På lördag morgon var det tidig uppstigning, Javiera, Paula och jag satte oss på en buss mot Santiago och sedan åkte vi till ett stort shoppingdistrikt, Patronato, för att leta avslutningsklänningar åt mig och Paula. Efter mycket letade i stekande sol, i trängsel med en massa andra shoppingsugna människor, köpte jag till slut en klänning för att inte komma hem helt tomhänt. Ledtråd, tänk Marilyn Monroe i en viss vit skapelse.

Patronato är ett berömt shoppingkvarter i Santiago, känt för sina billiga priser, men man får vad man betalar för. Det fanns i stort sätt varianter på samma kläder i alla affärerna och ni kan ju gissa vad som kommer efter Made in.

Svimfärdig av värmen och med blodsockret nere vid tårna strålade vi sedan samman med resten av familjen och åkte till kusinerna, på min värdpappas sida, för att fira en kusins födelsedag. Det blev grillat, oväntat, och tårta, sedan begav vi oss hemåt.

Translation -

I've totally forgot to tell you about my weekend. At Friday did a few friends and I play tennis. We don't have to mention my miserable performance. At Saturday could I barely move my arm because it was stiff after all the exercise. In the evening did we continue to a party in the house of a guy in the paralelclass.

Saturday morning did we have to get up early, Javiera, Paula and I got on a bus to Santiago and there did we went to a shoppingdistrict, Patronato, to look for graduationdresses for Paula and me. After a whole day in the beaming sunshine and crowding with a lot of other people, who also looked for good bargains, did I finally pick out and buy one dress to not come back empty-handed. Clue, think of Marilyn Monroe in a certain white creation.

Patronato is a famous shoppingquarter in Santiago, known for its low prices, but you get what you pay for. I wasn't very impressed. Actually did they sell the same things everywhere, with a little variation. You can guess what followed "Made in" on the labels.

Ready to faint in the heat and with the blood sugar in level with my toes did we finally meet up with the rest of the family and went to the cousins' house, on my hostdad's side, to celebrate one cousin's birthday. It was a barbeque, surprise, and birthdaycake, and then did we go home.

I Chile måste man betala för sjukvården, precis som för skolan. Det finns ett statligt sjukvårdssystem, men det ses som en sista-utvägen lösning, eftersom den är överbelastad, med många patienter, och långa väntetider som följd. Alla som har de ekonomiska förutsättningar betalar alltså varje månad en viss procentsats av sin lön, och den är inte liten, för en sjukförsäkringsplan. När man sedan behöver sjukvård betalar man en del av kostnaden. Hur stor andel beror på vilket avtal som man har, har man mycket pengar har man råd att köpa sig en mer förmånlig plan, som innebär att försäkringsbolaget täcker en större del av kostnaderna. Precis som med vanliga försäkringar så innehåller även de här planerna undantag, som exempelvis ett kostnadstak och de täcker inte vissa sjukdomar.

Det största sjukförsäkringsbolaget har de senaste åren gått med enorma vinster, vilket har blivit föremål för diskussion, eftersom det enligt många av sina försäkringstagare inte erbjuder det vad försäkringen lovar. Till exempel min egen lillebror, Manuel, behövde mycket sjukvård när han var liten, vilket blev en dyr historia för min värdföräldrar, eftersom försäkringen bara betalar för en del av kostnaden. Dessutom så tog sig försäkringsbolaget rätten att bestämma vilken typ av vård som han behövde och vilka läkare som han fick träffa. Det innebar att de valde de billigare alternativen för företaget, medan när Manuel behövde träffa en annan läkare, som var bättre (och dyrare), och då fick mina värdföräldrar betala den ur egen ficka.

Sjukvården är en ständigt aktuell fråga, eftersom det är något alla är i behov av, men som alla inte har tillgång till idag och den statliga som finns, är dålig. De som har en bra sjukvård är också missnöjda, eftersom den är dyr och de inte får det, som de betalar för.

Translation -

How is the healthcare in Sweden? This is the most common question I get, next after how the school works, compared to Chile. How the situation is in Sweden, are you more or less already informed about, so I thougt that I could give you a impression about the conditions of the Chilean medical service, in all its simplicity, and entirely unscientific.

You have to pay for the doctor, just as for the school in Chile. There is a public system, but it is regarded as a final expedient, since it is overloaded with a lot of patients and as a consequence of this, long waitingtimes. Everyone, who has the economic ability, is therefore paying for a private healthinsurance, which means that they every month have to pay a certain percentage of their salary, which isn't negligible, for a insurance.

If you get ill do you "only" pay a part of the cost and the insurance pays the other part, depending on your plan. How big their share is, is a matter of how much you are able to pay, do you have much money, are you able to buy a more favourable plan. Your percentage will be lower. As all insurances they have exceptions, such as limits of the expenses (for the company) and they aren't valid for particular diseases.

