rancagua -

Funderar du på att bli utbytesstudent?

2011-09-29 | 00:06:45 | förberedelser inför året | 1 Kommentarer

Snart börjar det bli dags att ansöka om man är intresserad av att åka på ett utbytesår nästa år och vill vara ute i god tid, så jag tänkte i all enkelhet dela med mig lite av mina erfarenheter, eftersom jag skriver en blogg som utbytesstudent.

Först och främst (och det här kommer du höra många gånger) om du funderar på att åka, så sluta fundera och åk. MEN det förutsätter att du har så pass bra självkännedom att du vet om du är öppen och anpassningsbar, för det är inte alltid en dans på rosor att komma till en ny kultur, ny familj och inte kunna kommunicera med människorna som är omkring dig. Du kommer att utvecklas under året, men det krävs ändå att du har något att börja med.

Börja ansöka tidigt. Därför att då har du gott om tid att fylla i alla papper och skriva alla brev som ska skrivas. Du har dessutom större chans att bli antagen och få din familj tidigt. Det är också lättare att hitta stipendium, eftersom man ofta måste ansöka innan man påbörjar sitt program och en del ansökningstillfällen är bara en gång om året.

Kopiera alla dina ansökningsformulär och intyg. Skicka bara original om det är nödvändigt. Framkalla många personfoton på en och samma gång. Jag glömde det och det är väldigt krångligt och dyrt att få tag på en del papper en gång till, så det sparar mycket jobb om du gör det från början och det är ett minne som man kan titta tillbaka på efteråt, om man har alla papper samlade.

Vilket land? Det är bara en sak som du själv kan avgöra. Fundera på vad du tycker är viktigt, vilket språk skulle du vilja lära dig, vilken kultur vill du uppleva och vilken vardag vill du ha. Jag tänkte att jag ville uppleva ett land som var så olikt Sverige som möjligt, med en öppen kultur som gjorde det lättare att leva sig in som utbytesstudent, men det gäller mig. Poängen med att åka som utbytesstudent är ju att uppleva en ny kultur, men man behöver inte åka mer än till Sveriges gräns, för att komma till ett annat land med andra normer. Lyssna på din magkänsla.

När man har bestämt sig så är det "bara" att övertyga föräldrarna. Det är naturligtvis individuellt vad dina föräldrar tycker är viktigt och vad man ska framhäva, men fundera igenom ordentligt varför du vill åka och hur du ska göra för att det ska bli verklighet. Om du har koll och har svar på alla motargument så gör du ett mer seriöst intryck. Det är en mycket stor utgift att betala för ett utbytesår, men tänk på att du inte är hemma under ett år, dina föräldrar behöver varken betala mat eller andra vardagsutgifter, och det är mycket mer pengar än vad man tänker på. Vad skulle det kosta om ni åkte på en lite längre semester? Det som är kvar kan knappast jänföras med värdet av de erfarenheter som du kommer att få under ditt utbytesår eller värdet av att lära sig ett nytt språk. Även om det självklart fortfarande handlar om en stor summa pengar.

Har du redan skickat in din ansökan? Vad roligt, du har ett underbart, jobbigt och spännande år framför dig. Ett tips, även om det låter trist, plugga språket dit du ska, särskilt grammatik. Du kommer vara tacksam för varje extra ord, verbböjning som du har lärt dig. Det är mycket enklare att lära sig ett språk på ditt eget språk än att lära sig dess strukturer på ett främmande språk, som du knappt kan presentera dig själv på.

Ett litet andrum

2011-08-24 | 00:19:12 | förberedelser inför året | 0 Kommentarer

Yees! Iallafall för min del, för imorgon och i övermorgon strejkar kollektivtrafiken i Chile till stöd för studenterna vid universiteten (som också strejkar och har gjort så i två månader, för ett nytt skolsystem som gör det möjligt för "alla" att gå i skolan oavsett plånbok) vilket innebär att många inte kan ta sig till skolan, så det kommer vara ovanligt lugnt. Som konsekvens har även alla prov ställts in eftersom det skulle bli väldigt omständligt att ha omprov när större delen av klasserna inte har varit närvarande på det riktiga provet. Det finns även de som tar strejken imorgon som ursäkt för att inte gå till skolan också. Annars är vi inne i en ganska hektisk provperiod just nu, därför man delar upp skolåret i tre delar och nu är vi i slutet på den andra och ska ha prov på allt vi har gjort i andra provperioden = jag har en del att plugga ifatt.

