rancagua -

Ett steg framåt

2011-09-30 | 22:13:29 | skolan | 0 Kommentarer

Nu har jag blivit så pass bra på spanska, så att jag blir väldigt störd när, så fort jag öppnar munnen för att prata med någon och när de då börjar prata med mig på engelska. Exempelvis som idag när vår kemivikarie, som är vikarie för vikarien, som var vikarie för vikarien, som var vikarie för en lärare som är mammaledig, förklarade något och sedan ställde en fråga. Jag räckte upp handen och svarade på den (korrekt, och snarare ropade, handuppräckning är underskattat här). Då ser han lite konfunderad ut och börjar prata med mig på engelska, jag fortsatte prata på spanska, och han börjar gå igenom materialet en gång till, för att när inte engelskan räckte till, fortsätta genomgången för klassen där han slutade innan, på spanska.

Sedan är det en helt annan sak att han dessutom är en dålig lärare, som behandlar hela klassen som en bunt idioter och vi kan inte göra något eftersom det är han som sätter betygen på oss. När man ställer frågor, så för man en blick som man var helt korkad och så börjar han prata väldigt långsamt och tydligt för att man ska förstå. Varenda gång när någon svarar fel börjar han gorma om att vi måste börja resonera någon gång och varje lektion börjar han med att fråga vilka dagar i veckan som vi har lektioner, fast vi upplyser honom om det varje lektion.

Translation -

My Spanish is developing (surprise), and I can speak quite well now, so I get irritated when as soon as I open the mouth and the person I'm talking with, then changes and begins talking English. For example today when our substitute in chemistry, who is substitute for the substitute, which was substitute for the substitute, which was substitute, for the substitute of our real teacher, who is on maternity leave, explained something and then asked a question. I hold up my hand and answered (correct, and rather shouted, because show the hand is a little bit underestimated here). Then he does look a little bit confused, and starts talking to me in English, I continue talking in Spansih and he repeats the survey once again, and when his English isn't enough, continues the exposition for the class where he stopped, in Spanish.

Another different matter is that he is a bad teacher. He is treating the class as a bunch of idiots and we can't do much about that because he sets the grades. When you ask a question he does give you a look as if you were stupid and starts to explain very, very slowly and clearly so you should understand. Everytime when someone answers wrong does he start brawling about that sometime we do have to start thinking and he asks every lesson at which days we have lessons in chemistry, and we answer everytime. Not all of our teachers are execellent.

Omvända roller

2011-09-29 | 21:33:34 | vardagsliv | 1 Kommentarer

Gissa vad som hände idag? (Jag vet, jag är inte rolig, och du kan omöjligt gissa det.) På andra rasten, när jag satt och njöt i solen och pratade med mina kompisar, så vinkade min lärare i filosofi fram mig. Vi pratade lite och sedan frågade hon mig om jag skulle kunna tänka mig att undervisa henne i tyska mot betalning. Till information för er som inte visste det innan, så kommer min mamma från Tyskland, så jag kan flytande tyska. Lite förvånad så nickade jag och visst, det skulle kunna vara kul.

Jag tycker det är roligt att förklara saker, och se när man efter att ha försökt förklara det på olika sätt, hur personen ifråga slutligen lyser upp när de förstår. Nu funderar jag hur man lämpligen ska lägga upp undervisningen av ett språk, så om du har några tips tar jag tacksamt emot dem.

Translation -

Can you guess what happened today? (I know, I'm not funny and you can't probably guess it.) In the second break, when I sat, enjoying the sun and chating with my friends, did my teacher in philosophy come forward to us. We talked a little and then she asked me if I could teach her German against a little payment. I did surprised agree and now I´m a teacher. I like to explain things, and see how the face is brightening up when the person finally understands. Now I'm thinking about which the best way is to learn a new language, or teaching it, so if you have any advices I will be thankful.

Funderar du på att bli utbytesstudent?

2011-09-29 | 00:06:45 | förberedelser inför året | 1 Kommentarer

Snart börjar det bli dags att ansöka om man är intresserad av att åka på ett utbytesår nästa år och vill vara ute i god tid, så jag tänkte i all enkelhet dela med mig lite av mina erfarenheter, eftersom jag skriver en blogg som utbytesstudent.

Först och främst (och det här kommer du höra många gånger) om du funderar på att åka, så sluta fundera och åk. MEN det förutsätter att du har så pass bra självkännedom att du vet om du är öppen och anpassningsbar, för det är inte alltid en dans på rosor att komma till en ny kultur, ny familj och inte kunna kommunicera med människorna som är omkring dig. Du kommer att utvecklas under året, men det krävs ändå att du har något att börja med.

Börja ansöka tidigt. Därför att då har du gott om tid att fylla i alla papper och skriva alla brev som ska skrivas. Du har dessutom större chans att bli antagen och få din familj tidigt. Det är också lättare att hitta stipendium, eftersom man ofta måste ansöka innan man påbörjar sitt program och en del ansökningstillfällen är bara en gång om året.

Kopiera alla dina ansökningsformulär och intyg. Skicka bara original om det är nödvändigt. Framkalla många personfoton på en och samma gång. Jag glömde det och det är väldigt krångligt och dyrt att få tag på en del papper en gång till, så det sparar mycket jobb om du gör det från början och det är ett minne som man kan titta tillbaka på efteråt, om man har alla papper samlade.