The biggest companies, in the insurancebusiness, have had huge profits last years, which isn't popular among the costumers, which are complaining about the high costs and the bad reciprocate. I can only take my own brother, Manuel, for example, he needed a lot of treatments when was a baby, which was a high cost for my hostparents, and furthermore did the company choose which treatment and which doctors he had the right to. Which wasn't the best for him always, because good doctors use to be expensive doctors too. My parents wished the best for their son, so he should recover, and had to pay for his treatment by themselves.

Healthcare is always a question of immidiate interest, because it is something that everyone needs, and at the time, which not everyone has acess to and the public one is bad. They, who have the resources to pay for an adequate medical care are also discontent, because it is a big cost for them.

Jag och Marie, en fransk utbytesstudent, var ute och sprang, sedan var det dags för lunch. Hennes mamma hade lagat en jättegod gryta, cocinimiento, som innehåller allt möjligt, det vill säga skaldjur, potatis och olika typer av kött. Mycket gott! En av mina favoriträtter hittills. Sedan satt vi och käkade större delen av eftermiddagen, innan Marie och jag cyklade hem till mig. För er som har börjat undra så håller inte bloggen på att förvandlas till en matblogg, så kan jag lugna er att så inte är fallet.

Translation -

Monday, today was holiday, the reason why, I think this is the day of the races or something similar. For my sake, did it signify holiday, so I used the day and rested for the school tomorrow.

I and Marie, a French exchange student, went for a run and then was it lunchtime. Her mum had cooked a delicious casserole, cocinimiento, which contains a lot of everything, that means shellfish, potatoes and different kind of meat. So far, one of my favourite dishes. We sat eating and talking the greater part of the afternoon, before Marie and I went with the bike to my house. For you who have started wondering if this blog has turned into a cookingblog, I can assure you that isn't the case.

Innan vi åkte skulle jag ta ut pengar för resan, och blev ganska orolig när det i automatens fönster stod att den inte kunde att läsa kortet. Lite stressad fortsatte jag till närmast mataffären, där kortet som tur var fungerade. Jag hade redan börjat fundera på hur man på lämpligaste sätt kan skaffa sig ett nytt VISA från Chile, i Sverige och kommit till slutsatsen att det nog innebar en hel del krångel.

Med en hel del förmaningar om att jag är väldigt synlig som blondin och att det finns många ficktjuvar i Santiago med omnejder, satt jag och Pauli sedan tryggt på tåget på väg mot Santiago. Det var förövrigt första gången som jag åkte tåg i Chile. En ganska trång upplevelse, med mycket folk och försäljare som försöker, med varierande påstridighet, att sälja diverse saker till passagerarna på tåget.

Vi gick och tittade på Degas-utsällningen, som bestod av skulpturer som han hade gjort. Jag gillade den och jag älskade museumshopen. De brukar alltid vara bäst, så är inträdet dyrt kan man ofta nöja sig med att titta runt där. Därefter kurrade det ganska rejält i min mage, så vi letade upp en mysig resturang, på en lugn sidogata. Där kunde man sitta ute och vi beställde varsin jättegod sallad. För att kompensera för denna nyttighet fortsatte vi sedan till en glassrestaturang. Där de hade alla möjliga spännande smakkombinationer, som mango-grönt te, choklad-chili, jordgubbe-mynta mm. Vi passerade en basar, där de försökte skinna det blonda dumhuvudet (jag) på pengar, men där gick de på en nit. Min mamma brukar skämta och säga att så fort jag kommer in i en affär dubbleras priserna. Vid ett annat stånd i basaren köpte jag iallafall en bok av Balzac, på tyska.

Vi fortsatte i maklig takt och passerade några av de berömda platserna i centrum, som Plaza de Moneda (presidentpalatset), Plaza de las Armas (punkten noll, därifrån börjar man räkna kilometerna åt norr och söder i Chile), katedralen och sedan var det dags att åka hem.

Vi gick till tåget en timme innan det skulle avgå, för att kunna få sittplatser och sedan åkte vi trötta hemåt. Den sista händelsen skedde när jag satt i bussen från centralen, då stoppade polisen busschauffören och så fick vi stå där i tjugo minuter medan de i godan ro kontrollerade honom.

Yesterday did I do a sightseeingtour in Santiago with Pauli, and we watched a exhibition with Edgar Degas.
Therefore did I went to the "centralstation", which isn't a very big station, at half past nine in the morning (very early a Saturdaymorning with Chilean meassures).

Before we should leave I had to withdraw some money, and I got very nervous when it turned up at the monitor that it couldn't read my creditcard. Thinking of which is the most suitable way of getting a new VISA in Chile, from Sweden and considered that it probably was going to be tricky, did I get to the supermarket, where it was possible to withdraw the money, realieved.