En liten rolig nyhet är att jag på mitt första historiaprov fick 6,8 ~alla rätt. I början av lektionen sa min lärare åt mig att gå ut, jag fattade först inte vad han ville men förstod så småningom och gick ut, undrande vad jag hade ställt till med (det undrade Javiera, min lilla värdsyster, också, som såg mig utanför klassrummet från sin lektion). Det visade sig att han skulle skälla lite på klassen för att de hade varit lata och inte pluggat ordentligt till provet, vilket inte jag heller hade gjort ;). Jag var dessutom bäst i klassen, gissa på att min historielärare var förvånad, han frågade mig efteråt hur jag hade gjort :D.

Translation -

Yees! For my part, for tomorrow and the day after to is the public transport in strike in Chile, to support the students at the universities, which are striking as well, and has done so for about two months, to change the schoolsystem and make it possible for "anyone" to go to a good school, no matter which size of the wallet), this implies that many of my classmates can't come to school tomorrow, it's going to be very calm. Furthermore has all tests been cancelled because it doesn't make sense to do them while the major part of the students are at home. There are also they who wont come because they are lazy. Otherwise we are in a very hectic period of tests right now, because it's the end of the second semester= I have some materials to pick up.

Good news is that I made a 6,8 a my first historytest made a 6,8~full pott. In the beginning of the lesson asked my teacher me to leave the classroom and I didn't understand what I had did wrong (and so did Javiera, my hostsister, as well, because she saw me standing outside the classroom, from hers). It appeared to be because he had scolded the class for being lazy and not studied enough for the test, which I hadn't neither;). I was besides best in the class, guess that my teacher was surprised, and asked me afterwards how I managed to do that :D. My secret ^^ (I didn't cheet).

Första mötet

2011-07-25 | 04:52:21 | förberedelser inför året | 0 Kommentarer

Bussen rullade fram längs gatorna i Santiago, bromsade in kraftigt och gasade sedan iväg igen med ett ryck. Genom fönstret flimrade skyskrapor förbi, däremellan fanns ett och annat mer eller mindre fallfärdigt hus med tvätt, i regnbågens alla färger, hängande i fönstren. Längs horisonten sträckte sig Anderna men doldes till stora delar av den täta, gula smogen som låg tät över staden. Bussen svängde tvärt av från motorvägen till en lugnare sidogata, vi befann oss i ett litet, lugnt villaområde. Med förväntansfull blick sökte jag efter ett hus med YFU's symbol, men kunde inte se något och efter en stund gav jag upp och fortsatte samtalet med grannen i sätet bredvid.

Med ett ryck stannade bussen plötsligt längs en gata vid en inhägnad villa, alla passagerare skyndade sig av bussen och jag följde efter. Stressad såg jag mig omkring. Just det, mina väskor. Jag skyndade runt bussen, men backade snabbt tillbaka från den starkt trafikerade gatan och väntade tills den snälle busschauffören hade plockat fram mina stora väskor. Jag släpade in de två koffertarna (försök aldrig dra två stora rullkoffertar bakom dig, det är inget jag rekommenderar) i huset och ställde dem på den anvisade platsen. Sedan såg jag mig förvirrat om, nu då? Alla, vi vilsna utbytesstudenterna blev snabbt invallade i kontoret, till en stor lokal med en vägg som rörde sig lite, en skiljevägg. Jag satte mig bredvid min kompis och vi började prata, men tystnade snabbt när allt blev stilla omkring oss. Vad skulle hända nu?

Skiljeväggen drogs isär och bakom den satt värdfamiljerna från Santiago med omnejd. Jag såg bara familjerna på första raden eftersom vi satt på golvet, men jag kunde skymta en lugg i bakgrunden som såg bekant ut. En ledare började presentera alla studenterna och efter ett tag förlorade jag intresset, när namnen radades upp.

Plötsligt reste sig en av de namnagivna upp och gick framåt. I publiken rörde sig också något och några personer började röra sig framåt. De möttes på mitten och kramade hjärtligt om flickan, som stod där nervöst leende. De vände sig om och gick gemensamt tillbaka.