Vilket land? Det är bara en sak som du själv kan avgöra. Fundera på vad du tycker är viktigt, vilket språk skulle du vilja lära dig, vilken kultur vill du uppleva och vilken vardag vill du ha. Jag tänkte att jag ville uppleva ett land som var så olikt Sverige som möjligt, med en öppen kultur som gjorde det lättare att leva sig in som utbytesstudent, men det gäller mig. Poängen med att åka som utbytesstudent är ju att uppleva en ny kultur, men man behöver inte åka mer än till Sveriges gräns, för att komma till ett annat land med andra normer. Lyssna på din magkänsla.

När man har bestämt sig så är det "bara" att övertyga föräldrarna. Det är naturligtvis individuellt vad dina föräldrar tycker är viktigt och vad man ska framhäva, men fundera igenom ordentligt varför du vill åka och hur du ska göra för att det ska bli verklighet. Om du har koll och har svar på alla motargument så gör du ett mer seriöst intryck. Det är en mycket stor utgift att betala för ett utbytesår, men tänk på att du inte är hemma under ett år, dina föräldrar behöver varken betala mat eller andra vardagsutgifter, och det är mycket mer pengar än vad man tänker på. Vad skulle det kosta om ni åkte på en lite längre semester? Det som är kvar kan knappast jänföras med värdet av de erfarenheter som du kommer att få under ditt utbytesår eller värdet av att lära sig ett nytt språk. Även om det självklart fortfarande handlar om en stor summa pengar.

Har du redan skickat in din ansökan? Vad roligt, du har ett underbart, jobbigt och spännande år framför dig. Ett tips, även om det låter trist, plugga språket dit du ska, särskilt grammatik. Du kommer vara tacksam för varje extra ord, verbböjning som du har lärt dig. Det är mycket enklare att lära sig ett språk på ditt eget språk än att lära sig dess strukturer på ett främmande språk, som du knappt kan presentera dig själv på.

Liten tur i bergen

2011-09-25 | 23:21:13 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Idag skulle vi göra en liten tur till fots med scouterna, enligt de i gruppen som hade planerat den. Det visade att de hade missbedömt distansen lite. Vi gjorde slutligen en dagstur, mitt under i middagshettan på cirka sex timmar. Vi började nere i Machalí och gick upp i bergen. Det var jättefint väder, strålande solsken, man riktigt kände hur solstrålarna punkterade huden (Chile är inte det ideala stekarstället, här är ozonlagret jättetunt). Slutligen kom vi fram till ett svalkande vattenfall som ligger inklämt mellan två kullar (berg om man är gående).

En liten ödla som vi såg på vägen, det syns tyvärr inte så bra på bilden, men den var helt giftgrön och klarblå. (A little lizard we found at our way up. Unfortunately does not the picture show the bright colours of the lizard.)

Målet på vandringen, ett svalkande vattenfall insprängt bland bergen.

Translation -

Today were we going to do a little tour with the scouts, about an hour, according to they in the group, which had planned it. It appeared that they had calculated a little bit wrong. Finally did we do a daytour, during the scorching heat at lunchtime, for about six hours. We started down in Machalí and went up in the mountains. It was really nice weather and you could really feel how the sunbeams punctured your skin (Chile isn’t the ideal place for the beachvacation, the ozone is very thin here). At last did we reach our goal, a freshly pouring waterfall, which is situated in between two hills (mountains by foot).

Filmkväll

2011-09-25 | 22:58:45 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Igår efter skolan kom Marie, den franska utbytesstudenten, hem till mig och vi sprang en runda tillsammans. Senare på kvällen åkte vi in till Rancagua för att se filmen American Beauty, som är en del i en filmserie som humanisterna i skolan arrangerar.

Den handlar om en familj, som lever sitt liv på slentrian och har glidit ifrån varandra med åren, och hur fort livet kan förändras. Filmen var bra, men tyvärr innehöll den ganska många stereotyper, homofoba militären, blonda förförerskan, och slutet var också lite halvdant gjort, de vågade inte gå hela vägen. Det har anpassats för att inte vara alltför stöttande.

Jag föredrar filmen som visades förra gången, ”Camera Buff”. Det är en polsk film som handlar om en man någon gång efter andra världskriget. Han köper en filmkamera för att dokumentera sin nyfödda dotter, men blir besatt av att göra filmer och slutligen betraktar han hela sin omvärld genom kameralinsen. Den filmen var lite mer subtil och tvingade inte på tittaren ett föreskrivet budskap.

Translation -

Yesterday after school did Marie, the French exchange student, come home to me and we did go jogging. Later did we go to Rancagua and watched the movie ”American Beauty”, which is a part of a movierange, a project which the humanists in the school are doing.

The movie is about a family, which are living their life and a distance between them has grown as the years have passed by, and how fast the life can change direction. The movie was good, but not one of the best I’ve seen. It has many stereotypes, like the homophobic military, the blonde seductress and the end was also poorly made. It has been adapted to not be to offensive.

I prefer the movie, which was shown the time before “Camera Buff”. It is a Polish movie about a man, who buys a camera to document his newborn daughter. He becomes obsessed about recording, after he has won an amateur-competition and ends up observing his entire life through the camera lens. The movie was more subtle and didn’t force a certain message and opinions on the viewer.

