För några dagar sedan upplevde jag min tredje jordbävning (som jag har märkt av, det har varit betydligt fler) och den tredje var verkligen kännbar. Innan har det varit lätta skakningar, men den här var lite mer.

Jag satt i vardagsrummet framför datorn och märkte plötsligt att något rörde på sig och såg mig lite undrande om, då började hela huset, marken, röra på sig och det skallrade och skramlade. Då började det gå upp för mig att det var en jordbävning. Sedan kom min värdmamma rusade och skrek att vi var tvungna att skynda oss ut ur huset. När man gick så rörde sig marken och ute såg man hur husen och träden skakade.

I lördags var jag med min värdmamma för att handla grönsaker och frukt på marknaden. Det finns en stor marknad som är öppen alla dagar i veckan och flyttar runt mellan olika platser i staden. Det finns verkligen allt man kan tänka sig, allt från tropiska frukter norrifrån till grönsaker och bär från södern, och allt är i princip inhemskt. De är underbart goda, eftersom de är färska och plockas mogna, även om de knappt känner till begreppet ekologiskt här. Till skillnad från i Sverige är det dessutom billigare att handla på marknaden, varför de flesta även köper sina färskvaror där. Här finns även fortfarande kvar mycket av traditionen att handla och leta i olika butiker för att hitta det man vill ha, om inte för bästa kvalitet så för bästa pris.
Translation -

I went with my hostmum to the fruit- and vegetablemarket last Saturday. It is a big market which is open during the entire week. There you can really find everything you want, everything from tropical fruit from the north to vegetables and berries from the south and everything (almost) is from Chile.

It is delicious because it is fresh and picked ripe, even if they doesn't seem to know the term ecological. The products are also cheaper on the market than in the supermarket, in difference to Sweden. The tradition of going to different places to buy the food is still vivd, even if it isn't for the best quality so for the best price.

It's a pity that they don't take advantage of what they have. They overcook the food and throw away big parts of what they could use. Evenmore, they go to the supermarket to buy loads of readyproducts, which contains everything except what it claims, much sugar and salt (which isn't the best for the "healthy" lifestyle of the Chileans) and isn't from their own country.
This isn't to save time because they stil cook very prolix, or have a nanny who does it for them. Perhaps this should be something to worry about for the healthministry?

Plugg, plugg, plugg och ännu mera plugg. Så borde min fritid se ut just nu, men nej, jag har lite motivationsproblem. Skolan känns allmänt seg och långtråkig. Lärarna tjatar på om uppförande, PROVET med stort P som kommer i slutet av året och allmänt moraluppfostran. Ibland frågar jag mig om vi är arton (på gränsen till) eller åtta år gamla.

Jag är bubblande, sprudlande lycklig!

Jag har bytt värdfamilj den här helgen. Det har hänt väldigt mycket på kort tid. Jag kom slutligen fram till beslutet att jag ville byta efter väldigt lång tid och mycket funderande. Det känns helt rätt och jag mår jättebra nu, även om det var en tuff helg. Jag hade hoppats att vi skulle skiljas som vänner, men det gick tyvärr inte. Det som har varit skönt är att jag har fått ett otroligt stöd från alla mina vänner. Det har som tur inte heller varit ett bortspillt halvår.

Igår var vi på Fantasilandia, en nöjespark i Santiago, som är den största och den enda i Chile. En kompis bjöd in mig att hänga med hennes familj. Det var tänkt att vi skulle sluta tidigare, men hennes mamma kom och hämtade oss fem minuter innan vi slutade. Surt, men vi hade jättetrevligt och mitt största problem var att hitta åkattraktioner som gav mig kill i magen. Det enda som funkade var fritt fall och en bergochdalbana. Jag vet inte varför, men jag är helt okänslig för sådana saker. Jag kan sitta och läsa i bil, tåg, inget gör mig illamående. Fast jag ska inte klaga, det förkortar resor ganska mycket om man kan sysselsätta sig.

Då var första skoldagen avverkad. Till min förvåning hann vi med ingenting (som vanligt). Vi snackade, jag blev filmad för tv (andra gången). De skulle göra ett inslag för lokaltv om att skolan har börjat och ett blont huvud gör sig ju alltid bra på tv. Sedan var det som vanligt samling av hela skolan, nationalsång och en radda med alldeles för långa tal. Suck! Chilenare gillar ceremonier och procedurer. Slutligen pratade vår klassföreståndare om att det är sista året etc. och avslutade med lite sexualupplysning (barn är underbart, MEN INTE NU och använd kondom). Det trevligaste på hela dagen var när vi slutade. Jag och några kompisar lagade en underbart god lasagne och satt och snackade hela eftermiddagen.