Nu höll jag ögonen spänt fästa vid ledaren som rabblade upp våra namn, snart var turen kommen till mig. Jag spände kroppen och gjorde mig beredd att resa mig upp, böjde på benen och rättade till tröjan. "Freija, de Suecia." Jag lämnade kvar ryggsäcken som jag hade planerat och gick fram med ett spänt leende. Halvvägs mötte jag Javi, med luggen. Jag fick en stor och lång kram, sedan böjde jag mig ner och kramade om en knubbig, glad liten pojke, Manolito som snabbt löste sig ur kramen och på snabb spanska frågade "Hablas espanol?" Automatiskt svarade jag förvånat, vad jag hade präntat in under otaliga spanskalektioner "Sí, un poco." Puuh, jag hade klarat det. Jag blev varmt mottagen av resten av familjen, Mama Veronika, en äkta madre som hela tiden har familjens väl och ve för ögonen och Papa Manuel, med ett varmt leende i ansiktet. Längst bak stod Paula, min äldre värdsyster och gav mig en stor kram, även hon.

Början på slutet

2011-07-22 | 23:12:13 | förberedelser inför året | 0 Kommentarer

Imorgon ska jag få träffa min värdfamilj för första gången!!! Det kommer bli jättespännande. Jag har ju bara sett några foton och haft lite kontakt med mina värdsystrar på fb så det ska bli roligt att träffa dem i verkligheten. Jag undrar lite vad jag kommer göra för intryck på dem.

Det har varit jättekul här och det är ett härligt gäng och schysta ledare men det känns som man hänger lite mitt emellan, innan man får komma fram till sin slutgiltiga destination och komma fram på "riktigt". Annars har det varit ganska nyttigt att ha det här förberedelselägret för innan har man fått mer generell information och nu har vi fått veta mer om de chilenska traditionerna och kulturen.

Vi bor på ett trevligt hotell uppe i bergen, med pool och god mat. Nu ska vi ha en lektion i Cueca, en typisk chilensk dans som dansas överallt, så det ska bli jättekul. Dansa överhuvudtaget är ganska populärt här och jag gillar musiken också, den är svängig och det är nästan omöjligt att stå still och inte sjunga med när du hör den.

Chile har samma elektriska spänning som vi har i Europa, men irriterande nog kan man inte använda tjockare kontakter, och jag tog inte med min tunnare kontakt till min dator eftersom jag hade kollat upp att det skulle vara likadant, så nu måste jag köpa en adapter, vilket inte är så lätt att hitta i en chilensk småstad upp i bergen (lever på en lånad mac-sladd just nu).

Tomorrow I will meet my hostfamily for the first time!!! I'm so excited. I've just seen a few pictures of them and chated a little with my hostsisters on fb, so I'm really looking forward to meet them in real life. I wonder what they are going to think about me.

It has been nice here I've met many people, the leaders are soft but it's kind of a hanging in between. I would like to arrive to my final destination, to land. But the camp has been very helpful, I have learned a lot of new stuff about Chile and the Chilean culture, to make the culture clashes so smouth as possible.

We live in a nice hotel up in the moutains with pool and good food. Now we are going to have a lesson in Cueca, a traditional dance in Chile. It is going to be fun. I like the Chilean music, it's swingy, so you can't keep sitting there when you hear it.

It's a little bit anoying that I forgot my smaller contact to my computer, so I can't plug it in. I have to buy an adapter, but it isn't so easy to find one in this small city. I have to wait until we are going to Santiago.

Språkmedley

2011-07-22 | 04:24:28 | förberedelser inför året | 0 Kommentarer

40 stycken utbytingar från hela världen (eller snarare till största delen från Tyskland och övriga Europa) är en trevlig skara människor. Jag trodde att när jag lämnade Kastrup nu till största delen skulle få användning för spanska och lite engelska då och då, men där misstog jag mig rejält. Eftersom de flesta kommer från Tyskland eller ett tyskspråkigt land pratar större delen tyska, det finns några skandinaver som man kan prata svenska med och annars är umgängesspråket här engelska, men lokalbefolkningen, eller chilenare i allmänhet kan bara spanska. Jag har aldrig använt så många språk samtidigt, så det börjar bli lite härdsmälta uppe i hjärnkontoret, men det faller nog på plats så småningom.

Annars är vädret underbart här, sol och 10-15 grader på dagarna och då är det vinter. Jag längtar till sommaren...

Vi bor på ett hotell upp i bergen och pratar, äter och har lite andra aktiviteter däremellan. Jag börjar undra lite hur jag kommer se ut när jag kommer tillbaka, för vi serveras sötad frukost, kaffe (med kakor), tre rätters till både lunch och kvällsmat, men en av ledarna sa att hemma brukade de äta mer "normalt" även om de fortfarande äter väldigt mycket.

