quite funny to watch pupils from other schools. For example the ones from the recibing school are a little bit stucked-up, or actually a lot.
They didn't even greet us when we entered because, even if we are a privateschool as well, aren't we regared as noble as them. They don't distinguish por their excellent results in school but through the income of their parents. Just the site of the school is suficient, it's impossbile to get to school without having a car, this means firstly that you have to posess a car and furthermore have time to bring your children to school (the mum doesn't work) or pay someone to do it. The school isn't situated out in nowhere, it's just that parents doesn't let their children go to school on their own if it isn't visible from the house.
Återseende
Translation -
The first day at school this year. To my surprise didn't we do anything at all (as usual). We talked a lot, I was recorded for TV (second time). They should do something in the news about that the school has started after the vacaciones and a blond head looks good. Then was it the cermony with the entire school, the hymn and a couple pf tpo many and too long speeches. Finally talked our headteacher about that it's the last year etc. and finished with inform us about sexual matters, such as it's wonderful having kids, but NOT NOW and use a kondom. The best of the day was leaving school. I went home to a friend and we made lasagne. Delicious! Then we sat and talked the entire afternoon.
2 dagar kvar
Igår hade vi körfestival i skolan. Varje klass, de som har lyckats organisera sig, har ställt upp med en julsång. Först var det uttagning och igår var det final med föräldrarna närvarande. Först var det utlovade priset att åka till Fantasilandia, en nöjespark, sedan var det biobiljetter och slutligen visade det sig vara tårta och saft. Vi hade en jättebra låt, Campana sobre campana. Fast vår version var nog mindre gullig.
Tyvärr vann vi inte, men det gjorde min lillasyster, Javiera, med sin klass. En annan jullåt, men varning, den fastnar väldigt lätt.
Translation -
Now it's only two days left until we have summervacations. It's going to be great!
Yesterday did we have a choirfestival in the school. Every class, if they had succeded to organize themselves, participated with a christmassong. First was it a preselection and yesterday was the final, with the parents in the audience. Firstly was the promised price a trip to Fantasilandia, a place with merry-go-rounds etc., then was it tickets to the cinema and finally cake with juice to the winners. We performed with a very good song, "Campana sobre Campana". But our version is less cute.
We didn't win, but the class of my sister, Javiera, won. The second song is a christmassong as well, but warning, you get very easy caught by it and will go humming it all day long.
Fusk
Jag tror efter den här terminen har i stort sett hela klassen strax under 7 som medelbetyg, och det beror inte på studieflit eller ovanlig ansamling av kemibegåvade elever i en klass.
Translation -
Today did we have a test in chemistry to supplement the pervious one, where the teacher e-mailed the contens the evening before and thereafter added things which weren't included in that page he sent. We had to solve six questions, which were ridiculos easy and the entire class cheated. They sat and read in their books, shooted the answers (anna = a), went through the answers with the classmate next to and finally asked the teacher, who almost wrote the test for them.
I think this semester has almost the entire class got a 7 in chemistry, and this doesn't depend on hard studies nor a unusal gathering of genius in one class.
Despedida - Hejdå
De flesta tjejerna hade tagit ett av få tillfällen i akt för att spöka ut sig ordentligt, med höga klackar, korta kjolar och glansiga tyger. Kvällen inleddes med att fyrorna som kom fick köa tillbörlig tid, blev mottagna, och granskade av vakter i äkta galastil. Sedan blev de fotograferade och fick gå på röda mattan till borden, där de blev placerade. Under kvällen var det sedan dans-, sångnummer och prisutdelning i casinoanda, som exempelvis pris för främsta BlackJacken, Jokern osv. Vi blev serverade mat av en cateringfirma som hela tiden gick runt och serverade plockmat, efter en stund var jag så proppmätt att jag kom till slutsatsen att någon varmrätt skulle jag aldrig orka äta, men insåg när de började servera praliner, att det inte var något problem, eftersom det inte skulle bli någon varmrätt.
Efter showen var det allmän dans. Jag kunde tyvärr inte delta särskilt aktivt, eftersom jag hade satt på mig en kjol, som jag bara kunde röra mig upp och ner med stor försiktighet, det vill säga stå upp och sitta ner (jag måste ju använda den vid något tillfälle), men jag hade kul ändå. Det var även en hel del fyror som ville ta ett kort med den blonda utbytesstudenten, så mina mungipor var lätt ansträngda mot slutet av kvällen. Därefter fortsatte vi till en fest hemma hos en i min klass, som har ett enormt hus där allihopa fick plats.
