Det rör på sig

2012-05-23 | 03:02:50 | om Chile | 0 Kommentarer
Något nådde förmodligen Sverige förra året om studentprotesterna förra året (om inte annat via min blogg). Detta året har skolorna slutat strejka och många blev hårt drabbade till följd av protesterna, till exempel min värdsyster blev i princip utan sommarlov för att ta igen det de hade missat. Det jobbiga var kanske inte främst det förlorade lovet, utan alla merkostnader det innebar för exempelvis föräldrarna eller i form av lån i onödan, för att betala en undervisning som de inte fick ta del av, eller studentboende i semestertider. Studenterna anordnar fortfarande protesttåg då och då, men luften har gått ur dem lite.

Däremot verkar det som de inspirerade många andra, för under året har det skett ett flertal protester med barrikader och marscher som resultat. Till exempel långt ut i södra Chile är livskostnaderna höga eftersom allt måste transporteras över stora avstånd, men lönerna är på samma nivå, om inte lägre än i resten av landet vilket har framkallat ett utbrett missnöje. Den starka centraliseringen av landet har ju dessutom inte förbättrat situationen. Större delen av befolkningen bor i omgivningarna runt Santiago eller i staden. Därför sker kommersen även där och där finns även myndigheternas uppmärksamhet och resurser. Därför har invånarna på de här avlägsna platserna börjat protestera för att göra sina röster hörda, eller för att protestera mot byggandet av vattenkraft. I norra delarna av landet råder ett liknande missnöje med situationen och har även där framkallat protester mot alla möjliga problem. Det fungerar, långsamt, men det har börjat röra på sig och man har börjat lägga märka till dem som höjer sina röster.

Translation -

The last year you probably heard something about the studentprotests. They lost almost their entire vacations because they had to cope up with their studies afterwards. My hostsister had for example only about three weeks summervacations. The thing isn't only the lost vacations, it does also mean additional costs for the parents or more credits, in form of universityfees (even if they don't have lessons) and rent, it's especially expensive in the turistseason. There are processions now and then, but the energy has disappeared a little bit.

However did they inspire others who are incontent with their situation. There has been several protests during the year. For example in south Chile where the livingscosts are high and the salaries low, furthermore they don't receive much attention from the government, which is rather centralized. This is also happening in the north which is fighting similar problems. It does work, the country is actually changing, slowly, but moving.

Grönt paradis

2012-03-27 | 02:21:31 | om Chile | 0 Kommentarer
I lördags var jag med min värdmamma för att handla grönsaker och frukt på marknaden. Det finns en stor marknad som är öppen alla dagar i veckan och flyttar runt mellan olika platser i staden. Det finns verkligen allt man kan tänka sig, allt från tropiska frukter norrifrån till grönsaker och bär från södern, och allt är i princip inhemskt. De är underbart goda, eftersom de är färska och plockas mogna, även om de knappt känner till begreppet ekologiskt här. Till skillnad från i Sverige är det dessutom billigare att handla på marknaden, varför de flesta även köper sina färskvaror där. Här finns även fortfarande kvar mycket av traditionen att handla och leta i olika butiker för att hitta det man vill ha, om inte för bästa kvalitet så för bästa pris.

Det som är synd är de inte utnyttjar grönsakernas och fruktens potential. Man kokar sönder maten och förarbetar den mer än vad som behövs och slänger bort mycket av det som man skulle kunnat ta tillvara. Förutom att koka sönder maten, så köper man dessutom och använder mängder av färdigprodukter i mataffären, som för det första består till större delen av tillsatser, istället för råvaror, har extremt stora mängder av socker och salt (chilenarna har redan inte särskilt nyttiga matvanor) och det är dessutom produkter som inte kommer från Chile.

Att man använder de här processade matvarorna är inte för att spara tid, man lagar fortfarande mat länge och omständligt (eller har en nanny som gör det åt en) och man sparar inte heller några större summor pengar, eftersom ett kilo potatis från bonden i nästa by är billigare en potatismospulver från okänt ursprung. Något hälsoministeriet borde slå upp ögonen för, innan Chile globaliseras för mycket på vissa områden?