Heja cykeln!

2011-09-19 | 23:14:37 | vardagsliv | 2 Kommentarer

Jag har precis återupptäckt hur härligt det är att cykla. Vilken genialisk uppfinning! Häromdagen frågade Paula mig om jag ville hänga med henne och några kompisar på en cykeltur, och jag tänkte, varför inte? Vi kom via omvägar (Machalís poloklubb) fram till en ganska trafikerad väg, som leder upp i bergen. Vägen slingrade sig upp, inte särskilt brant, men hela tiden uppför.

Vi höll ett ganska lugnt tempo, allihopa amatörcyklister, förutom en cyklingsnörd. Vi blev med jämna mellanrum omkörda av mer "seriösa" cyklister, som körde med hela kitet: proffscykeln (som inte väger ett gram för mycket), tajta ormskinnet, solglasögon, handskar och högljutt konserverande i grupp. De brukar göra en dagstur, 30 kilometer rakt upp i bergen, till Coya. Jag kan inte påstå att vi nådde så långt. Vi cyklade till ett monument av den chilenska gruvfamiljen, tog en paus och vände sedan hemåt igen. Nedfarten var allra härligast.

Annars var det en underbar naturupplevelse, alla bilarna och avgaserna, men vi kunde njuta av naturen, trots det störande momentet med allt det gröna och blommorna. Vi hade dessutom en vidunderlig utsikt, när vi kom upp en bit i bergen.

Idag cyklade vi också, och jag kände väldigt tydligt att jag hade en rumpa med två sittben.

Translation -

I've just rediscovered how wonderful it is to ride a bike, which a genial invention. The other day did Paula ask me if I would like to join her and a few friends at a cycleride, and I thought, why not? We arrived through roundabouts (the poloclub of Machalí) to a quite traficed road, which leads up in the mountains. The way winded up, up, up, not very steep but all the time upwards.

We did keep a calm pace, as the amateurcyclists we are, except one cyclenerd. With regular intervals did other, more "serious" cyclists overtake us, they wore the hole kit, a bike which didn't weigh a gram to much, the clothing, tight as a snakeskin, sunglasses, gloves and loudly conversating in groups. They use to make a daytour, 30 kilometres up in the mountains, to Coya. I can solemnly affirme that we didn't reach Coya. We cycled to the monument of the miner's family and turned. The descent was the best.

Otherwise was it a fantastic natureexperience, with all the exhausts, cars but we could enjoy our experience despite the disturbing thing with all the verdant and the flowers. We had furthermore a great view when we reached up a bit in the mountains.

Today did we do tour as well, and I did feel my tail and bones very clearly. My condition is ok, but I'm not used to sit on a bike that much.

Dagen före

2011-09-18 | 17:45:04 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Just nu räknar jag tiden före och efter den 18 september. Självständighetsdagen (nationaldagen) är lite mer firad här än i Sverige. Det började redan i torsdags, när vi fick sluta tidigare från skolan, i skolan firade vi förra helgen och på torsdagen hade vi en högtidlig ceremoni och därefter åt vi empanadas.

Torsdagskväll inleddes sedan festligheterna, som förutom att man firar med familjen och äter gott, består av något som liknar minioktoberfester (det finns många tyska influenser i Chile) i varje stad. Där kan man spela, åka diverse olika åkattraktioner och framförallt dricka, äta och dansa.

Igårkväll besökte jag den som ligger närmast oss, i Machalí närmare bestämt, med några kompisar och fick uppleva en riktig chilensk fonda. Det är en riktig folkfest.

Translation -

Right now I'm counting the time in before and after the 18th September. They pay a little more attention to the independence day than in Sweden. It began already at Thursday, when we left school earlier, in the school did we celebrate the last weekend, so it was just a formal ceremony and we at empanadas in the class.

Thursday evening began the festivities, beyond celebrating with the family and eat delicious, did they contain a type of festival, similar to the Oktoberfest in Germany (there are quite many German influences here), which takes place in every city. Where you can play games, merry-go-rounds and above all drink, eat and dance.

Yesterday did I visit the one which is closest to me, in Machalí to be precise, with some friends, and we did really have a great time.

En sång

2011-09-18 | 03:22:49 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Ibland när man här en sång så fastnar den bara, antingen man gillar den eller inte. Det här är en sådan, så välj själv om du vill lyssna på den eller inte.

Translation -

Sometimes when you here a song you just get caught by it, if you like the song or not. This one is one of these, so choose if you want to here it or not (if you not already did it, before you read this, sorry).

Alfajores

2011-09-18 | 01:43:19 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Jag har precis övertygat min lillebror om att mina bakexperiment trots allt inte smakar så illa. De blev en fullkomlig succé. Igår tänkte jag att nu när det är nationaldag måste jag baka något chilensk, så jag bestämde mig för att göra en omtyckt, mycket vanlig kaka i Chile, alfajor. Den innehåller självklart chilenarnas två favoritingredienser, dulce de leche och choklad (och mycket socker).