Translation -
Finally! After a month of preparations was it yesterday the D-day, or more specificlly the evening, when the goodbyeparty for the fourthgraders should be launched. It resulted much better than expected, especially regarded that we had only a months preparations and a minimum of participation from the big part of the thirds. The last week had we in group for the decoration been cutting and painting until my head was dizzy from all the solvents. I don't want to know how many braincells I lost. The last schoolday didn't we have lessons, to prepare for the party. Late in the noon did the last hurry home to change and returned totally transformed.
The most of the girls had taken one of few oportunities to dress up, and arrived with high heels, short skirts and heavy make-up. The evening started with an appropriate queue and closely checked by guards. Thereafter were pictures taken and they got placed at their tables. There was dancing, singing and a price cermony during the evening. A cateringenterprise did serve a cocktail, I was filled up after a while and came to the conclusion that I never would be able to eat the main course, but when they started serving chocolate and sweets, and then did I understand that it wouldn't be a main course.
After the show was it time for the dancing. I couldn't unfortunately participate very active, because I wore a skirt, which was a little bit too short (I have to wear it at some occasion) and high heels, but I had fun. Furthermore was there a few fourthgraders who'd like to take a picture with the blondie. Thereafter did we continue to the house of one of my classemates, who has a huge house where it was room for everyone.
Kreativitet
Sedan tar sig den här kreativiteten även andra former, som häromdagen, när läraren lämnade klassrummet för en minut, var det någon som halade upp nagellacksbortagningsmedel, hällade ut lite på bänken och tuttade på. Det var ju riktigt kul, och så upprepade de det, ända tills läraren kom tillbaka in genom dörren och de smugglade undan alltihop.
En annan sak är att det inte bara är tjejer som spontant sjunger eller dansar, utan då och då nynnar också killarna på en truddelutt, och det låter inte alls illa. Däremot haglar bögskämten lika tätt här som i Sverige.
Translation -
Today crossed my mind something which I've seen for a long time in my class, my classmates are incredible creative. That doesn't signify that young people in the same age as I in Sweden are increative, or that all Chileans have potential of being the next Picasso. Neverthereless, they give me inferiority complexes when I see what they are able to create, even more how some of them are doing it. The guys, the great majority of the arts class are boys, are sitting and doing nothing (or walking in and out of the classroom) for the most part of our classes, then the last lesson do they sketch up a drawing slovenly, daub on some colour and the painting is ready. The situation is similar now when we are planning the graduationparty for the fourthgraders, it's really impressing all different kinds of ideas which are coming up.
This creativness is also expressed in other ways, for example the other day, when the teacher left the classroom for a minute, did someone fish up a nailvarnish remover, poured out some on the desk and set it on fire. This was really fun, so they did repeat it until the teacher returned, then did they fastly hide it.
An other difference is that it isn't only the girls which are singing and dancing. It happens now and then that the boys as well hum a meldoy, and it doesn't sound bad at all.
Plugg, plugg och ännu lite mer plugg
När jag kom hem till Meli så undrade jag varför i all världen som de höll på att räkna kemi. Det är aldrig någon i min klass som studerar något i framförhållning, alltid kvällen innan. Det visade sig till min stora förskräckelse att idag hade vi dessutom kemiprov, som jag helt hade glömt bort. Alltså pluggade vi kemi, sedan satte jag hela dagen i skolan med fysikhäftet under bänken och löste fysikuppgifter, när vi inte hade matte, för då räknade jag matte inför det provet på fredag. Som krona på verket kom vår klassföreståndarinna, Nancy, och meddelade oss den glädjande nyheten att vi kommer att ha extraundervisning i kemi på fredagskvällar, eftersom vi inte har haft ordentlig kemiundervisning på tre månader. Efter skolan samlades vi några i klassen, och till min förvåning så lyckades vi räkna ännu lite mer fysik och nu måste jag repetera historia.
Fysik, och olösliga problem (nästan)
Tillbaka till fysikprovet, som ska sålla ut dem som ska tävla nationellt om att få representera Chile i Spanien nästa år. Jag satte mig ner med provet, skrev ner datan, läste problemet och fortsatte till nästa fråga. Skrev ner siffrorna på nästföljande fråga och tittade undrande på figuren och fortsatte sedan till nästa fråga. Det beskriver i princip hur jag arbetade mig igenom hela provet. Egentligen tror jag att jag skulle kunna lösa det, men först och främst förstod jag inte händelseförloppet i uppgifterna, för det andra kan jag inte alla formlerna utantill (inga formelblad här inte) och för det tredje är det saker som jag inte har gjort innan. Men jag tycker iallafall fysik är kul och nu vet jag vad jag kommer att räkna mer med.