Translation -

I went with my hostmum to the fruit- and vegetablemarket last Saturday. It is a big market which is open during the entire week. There you can really find everything you want, everything from tropical fruit from the north to vegetables and berries from the south and everything (almost) is from Chile.

It is delicious because it is fresh and picked ripe, even if they doesn't seem to know the term ecological. The products are also cheaper on the market than in the supermarket, in difference to Sweden. The tradition of going to different places to buy the food is still vivd, even if it isn't for the best quality so for the best price.

It's a pity that they don't take advantage of what they have. They overcook the food and throw away big parts of what they could use. Evenmore, they go to the supermarket to buy loads of readyproducts, which contains everything except what it claims, much sugar and salt (which isn't the best for the "healthy" lifestyle of the Chileans) and isn't from their own country.
This isn't to save time because they stil cook very prolix, or have a nanny who does it for them. Perhaps this should be something to worry about for the healthministry?

Sjukt sjukhus

2011-10-12 | 02:20:30 | om Chile | 0 Kommentarer
Näst efter skolan är sjukvården det man frågar mig mest om hur det ser ut i Sverige, jämfört med Chile. Hur det är i Sverige vet ni ju redan, så jag tänkte ge er ett intryck av hur det ser ut i Chile. Min lilla sammanfattning, i all sin enkelhet, är som vanligt helt ovetenskaplig.

I Chile måste man betala för sjukvården, precis som för skolan. Det finns ett statligt sjukvårdssystem, men det ses som en sista-utvägen lösning, eftersom den är överbelastad, med många patienter, och långa väntetider som följd. Alla som har de ekonomiska förutsättningar betalar alltså varje månad en viss procentsats av sin lön, och den är inte liten, för en sjukförsäkringsplan. När man sedan behöver sjukvård betalar man en del av kostnaden. Hur stor andel beror på vilket avtal som man har, har man mycket pengar har man råd att köpa sig en mer förmånlig plan, som innebär att försäkringsbolaget täcker en större del av kostnaderna. Precis som med vanliga försäkringar så innehåller även de här planerna undantag, som exempelvis ett kostnadstak och de täcker inte vissa sjukdomar.

Det största sjukförsäkringsbolaget har de senaste åren gått med enorma vinster, vilket har blivit föremål för diskussion, eftersom det enligt många av sina försäkringstagare inte erbjuder det vad försäkringen lovar. Till exempel min egen lillebror, Manuel, behövde mycket sjukvård när han var liten, vilket blev en dyr historia för min värdföräldrar, eftersom försäkringen bara betalar för en del av kostnaden. Dessutom så tog sig försäkringsbolaget rätten att bestämma vilken typ av vård som han behövde och vilka läkare som han fick träffa. Det innebar att de valde de billigare alternativen för företaget, medan när Manuel behövde träffa en annan läkare, som var bättre (och dyrare), och då fick mina värdföräldrar betala den ur egen ficka.

Sjukvården är en ständigt aktuell fråga, eftersom det är något alla är i behov av, men som alla inte har tillgång till idag och den statliga som finns, är dålig. De som har en bra sjukvård är också missnöjda, eftersom den är dyr och de inte får det, som de betalar för.

Translation -

How is the healthcare in Sweden? This is the most common question I get, next after how the school works, compared to Chile. How the situation is in Sweden, are you more or less already informed about, so I thougt that I could give you a impression about the conditions of the Chilean medical service, in all its simplicity, and entirely unscientific.

You have to pay for the doctor, just as for the school in Chile. There is a public system, but it is regarded as a final expedient, since it is overloaded with a lot of patients and as a consequence of this, long waitingtimes. Everyone, who has the economic ability, is therefore paying for a private healthinsurance, which means that they every month have to pay a certain percentage of their salary, which isn't negligible, for a insurance.

If you get ill do you "only" pay a part of the cost and the insurance pays the other part, depending on your plan. How big their share is, is a matter of how much you are able to pay, do you have much money, are you able to buy a more favourable plan. Your percentage will be lower. As all insurances they have exceptions, such as limits of the expenses (for the company) and they aren't valid for particular diseases.