Det började bra, snabbt plockade jag fram det jag behövde för degen och började röra ihop smör och socker, trodde jag. Efter ett tag slickade jag av fingertopparna och märkte att de var märkligt salta. Jag hade väl tagit i något med salt på. När jag skulle plocka in sockerpåsen slängde jag en blick på paketet och upptäckte till min förskräckelse att det stod sal på det. Paketen till socker och salt har samma färg och liknande utseende, så jag hade blandat salt och smör. Gissa om Paula skrattade gott åt mig, när jag halvt generat berättade vad jag hade gjort, men resten av kaktillverkningen gick bra, utan fler missöden.

Alfajores

Deg:

250 gram smör

3 dl socker

2 ägg

2 tsk vaniljsocker

1/2 tsk salt

2 msk kakao

2 tsk bakpulver

13 dl vetemjöl

3/4 dl mjölk

150 gram choklad

Fyllning:

1 burk kondenserad mjölk (man kanske eventuellt kan göra en tjock kolakräm också, om man inte orkar göra dulce de leche, men jag tar inget ansvar för resultatet)

Glasyr:

300 gram choklad

strössel

Koka den kondenserade mjölken i vatten 2-3 timmar. Vattnet måste täcka burken hela tiden. Det är enklare att koka flera burkar på en gång och sedan förvara dem i kylskåpet, de håller sig länge.

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda smör och socker. Tillsätt ägg, vaniljsocker, salt, bakpulver blandat med mjöl och kakao. Smält slutligen chokladen med mjölken över vattenbad, och rör ned även den. Om degen är mycket kladdig rör ner mer mjöl, tills den är kladdfri. Kavla ut degen och tryck ut cirklar, inte alltför tunna. Baka i ugnen 10-15 minuter. Låt svalna.

Bre dulce de leche på en kaka och lägg ihop den med en annan, som en dubbelmacka.

Hacka chokladen. Smält lite drygt 2/3 av chokladen över vattenbad, flytta bunken från hettan och rör ner den övriga finhackade chokladen. Placera kakorna på en gaffel och ös över choklad med en sked tills de är täckta runtom av chokladen. Stryk av det överflödiga och placera kakan på ett stycke aluminiumfolie. Strö över strössel. Hetta eventuellt upp chokladen igen om den blir alltför trögflytande.

Translation -

It began at the right end, I took out the things, which I needed for the cakes and started to mix butter with suger, or that was at least what I thought. After I while I happened to lick my fingertips, and noticed that they tasted salt, but I thought that I had touched something while I was baking and didn't think more about that. When I should put back the bag with suger did I realize that it wasn't written sugar, it said salt. The bags with salt and sugar have almost the same colour and look very similar, so I had mixed butter with salt. Guess if Paula laughed at me when I half embarassed told here what I had done, but the other baking went well, without more mishaps.

I have finally convinced my little brother that my experiments in the kitchen doesn't taste that bad. This time was it a sucess. I thought yesterday that I have to bake something Chilean, if it is the independenceday of Chile, so I decieded to make a very popular and common cookie in Chile, alfajor. It contains of course the two most liked ingredients by the Chileans, dulce de leche and chocolate (and a lot of sugar). If your intrested in the recepie, try to translate it in google translate, and if it doesn't work, wright me so can I put it up in English as well.

Min skolväg

2011-09-14 | 23:59:05 | skolan | 0 Kommentarer

Det här är min skolväg i bilder. Det blir ganska mycket väg, men det är så det ser ut.

This is my way to school in pictures. It is very much road, but it is how my way looks.

Skolans ingång, så ser det ut under dagen och när det inte är skola. De öppnar bara när vi börjar, slutar eller någon ringer på dörrklockan.

The entrance, this is how it looks during the day and when we don't have school. It opens when we start, leave and when someone rings on the doorbell.

Lärarparkeringen runt hörnet.

The teachers' parking place, around the corner.

Skolan (låg- och mellanstadiet) med flaggan hissad inför självständighetsdagen.

The school (basic) with the flag hoisted up for the independence day.

Den lilla affären dit man alltid springer på morgonen, innan skolan stängs, för att kopiera något eller köpa en ny penna.

The little shop where you run where you run in the morning, before the school closes, to make photocopy or buy a new pen.

Här kan man handla frukt, grönsaker och andra småsaker som man glömde att köpa på stormarknaden.

Here can you buy fruit, vegetables or other things you forgot to buy in the supermarket.

Till vänster syns de "konkurrerande" kommunala skolorna.

To the left can you see the "rival" public schools.

Kött och pommes är väldigt populär mat.

I think meat and french fries is the most common dish in Chile.

Förutom bilar används även hästar som trafikfordon (för bönder är det ofta mer praktiskt att hålla en häst än en bil, hästen kan hjälpa till med jordbruket, det kan inte bilen). °

Some people use horses instead of cars (because for the farmers it is many times cheaper to keep a horse, which can be used in the farming).

Så här ser bussarna ut, och de som finns i stan heter micro, i början blandade jag ihop dem med microonda (mikrovågsugn), men nu har jag lärt mig att man åker i micro och hettar upp mat i microonda.

These are the buses, and they who are in the city are called micro. In the beginning did I mix them with microonda, which is micro but now I've learned the difference, you heat the food in microonda and go with the micro.

Ett smakprov på den varierande arkitekturen.

A sample of the differing architecture.

Namnet på kvarteret.

The name of the block.

Min gata.

My street.