40 exchange students from all over the world (or rather the biggest part are from Germany and the rest of the Europe) is a nice mix of people. I thought that when I left Kastrup I would ony speak Spanish from now on, but it turned out that I was really wrong. Because the most of the people are from Germany or can talk German and there are some who understands Swedish and all of the are speking English, except the local people, in general the Chileans don't talk so much English. I have never used so many languages at the same time, so my head is a little confused right now, but I think it well turn out alright.

Otherwise it's the weather is nice here, it's winter and sunny and about 10-15 degrees. Not really like the Swedish one. I am looking forward to the summer...

We live in a hotel, up in the moutains and we chat a lot with eachother, eat much and are having some activities in between. I'm wondering how I'm going to look like when I'm coming back, after all this eating. Sweet things like cakes to every meal and three courses for lunch and dinner. But one of the leaders said that usually they eat more easy at home but still they eat very much food.

Chile!!!

2011-07-20 | 23:27:29 | förberedelser inför året | 1 Kommentarer

Äntligen framme!!! Har lite lätt jetlag. Klockan är bara fem här, vilket innebär att klockan är tolv hos er. Jag = trött. Jag åkte med tåg till Kastrup och sedan flög jag till Madrid, och därifran till Santiago, en nätt flygtur på cirka 13 timmar men som tur kunde man sova under större delen resan efterson vi lyfte klockan tolv. Naiv som jag var förväntade jag mig breda stolar, som man kunde fälla tillbaka till sängar, men de var precis lika smala som vanligt och klockan halv tre på natten började de servera kvällsmat. Då snusade jag sött.

Nu befinner jag mig i en liten stad en timme nordväst från Santiago, på ett hotell för ett förberedelseläger med alla andra från hela världen som ska stanna i Chile under det här året. På flygplatsen fick vi avnjuta en frukostbuffé, som mer liknande den största uppställningen med kakor och tårtor som jag någonsin sett. Chilensk frukost? Som tur fanns det även omelett för de som önskade.

Nu måste jag sticka för vi ska ha vår första lära känna träff :p

Bye, bye

Finally I've landed in Chile and got a computer with Internet. The trip was quite long. First I went with the train to Kastrup, and from there I flew to Madrid where I changed to the plane for Santiago. A short flight that took about 13 hours. I thought that during long flights it is costumary that the plane has bigger seats, that you easy can turn to a bed, but I was totally wrong. The seats were smaller than small as usual, and it didn't matter how you sat/lie down. it was impossible to sleep comfortable. We left twelve o'clock in the night and three o'clock the dinner was served! I didn't eat anything, I was working on my beautysleep ;). On the other hand I could sleep during nearly the entire flight.

Now I'm in a small Chilean city, situated northwest from Santiago, Olmue. Here are we (the students from all over the world coming to Chile for one year) having the Orientation Camp before we're travelling to our hostfamilies. The city is very beautiful, situated in the moutains.

When we had arrived we went to a reastaurant to eat some breakfast the only thing I could see was a table filled with cakes of all kind of types. Chilean breakfast? Fortunately it was possible to get a freshmade omelett if you wished.

Now I'm a little bit of tired because of the jetlag, the time at home is two o'clock, so I need to get some sleep for the exiting day tomorrow.

Love!

På väg

2011-07-19 | 12:46:08 | förberedelser inför året | 0 Kommentarer

Nu har jag tagit första steget, eller rättare sagt åkt första biten på vägen mot Chile. Sitter på tåget nu och väntar på att komma in på stationen i Lund, på väg mot Kastrup. Det har börjat pirra rätt rejält i magen nu. Jag har sagt hejdå till familjen på stationen. Det gick så fort, först åt vi frukost i lugn och ro, tog några bilder och så var plötsligt tåget där och jag skulle kliva på. På ett ögonblick hade jag kånkat upp väskorna på tåget och de försvann bort i fönstret. Några snabba kramar känns ganska futtigt när man ska vara iväg i ett helt år.

Now I have made the first step on my way to Chile, or rather gone by train. I'm sitting on the train and I'm begining to realize the real meaning of the phrase "having butterflies in my stomach", which I've read so many times but didn't really understand. At the trainstation I said goodbye to my family and my grandma. Everything went so fast, first we sat and ate peacefully breakfast and took some pictures and in the next moment was the train pulling in at the platform and I had to get on, with all my bags. In no time I was sitting in the train trying to understand that I wont see my family for about a year. Anyway, this is going to be the time of my life, even if it is going to be hard sometimes.

Förflytta sig runt halva jordklotet för ett år i Chile...