Överraskningsfest
Studiecirkel
Sagt och gjort, så efter lunchen så kom Chanchi (Fransisco) och Nati hem till mig. Vi pluggade en stund och sedan ringde en kille till och ville komma och plugga. En liten stund därefter ringde några till och till slut var vi åtta personer som skulle plugga. Det slutade med att allihop utom två invaderade en annan klasskompis hus för att "plugga" och vi resterande tre jobbade igenom uppgifterna, för att de senare skulle lära de andra. Jag hoppas att jag iallafall bidrog till att höja klassens medelbetyg lite grann.
Ett steg framåt
Sedan är det en helt annan sak att han dessutom är en dålig lärare, som behandlar hela klassen som en bunt idioter och vi kan inte göra något eftersom det är han som sätter betygen på oss. När man ställer frågor, så för man en blick som man var helt korkad och så börjar han prata väldigt långsamt och tydligt för att man ska förstå. Varenda gång när någon svarar fel börjar han gorma om att vi måste börja resonera någon gång och varje lektion börjar han med att fråga vilka dagar i veckan som vi har lektioner, fast vi upplyser honom om det varje lektion.
Translation -
My Spanish is developing (surprise), and I can speak quite well now, so I get irritated when as soon as I open the mouth and the person I'm talking with, then changes and begins talking English. For example today when our substitute in chemistry, who is substitute for the substitute, which was substitute for the substitute, which was substitute, for the substitute of our real teacher, who is on maternity leave, explained something and then asked a question. I hold up my hand and answered (correct, and rather shouted, because show the hand is a little bit underestimated here). Then he does look a little bit confused, and starts talking to me in English, I continue talking in Spansih and he repeats the survey once again, and when his English isn't enough, continues the exposition for the class where he stopped, in Spanish.
Another different matter is that he is a bad teacher. He is treating the class as a bunch of idiots and we can't do much about that because he sets the grades. When you ask a question he does give you a look as if you were stupid and starts to explain very, very slowly and clearly so you should understand. Everytime when someone answers wrong does he start brawling about that sometime we do have to start thinking and he asks every lesson at which days we have lessons in chemistry, and we answer everytime. Not all of our teachers are execellent.
Min skolväg
Matkavalkad
Vi i gruppen fick alltså fundera vad vi ville göra, vad som var möjligt eftersom vi hade både begränsad tid och material. Min grupp gjorde en slags efterrättspizza med marränbottnar, dulce de leche, m&m, konserverade jordgubbar, marshmallows och halvsmält glass. Lite för söööött för min smak, men uppskattades av de övriga i klassen. De andra grupperna gjorde pizza, zapapillas (friterad deg, typ munkar-socker), pannkakor med kolasås, sushi, antichuchos (kan inte garantera stavningen, men det är ≈grillspett) och churipan (kryddig korv med fralla, inte korv med bröd).
Varför?
Huvudvärk
Isigt
Lycka!
Jag reste mig och gick fram med min grupp. Jag hade första sliden, långsamt och lugnt sade jag mina meningar och försökte artikulera fram de krångliga orden. Puuh! Första delen avklarad, jag fick till och med några applåder. Det här gick ju bra. Sedan var det dags för andra delen. Långsamt, titta upp, du har inte bråttom. Färdig! Yes, jag hade klarat det och fick stora applåder och glada vinkningar, med skakande ben satte jag mig.
Everything went well and when I had done my part did I get an applause. What made me so happy wasn't the grade (which made me happy as well), but the fact that all people around me shared my joy and were so happy for my sake. "A joy that's shared is a joy made double".
Ett "litet" inlägg om skolsystemet i Chile
Grundskolan ”basica” är åtta år här istället för nio, sedan börjar man segundo medio, som sträcker sig över fyra år och därefter kan man studera på universitet. I segundo medio väljer man inriktning, antingen humanista, mer historia och spanska, biologia, mer kemi och biologi eller matematica, mer fysik och matte. De ämnen man läser är ganska lika, skillnaderna är i stort att de har filosofi som en del i studieplanen, inte läser några andra språk förutom engelska, som de inte läser på särskilt avancerad nivå.
Det finns både privata och kommunala skolor. De privata skolorna får man betala för, mina värdsyskon, tre stycken betalar cirka 6000 kr i månaden och då är medianlönen här lägre och det är en ganska billig skola. Man står dessutom själv för alla omkostnader såsom skolmaterial, uniform (obligatorisk i stort sett hela Chile) och skolresor. Går man på en privat skola får man dessutom inte ta del av subventioner på exempelvis kollektivtrafiken. Föräldrarna betalar alltså HELA barnens skolgång.