Födelsedag, del 2

2011-09-14 | 03:20:54 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Lördagmorgon väcktes jag av min lillebror som ropande kom in och gratulerade mig på födelsedagen, samtidigt som han tryckte en present i famnen på mig. Därefter kom hela familjen i samlad tropp och sjöng födelsedagssången för mig, två olika varianter. Paula, min storasyster, hade dessutom varit så gullig och hade lärt sig "Ja må du leva" och sjöng den i princip felfritt, så jag fick dessutom en uppvaktning på svenska. Därefter var det tårtfrukost och sedan fick vi skyndsamt bege oss till skolan.

Där hade Paula och jag först ett pass som parkeringsvakter åt scouterna, och jag höstade in ett antal tutningar när vi stod och vinkade in bilar från vägen, men jag har börjat vänja mig. Varenda gång när jag är ute och springer så busvisslar och tutar bilarna efter mig. Det är faktiskt ganska roligt.

Sedan stod jag vid årskursens stånd ytterligare en timme, vi hade lekar med hoppborgar och studdsmattor. Nu började det bli ganska tjockt med folk och jag fick ta emot en rad gratulationer. Vad jag älskar med chilenarna är, att de är så himla glada och verkligen glädjs med en, och den atittyden smittar av sig.

Vid lunchtid fanns det ett antal olika chilenska maträtter man kunde välja med, som de olika klasserna sålde. Empanadas, anticuchos (grillspett), churipan, cocinimiento (skaldjurs-, köttsoppa) och diverse sötsaker.

På eftermiddagen var sanningens ögonblick, då skulle vi dansa, men det gick jättebra.

Sedan blev jag ensam presenterad för alla föräldrar och hela skolan, för de andra två utbytesstudenterna dök inte upp. Rektorn övade med mig innan och sedan, räckte hon fram mikrofonen till mig och frågade: "Som heter?, Som kommer ifrån? Och bor i familjen?" Så jag höll inte direkt något långt tal på spanska. Efteråt träffade jag även ett par som började prata svenska med mig och det visade sig att de hade bott i Sverige eftersom de flydde från Pinochet på 70-talet, men hade sedan återvänt.

På kvällen hade mina klasskompisar först fixat en överraskningsfest för mig och en kille till i klassen som fyllde år på samma dag, med både tårta och presenter. Jättesnällt! De slängde även Brian i poolen, men jag slapp som tur var eftersom jag inte kände till den här traditionen och inte hade tagit med mig några ombyteskläder. Senare på kvällen fortsatte vi till en fest hos några andra i klassen. Jag kan ju säga så mycket att cigarettmotståndet här har inte kommit lika långt som i Sverige.

På söndagen firade vi med familjen och gick ut och åt. Det var jättegott. Efteråt var jag helt proppmätt. Jag hade kunnat rulla hem, då frågade min papa om jag inte gillade maten eftersom jag åt så lite. Annars är elfte september en ganska stillsam dag här, som man tillbringar hemma eftersom man förutom Twintowers även påminns om när diktatorn Pinochet tog makten för cirka 30 år sedan. Man har en del minneshögtider och i Santiago, och i de större städerna brukar det bli en del oroligheter.

Jag firade en jättefin sjuttonde födelsedag omgiven av underbara människor, även om jag självklart saknade min familj i Sverige.

Translation -

Saturday morning did my littlebrother wake me up with a present, which he pushed in my arms and gratulated me at my birthday. After came the rest of the family in a body and sang the birthdaysong. Paula had learnt the entire song in Swedish as well. To breakfast did we eat the birthdaycake and therea fter did we promptly went to school.

There did Paula and I have the first spell to conduct the cars and the parking space. I did receive a couple of toots as we winked in the cars from the street, but I'm getting used to it, because every time I go running are they doing that as well, but it's funny.

After that did I have my spell in the class' booth, we hade games with for example trampolines. Now began the people to arrive and I was gratulated by quite many friends. What I love with the Chilean people is that they are always so happy and they are also happy for your sake, and that rubs off.

At lunchtime was there a lot of different dishes to choose between, all typical for Chile, empanadas, anticuchos, churipan, cocinimiento (meat- , shellfishsoup) and a lot of sweet pastries.

In the afternoon was the moment of truth, we were going to dance, but it turned out very well. I was alone presented infront of all the parents and the students, because the other exchange students didn't show up. She put the microphon under my nose and asked what she had repeted with me before, your name is?, you come from? you live in the family?, so I didn't deliver a very long speech. I met a pair who could talk Swedish. They had fled to Sweden under Pinochet and had returned to Chile.

In the evening hade my classmates made a surpriseparty for me and a boy in the class who also had birthday. So I was celebrated with another birthdaycake and presents. Very kind! The throw Brian in the pool, but I was excused because I didn't know the costume, so I hadn't brought any clothes to change. Later did we continue to another party and I can tell you that the smokinghabits are a little bit different here from Sweden.

On Sunday did we go out and eat at a restaurant. It was very delicious. I was full up afterwards, and then did my papa ask me if I didn't like the food because I had eaten so little. But otherwise is 11th Septembre a very calm day because of twintowers and furthermor is the day which the dictador Pinochet captured the dominion. In Santiago do they have commemorations, but as well outbreaks of violence.

I had a wonderful 17th Birthday, surrounded by marvellous people, even if I of course missed my family in Sweden.