2011-07-18 | 09:26:49 | förberedelser inför året | 1 Kommentarer

Det är precis vad jag ska göra om precis ett dygn. Det börjar kännas ganska verkligt nu. Scary. Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att jag ska vara borta hemifrån under ett helt år och inte träffa varken familj eller vänner. Men visst låter det otroligt spännande att åka utomlands ett år för att bo i ett främmande land och uppleva en helt ny kultur?

Jag heter Freija och är 16 år. Fram tills nu har jag gått på naturvetenskaplig linje i Kalmar, även om jag egentligen bor utanför Nybro med min familj på en gård.

Idéen om att vara utbytesstudent under ett år är inte direkt något infall som jag fick, utan det är något som jag har funderat länge på. Jag har alltid varit genuint intresserad av omvärlden, att bo i en värdfamilj och uppleva en annan kultur på "riktigt" har alltid lockat mig och nu ska det äntligen bli verklighet.

Någon gång innan jul insåg jag att det som jag hela tiden gått och funderat på, men skjutit framför mig, att det var nu eller aldrig det gällde. Det är ju lite trassligare att som 35- åring bosätta sig hos en familj och bli en del av den. Första halvåret på gymnasiet hade avverkats i rasande fart och det kändes som att innan jag visste ordet av skulle jag vara hemma igen, även om ett år såklart är en lång tid.

Alltså tog jag mitt beslut och lade fram min plan för mina föräldrar, som när de förstod att jag verkligen ville det här stöttade mig helhjärtat. Nu kunde jag fy lla i min ansökan till YFU och skicka iväg den. Jag hade kollat runt och jämfört de olika organisationerna med varandra och det kändes tryggast med en ideell organisation som hade ett välplanerat utbytesår med många läger och lång erfarenhet (de finns i Chile sedan 1963), och som dessutom hade frikostiga stipendier.

Nu gick allt väldigt fort eftersom det var precis innan jul och de ville ha allt klart innan jullovet. Jag blev intervjuad, för att de skulle få veta vad jag var för en filur, om jag insåg vad jag gav mig inpå (vilket man nog omöjligt kan göra) och att jag verkligen var motiverad att genomföra utbytet, så att det inte var mina föräldrar som var drivande osv.

Strax efter nyår fick jag det efterlängtade beskedet jag hade blivit antagen till YFU's utbytesprogram i Chile. Hemma väntade en tjock bibba med papper som skulle fyllas i och skrivas under. Äventyret hade bara börjat.

Puuh! Nu orkar jag inte skriva mer, så fortsättning följer någon annan gång ;).

Kram på er alla!

This is exactly what I'm going to do in 24 hours. It starts to feel quite real now. Scary. I have still very hard to understand that I'm going to be away from my home under a entire year, and neither meet family nor friends. But doesn't it sound incredible exciting to be abroad for a year to live in a unfamiliar country and experience a new culture?

My name is Freija and I'm 16 years old. I have attended the scienceprogram in Kalmar until now, and I'm actually living outside Nybro with my family on a farm.

The idea about being a exchange student wasn't just a thought, which I got, it is something which I've been thinking about for a long time. I've always been intrested in what is happening around the world, and to live in a hostfamily and experience a culture for "real" seems as the perfect way and is now going to be true.

I did realize sometime before christmas that this what I had been thinking of all the time, but continued to push forward, that it was now or never. It is a little bit harder at the age of 35, to live in a family as a additional daughter of the family. The first half year of the gymnasium had been absolved i n no time, and it seemed to m e that in a moment should the year be passed, even if a year of course is a long time.

I took the desicion and talked to my parents about my plan, they weren't unrestrained positive to my proposal, but when the were convinced that this was what I really wanted did they support me entirely. Now could I finally fill in my application to YFU and send it to them. I had scanned they choice of organisations for exchanges and they seemed to be the best to me. It feels safe to travel with a non-profit association, which has a well planned exchangeyear with many camps and a long experience (they have been in Chile since 1963), and furthermore had generous schoolarships. After then went everythin very fast, because it was right before christmas and they wanted to be finished with my application before the vacations. I got interviewed, because they wanted to know which fellow I was, if I realized what it was I was going to do (which is impossbile to imagine) and if I was motivated to endure the exchange, if this wasn't something that my parents wanted me to do, aso.

A short time after New Year did I got the longed for desicion, I had been accepted to the exchange program to Chile. At home waited a huge bundle of paper to be filled in by me. The adventure had begun.

Puuh! I'm to tired to write anymore now. To be continued.

Love!