Orsaken till att alla föräldrar som har råd placerar sina barn i privata skolor är att de publika är kassa, krasst uttryckt. Det finns möjlighet för alla barn i Chile att gå i skolan. De har skolplikt, men de kommunala skolorna har dåliga lärare, stora klasser osv. Går man i en kommunal skola hamnar man alltså efter från början. För att börja universitetet så är det som väger tyngst vid intagningen resultaten i ett prov som man gör i slutet av fyran. Betygen är inte så viktiga eftersom det är stor skillnad på en 7:a (betygsskalan är från 1-7, där 7 är bäst, man kan även få betyg som 5,4) i en ”bra” skola och samma betyg i en ”dålig” skola.
Min värdsyster går i fyran och ska göra det här provet i november och därför har hon i två år förberett sig genom att föräldrarna betalar för en preuniversitets skola som hon går till sex dagar i veckan och pluggar extra där efter skolan, och detta är mer en regel än ett undantag bland alla ungdomar som vill och har resurser att studera på universitet sedan. Hon och min lilla värdsyster har dessutom en privatlärare som kommer en gång i veckan för att hjälpa dem i matte och fysik.
När man sedan, om man har haft det bra förspänt, lyckas ta sig in på universitetet så måste man (föräldrarna) betala även det och uppehälle, eftersom det knappt finns möjlighet till stipendier och andra finansieringsmöjligheter. Här är det sedan tvärtom, nu är det de statliga universiteten som är de bra och de privata som är sämre. Därför att man kan köpa sig till en plats i de privata universiteten. Som du kanske redan har listat ut är det här ett system som bara ökar klassklyftorna som redan är ganska markanta här, när bara de som redan har resurser har tillgång till bra utbildning, som generellt sett är en snabb väg bort från fattigdom. Det har lett till stora protester här i Chile och på många universitet i Santiago strejkar studenterna för en förändring av systemet, men det går trögt. Inte för att det inte finns resurser, för det är det märkliga, de skatter man betalar är ändå förhållandevis höga till den servis som man erbjuds av staten. Det finns varken tillgång till gratis sjukvård eller bra utbildning för alla. Utan det är snarare en fråga om ideologi och att de som sitter vid makten och pengarna i Chile har tillgång till bra utbildning eftersom de kan betala för sig och alltså inte har något behov av att plocka pengar från någon annanstans för att lägga det på den här posten.
Just a ”short” one about the schoolsystem
The compulsory school ”basica” is eight years, instead of nine years, and then begins the ”segundo medio”, which is four years, and thereafter can you go study at the university. In the ”segundo medio” are you choosing which direction you will study, eather humanista, more history and Spanish, biologia, more chemistry and biology or matematica, more math and physics. The clases which I take here are quite simular to Sweden, the differences are that they have philsophy as a part of the compulsory subjects and doesn’t learn any languages except English, which is not very advanced.
There are both private and municipal schools. You have to pay for attending the private ones, my hostsiblings, 3, pay about 6000 SEK a month och then is the average salary here lower and this school is cheap. You most furthermore pay for all other expenses as schoolmaterials, uniform (which they are wearing in the whole country) and trips with the school. If you go to a private school are you not entitled to subventions, for example of the public transport as well. The parents do pay the ENTIRE education of their children.
The reason why all parents who can afford it choose the put their children in private schools, even if it is very expensive is because the public schools are crap. There are a possiblity and it is compulsory for all children in Chile to go to school, but the public school is bad, with big classes, bad teachers etc. You are therefore behind from the beginning, if you attend a public school. Then if you want to apply for a university, so it is the resultats in a national test, at the end of segundo medio, which carries most weight. The grades aren’t very important, because it is a big difference between a 7 (the grades are from 1 to7, where 7 is the best) in a ”good” school and the same grade in a ”bad” school.
My hostsister is in the last year and is going to do the test in novembre and has therefore prepared herself with studying extra in a preuniversity school six days a week, after school and this is the norm among all teens, which want to go to the university and which have parents who can afford it. She and my little hostsister has as well a privateteacher, which comes once a week and helps them with math and physics.
If your are lucky and have passed all these obstacles, and are going to the university must the parents still pay the school and living, because there are very few other possibilties to finance the studies in other ways, for example are scholarships very rare. Here is the situation reverse, the public universities are the major ones. The private are inferior, because you can buy your place even with bad results. As you may already found out is this system only widening the gap between the rich and the poor ones, because educaution is often the only way to climb on the social ladder. This has led to big protests here in Chile and at univerities in above all Santiago, are the students on strike for a change, but it moves slowly. Not because there aren’t any resources, this is the remarkable thing, they are paying proportionately high taxes compared to the service they are offered by the government. There are neither free school nor medical treatment for everyone. This is a question about ideology and they who have the don’t have the will to change anything because they already have all this things and don’t want sacrifice other things.