Min födelsedag, del 1

2011-09-11 | 23:27:15 | vardagsliv | 2 Kommentarer

Igår firade jag min födelsedag så och har därför varit ganska upptagen, milt uttryckt. Jag tror att jag har aldrig varit vaken så stor del av den dagen.

På kvällen innan, i fredags firade jag det ganska lugnt med några kompisar och vi gjorde pizza och vid tolvslaget så åt vi min tårta och öppnade presenter.

Jag måste säga att jag blev väldigt nöjd med min tårta, både till smak och utseende var det en av de bättre tårtorna som jag har gjort i mitt liv. Smakade precis lika gott som det lät, om inte ännu godare. Om intresse finns skulle jag kunna snickra ihop receptet och lägga upp det på bloggen.

Tårtan dagen efter.

Jag vet inte vad det var för hemska ljus som vi köpte, de såg jättefina ut och när man tände dem så blixtrade de lite som tomtebloss men när jag skulle blåsa ut dem så tändes de igen hela tiden, man var tvungen att trycka ut dem med fingrarna så att de släcktes ordentligt. Det tog definitivt mer än både ett och två andetag innan jag hade lyckats blåsa/trycka ut ljusen och då var det rejält kvalmigt av rök. Vi hade iallafall en jättetrevlig kväll och en början på min födelsedag.

Translation -

Yesterday was my birthday, so I've had a lot's of things going on the last few days. The day before did I invite a few friends, and we made pizza and at twelve o'clock did we eat my brithdaycake.

I most say that I was satified with both the look and the taste. It tasted just as good as I hoped, if not better. If you guys are intrested I could put the receipe on the blog.

I don't know which horrible candles we bought for the cake, they looked nice and flashed like sparkles but when I should blow out them, didn't they went out, they continued burning and when you thought they were outblown did they start again. So it took more than one or two breaths. We had a very nice evening and beginning of my birthday.

Matkavalkad

2011-09-09 | 03:01:55 | skolan | 1 Kommentarer

Jag märker att jag är inne på mattema nu, och mer lär det blir. September, nationaldagen firas här med fest och matfrosseri. Idag gjorde vi en rolig grej i skolan. På spanskan skulle vi bilda grupper om fyra och alla fick förbereda en maträtt, vars presentation och utförande betygsattes.

Vi i gruppen fick alltså fundera vad vi ville göra, vad som var möjligt eftersom vi hade både begränsad tid och material. Min grupp gjorde en slags efterrättspizza med marränbottnar, dulce de leche, m&m, konserverade jordgubbar, marshmallows och halvsmält glass. Lite för söööött för min smak, men uppskattades av de övriga i klassen. De andra grupperna gjorde pizza, zapapillas (friterad deg, typ munkar-socker), pannkakor med kolasås, sushi, antichuchos (kan inte garantera stavningen, men det är ≈grillspett) och churipan (kryddig korv med fralla, inte korv med bröd).

Translation -

I'm in a foodperiod right now, so there are going to be quite a lot about that. Septembre, the Independence day is celebrated here with festivities and gomandazing in food. In the Spanish class today did we have fun activity. We divided us in groups and every group prepared a dish, which was graded, as usually.

We hade a limit of ingredients and time, because we hade only the lesson and should bring all the tools. My group did a dessertpizza with sponge cake, dulce de leche, m&m's, strawberries, marshmallows and ice-cream. A little bit sweet for my taste, but the rest of the class like it. The others did pizza, zapapillas (fried dough, ap munks but without the sugar), pancakes with caramelsauce, sushi, antichuchos (skewers) and churipan (a sort of sausage with bread, not hot dog).

Smarrigt!

2011-09-09 | 02:53:40 | vardagsliv | 2 Kommentarer

Idag började min fullspeckade långhelg. Efter skolan ställde jag mig direkt i köket för att laga min tårta. Jag tycker det är roligare att få laga den, än att äta en tårta som någon annan har gjort (eller köpt). Här kommer beskrivningen hur jag gick tillväga. Håll i dig nu så att du inte dreglar på tagentbordet^^. Igår bakade jag två chokladbottnar, modell kladdkaka och en nötbotten. Idag fortsatte jag sedan med att laga en chokladfudge, som jag bredde på den understa chokladbottnen och på nötbottnen. Mellan de två vispade jag ihop en mousse smaksatt med dulce de leche. Över mellanbottnen bredde jag en vitchokladmousse med lime och avslutade sedan med den sista chokladbottnen och den överblivna vitchokladmoussen. Hoppas att det kommer smaka lika gott som det låter. Min värdsyster godkände iallafall fyllningarna efter att ha slickat ur skålarna.

Translation -

Today began my busy weekend. After school did I prepare my birthdaycake. I think it's more fun to make it by myself than eat a cake, made or bought by another person. Here comes the description. Watch out so you don't dribble at your keyboard^^. Yesterday did I make two chocolatecakes and one with almonds. Today did I continue with making a chocolatefudge, which I spread out over the lowest- and the nutsponge. Between them did i put on a mousse with dulce de leche and over a mousse with white chocolate and lime. Finally the last sponge of chocolate and the rest of the whitechocolate, limemousse. I hope it will taste as good as it looks. Tomorrow is the moment of truth, but my hostsister liked the filling anyway.