With a load of exhortations about how visible a blond girl is and that there are a bunch of pickpockets in Santiago (and the most part of the money safely guarded in my bra), did we finally get on the train. It was the first time I went with train in Chile. It was a narrow experience, with a lot of people and sellers, which with different stubborness, are trying to sell various things to the passengers.

We watched the Degas-exhibition, which consisted of sculptures made by him. I liked it and as always, I loved the museumshop. They are always the best, if the entrance is very expensive, it is sometimes enough watching the shop. Thereafter did I begin to feel hungry and my stomach was rumbling, so we looked up a nice restaurant, in a calm corner surronded by verdures. We ate sallad, and then, to compensate, did we go for a ice-cream. There could you order all kinds of ice-creams, with interesting flavours as: mango-green tea, chocolate-chili, strawberry-menthe etc. We passed a bazar, where they tried to cheat the dumb, blonde girl (me), but there did they draw a blank. My mother use to joke and say that everytime when I enter a shop do they double the prices. At another stall did I buy a German book by Balzac.

But we had a good time in Santiago.

Jag lämnar inga garantier för att tårtan lyckas och ta måtten med en nypa salt, för det beror helt på vilken slags ingredienser man använder och jag brukar höfta lite, beroende på vad som finns hemma och hur smeten känns.

Varje år arrangerar treorna en brakfest som avsked för fyrorna och i år är det alltså vår tur. Vi är ganska sent ute, idag satte vi igång med planeringen på allvar, för att anordna en fest för 160 personer om en månad. Först ville en del att vi skulle anordna festen med Hard Rock café-tema, men idag gjorde vi en kovändning och festen ska ha casino som röd tråd.

Vi kommer vara i skolan under canchan, som är en ställning med tak, där vi brukar ha idrott. Där kommer vi bygga upp en scen, entré, olika spelmöjligheter, dj-bås och och i mitten bord där vi ska äta middag. Vi kommer att klä ut oss och vid ingången kommer fyrorna att få välkomstkuvert som innehåller masker. Sedan kommer vi även att arrangera underhållning för dem. Jag hoppas att det kommer bli lyckat, men det kommer krävas mycket jobb och förberedelser. Vi har en hel del att leva upp till, för fyrornas fest förra året, med Oscartema, blev jättelyckad. Fördelen är att Hard Rock-temat hade läckt ut till fyrorna, så det kommer att bli en fullkomlig överraskning.

Nu måste jag bara hitta en lämplig utklädnad.

Translation -

I keep my fingers crossed for that no one of the fourthgraders is reading this, because I'm going to something very porhibited, disclose for you what the theme is of our farewell-party.

Every year do the thirdgrade throw a send-off party for the fourthgraders and this year it's accordingly our turn. We are quite delayed, today did we seriously start making plans and organizing everything, a party for 160 persons in one month. First were there some, which wanted to arrange it with Hard Rock café-theme, but we changed and now it's casino.

We are going to be in the school, in the cancha, which is a roof without walls, where we usually have our sportlessons. There will be a scene, entrance, diferent games, dj and in the middle are we going to have round tables where they can sit and watch the shows and eat dinner. I hope that it will be a success, but it will require a lot of work, and we have something to live up to after the fourthgraders Oscartheme last year, which was a roaring success. The advantage is that they know about the Hard Rock café, so casino is going to be a absolut surprise.

Now I have to find the perfect costume.

Translation -

Yesterday did I start the morning with a runningtour and after that did we go to Santiago just over the day to visit the cousins and to celebrate the 18th September afterwards with YFU (my exchangeorganisation).

I run a new direction, and passed some areas, which I don't use to run in and one thing I think is very unpleasant when I'm out running is all the stray dogs here. The most of them use to sit and watch when I pass, but some of them run after, barking and snapping my heels.

Yesterday as I passed a open gate and then I got really scared, because inside were three big Rottweilers, which started to bark and jump, but luckily was it the only they did, because I don't know what I should have done if they had run out and attacted me.

To more pleasant subjects, then did we, as said before, went to Santiago, the entire family, we left my little brother Manuel at the cousins' house and took one with us. We arrived one hour late, as it ought to be (except my family, the exception, which usually always is in time). There had YFU arranged games and were abundantly supplied with all kind of food, as empanadas, churipan, anticuchos etc. They who were invited was exchangestudents who live close to Santiago, old exchangestudents and people who work at the YFU office. It was fun to meet them and hear how they've been. The major part is doing fine, but for example one girl had changed family from Punta Arenas, the very south to Santiago.

Later was it time for birtdaycake at the cousins' house because my uncle is going to have birthday next week. Then did we turn our direction towards home.