Inte ensam längre

2011-09-07 | 01:42:32 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Nu är jag inte längre den enda blondinen i skolan. För det har anlänt två utbytesstudenter till i skolan. En i samma klass som jag från Usa, Jae-Ann och en fransyska till matteklassen, parallellklassen. Båda två kan inte prata spanska, så de kommer nog att få en tuffare start än vad jag fick. Tjejerna i min klass påpekade flera gånger idag hur bra jag pratade och hur mycket jag förstod, allt är ju relativt. I varje fall är de trevliga och det är ju kul att det finns fler som är i samma situation, som man kan utbyta tankar och funderingar med.

De två åker med Rotary, så de kommer byta familj två, tre gånger under året, plus att de har lite andra regler. De får exempelvis inte ha någon pojkvän, även om jag inte vet hur strängt det är. Rotary är annars den mest välkända utbytesorganisationen här, och de gör också utbyte. Familjen till studenten som åker utomlands får under året ta emot en, eller flera studenter även om det inte är från de familjen som deras barn åker till.

Translation -

I'm not the only blondy in the school anymore, because today arrived to other exchangestudents to the school. One in my class, which is from the U.S., Jae-Ann and a student from France to the mathclass. Both can't talk any Spanish, so I think they are going to have a little bit tougher than I had in the beginning. The girls in my class pointed out a several times how good my Spanish was and hiw much I did understand, everything is relatively. They are both nice to talk with and I think it's good to have someone in the same situation to exchange feelings and thoughts with.

They are travelling with Rotary, so they are going to change family, two or three times and they have a little bit different rules as well, for example are they not aloud to have a boyfriend (even if I don't know how strict the rules are). Rotary is the most famous exchangeagency here and they do really exchange. The family of the student who is here have to receive a student in their home during the same time.

Müslinörd

2011-09-04 | 16:01:52 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Idag har jag lagat ytterligare en omgång müsli. Varför jag gör mig besväret att göra min egen müsli, istället för att bara gå till affären ock köpa ett paket flingor. Jo, i vanliga fall är jag alltid för variation, förutom i fallet frukost, den ska alltid innehålla en skål yoghurt, med müsli (inte cornflakes) och till det frukt och te. Det äter jag varje dag, året om.

Första morgonen när jag kom hit fanns självklart ingen müsli hemma, men nästa gång vi skulle åka och handla fick jag välja den sortens flingor som jag föredrog. Alla har sin egna favorit. Alltså styrde jag kosan mot flingorna så fort jag kom in genom grindarna. Två enormt höga och långa hyllor reste sig framför mig med färgglada paket i olika storlekar och modeller. Snabbt passerade jag cornflakes, chokopics (mina syskons favoriter) och andra varianter med varierande andel sockerinnehåll. Snart kommer müslin, men hyllorna tog slut. Av alla olika sorterna fanns det inte en enda flingsort som innehöll varken havregryn eller var sockerfria.

Hmm, nu då, vilket alternativ var minst dåligt av de resterande, skulle jag välja flingor för diabetiker med aspartam eller någon slags flakes med socker på andra plats. Då kommer min värdmamma glatt gående med raska steg och ett stort färgglatt paket i andra handen. Hon hade hittat flingor av havregryn, från ett känt stort amerikanskt märke på hyllan för nyttigmat. Jag trodde inte mina ögon, kunde det var så att det fanns flingor utan socker. Skeptiskt tittade jag på innehållsförteckningen. Tyvärr, jag hade haft rätt som inte gjorde mig några illusioner. Den liknade mer ingredienserna till havrekakor, så det var i princip krossade havrekakor i paketet.

Nästa gång nosade jag alltså upp ett paket havregryn, nötter och lite torkad frukt och lagade min egen müsli, som inte alls smakar så illa.

Translation -

Today did I prepare my own müsli. Why, is it not much easier just to go the supermarket and buy some cereals. I'm normally always for variation, ask my sisters (in Sweden) they are complaining why I can't repeat the things that tastes good, instead of trying new things, but for breakfast do I always eat the same thing: müsli, yoghurt, fruit and a cup of tea.

At the first breakfast was there no müsli in the house, but when we went to buy some food, could I choose the type I liked. Everyone has it's favourite. Immediately when we arrived did I go to the shelves with cereales, they were huge. I passed the cornflakes, chocopics (my sisters favourites) and came to the end. There was no müsli. Hmm, which was the less worst alternative, should I pick the one for diabetics, with aspartam or the one with suger in second place on the list of contents. Then did I see my mum coming with a colouful package in her hand. She had found cereals with rolled oats. I couldn't believe my eyes. Unfortunately, I was right. The table of contents resembled more the one of oatcookies, so it was more or less mashed cookies.

The next time did I hunt up a package of rolled oats, nuts and dried fruits, to make my own müsli, which doesn't taste bad at all.

Vår!

2011-09-03 | 04:15:22 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Äntligen är våren här! Det märks på flera olika vis. Det är like varmt som sommaren i Sverige (Jag är livrädd för hur varm sommaren kommer bli). Det är inte lika kallt i vår betongsal till klassrum. På rasterna sitter jag med ansiktet vänt mot solen och bara njuter. Träden blommar för fullt, men det ser något märkligt ut, för de har inga löv efter vintern, men grenarna är fyllda med blommor. Jättevackert! Vårt klassrum fylls med jämna mellanrum av den härliga aromen från gödsel, vilket innebär att alla tjejer halar upp sina spraydeoderanter och sprayar tills jag är helt vimmelkantig från lösningsmedlen och har mer sprängande huvudvärk, än innan när jag räknade matte. Att det är september innebär också en enda lång fest, eftersom Chile's självständighetsdag infaller under den här månaden, den 18 och den är väldigt viktig för chilenarna, något större än den 6? juni i Sverige.

Translation -

Finally is it springtime! Iv'e noticed this in many ways. It is almost as hot as the summer in Sweden. I'm little afraid about how hot the summer will turn out. It less cold in our concretehall, called classroom. In the recesses do I sit with my face turned against the sun and just enjoy. The trees are blossoming, but it does look a little bit strange, because they havn't any leaves yet after the winter, but the branches are filled with flowers. Wonderful! Our classroom is regulary fielled with the pleasent scent of manure, which results in that all the girls pick up their parfume and are sparying until my head is aching from all the solvents, more than before from solving mathproblems. The month Septembre does as well signify a single long party, because this month is the independence day of the country, the 18th, which is very important, a little bit bigger den the 6th in Sweden.

Varför?

2011-09-02 | 02:32:57 | skolan | 0 Kommentarer

Ibland känner jag mig urgammal bland mina jämnåriga, som idag när vi under hela sista klassrådstimmen fick lyssna på predikningar om att vi måste tänka större än hur och nu, att det inte duger att vara ohyfsad och komma försent jämt och ständigt. Vår klassföreståndare har rätt, men tyvärr tror jag att de som lyssnade inte var de som behövde det.

Senaste tiden har vår klass ganska frekvent varit nere i inspektorns rum (han som sköter pappersexercisen med exempelvis frånvaron och påpekar om en elev inte följer klädkoden), för förseningar, att de stör på lektionerna och inte har med sig de underskrifter som de ska ha med sig. Då måste man gå ner till lärarkorridoren, inställa sig hos inspektorn, som noterar ens namn och om det är mer graverande även skickar med en lapp till föräldrarna. Man får även med sig en lapp som bevis till läraren, som undervisar för ögonblicket.

Jag var för övrigt också där nere för första gången idag, efter att vår mattelärare kom tidigt och stängde dörren mitt framför näsan på oss, så det var bara att traska nerför trappan, inställa sig hos inspektorn och ta med ett kvitto tillbaka.

Tillbaka till ålderskänningarna, jag blir ibland trött på min jämnåriga, när de håller på och bara slösar tid, som exempelvis när läraren står och väntar på att alla ska tystna så att vi kan sluta, så kan vissa inte hålla käften och så får man stå där en kvart extra, istället för att de är tysta i en minut och så kan vi gå. Vi är allihop runt sjutton år, det vill säga nästan vuxna. Likadant under lektionerna om de väljer att leka bort dem är det deras val, men jag vill lära mig något och föredrar att utnyttja tiden i skolan med lärarhjälp och vara ledig sedan, än att sitta hemma dubbel så lång tid. Visst är det trist att det man gör nu påverkar hela ens framtid, men så ser verkligheten ut och det får man förhålla sig till. Med det menar jag inte att man ska plugga ihjäl sig och aldrig ha kul och njuta av livet, men man kan tänka sig för lite mer. När och var man gör vad.

Sträckta vrister

2011-09-01 | 02:33:05 | vardagsliv | 1 Kommentarer

Idag testade jag pilates för första gången. Efter en cykeltur, där hälsoeffekten troligen var +- efter alla inhalerade avgaser (svenska cykelvägar <3) till köpcentret där lokalen var, blev jag mottagen av ägarinnan, som först hälsade mig hjärtligt välkommen och sedan presenterade mig för tränaren. Sedan var vi nio stycken tjejer och en kille, på kanske åtta år (skulle gissa att det var ett initiativ från mamman) som traskade upp till nästa våning. Passet gick ut på att vi cirkulerade mellan olika stationer till lugn musik, och använde oss av olika redskap för att repetera rörelser, som var en mix mellan lätt styrketräning och lite balettrörelser. Allting lett av en tjej som gick runt och korrigerade hållning och andning.

Min upplevelse? Jag vet faktiskt inte riktigt, skulle vilja ha lite mer intensiv styrketräning när jag ödslar tid och pengar på att gå dit (det är inte direkt billigt), men jag gillar rörelserna, så vi får se om jag fortsätter. Det var iallafall intressant att se vilken typ av människor som var där. Generaliserat så var det väl inte direkt den fattigare delen av befolkningen, tjejer i 20-30 års åldern, som vill bedriva en sport som inte är för sportig.

Det som förstörde mitt intryck lite (mycket), gjorde det negativt var att när jag skulle betala månadsavgiften, så kom det fram att det fanns en registreringsavgift också, som det inte hade varit tal om när jag var där och frågade om schema med mera. Sådant irriterar mig när man inte får veta hela sanningen direkt. Att när jag är ensam (min mamma hängde med första gången) ställs inför faktum, jag hade redan varit på ett pass, alltså var jag mer eller mindre tvungen att betala. Då känner jag mig lurad.

Till ett trevligare ämne, här kommer bilder från när vi var i Viña del Mar för två veckor sedan.