The biggest companies, in the insurancebusiness, have had huge profits last years, which isn't popular among the costumers, which are complaining about the high costs and the bad reciprocate. I can only take my own brother, Manuel, for example, he needed a lot of treatments when was a baby, which was a high cost for my hostparents, and furthermore did the company choose which treatment and which doctors he had the right to. Which wasn't the best for him always, because good doctors use to be expensive doctors too. My parents wished the best for their son, so he should recover, and had to pay for his treatment by themselves.

Healthcare is always a question of immidiate interest, because it is something that everyone needs, and at the time, which not everyone has acess to and the public one is bad. They, who have the resources to pay for an adequate medical care are also discontent, because it is a big cost for them.

Chilenska vs. castellano

2011-08-31 | 03:21:09 | om Chile | 3 Kommentarer
Jag har fått en del frågor om skillnaden mellan den "spanska" spanskan och den chilenska spanskan. Jag kan ju inte direkt påstå att jag är någon expert på det området men ska försöka mig på en liten jämförelse.

Den kanske mest uppenbara skillnaden som man märker direkt är, att man inte läspar i Latinamerika, annars finns det ganska tydliga skiljelinjer, som att man inte använder vosotros. Det innebär att man säger inte ni, eller böjer verben i ni-form utan använder Ustedes, Ni (artig plural) som ersättning. Vilket jag tycker är väldigt skönt, för då är det "bara" fem verbformer att böja. Det är förresten det krångligaste för mig med spanskan hittills, visst är det jobbigt att inte alltid hitta ord för det man vill uttrycka, men verben är värre. För det finns verbböjningar för varje person, tempus på dem och sedan ska man skilja på preteritum och imperfekt, vilket än så länge är ett oupptäckt mysterium för mig, så sitter du på någon bra tumregel är jag glad för tips. Tillbaka till verben, sedan ska man avgöra om det är en du eller Ni och sist men inte minst placera hon, han, den och så vidare.

Chilenarna sväljer även s (inte alla, men många), och så finns det även andra varianter på orden, exempelvis blir aquí-aqua (här). Naturligtvis har de även synonymer till många spanska ord, till exempel säger de inte aguacate utan palta, inte dinero utan plata (silver) eller luca, jag kan fortsätta i oändlighet.

Frånsett från de bristfälligt sammanfattade grammatiska skillnaderna så pratar de väldigt fort, tycker du spanjorerna pratar snabbt har du inte hört chilenarna och det som jag tycker är svårt, är att de artikulerar väldigt dåligt. Allt blir ett enda långt mummel. Det är också individuellt, i min familj pratar de väldigt rent och tydligt, vilket gör att jag har lätt att förstå, men ute på stan händer det att jag inte förstår ett dyft. Det är ofta mitt största problem att jag inte hör vad de säger. Det kan även hända att när det förklarar på engelska att jag inte förstår därför att uttalet är ett helt annat.

Ungdomarna har även ett "eget" språk, som är mycket mer differetierat mot det vuxna, mer formella språket. Visst finns det språkskillnader mellan barn och vuxna i Sverige också, men i Chile är det som en annan dialekt, mer ett stort eget vokabulär, men som sedan förändras när de växer upp, i de flesta fallen.

Det finns även vuxna som pratar som ungdomar, men det anses som obildat. Den tredje skillnaden, klass. De olika skikten i samhället skiljs, grovt sett, åt med sitt sätt att tala, de mer välutbildade talar mer "ren, fin" spanska medan de fattigare brukar utmärka sig genom ett ganska ovårdat språkbruk. Det var dagens informativa blogginlägg, hoppas att du inte somnade.


Translation -

I've got some questions about the difference between the "Spanish" Spanish and the Chilean Spanish. I can't assert that I'm an expert in linquistics, but I'm going to try to make a little comparsion.

The most visible difference, which I noticed immediate, is that the don't lisp in Latinamerica, but there are other disparities too, for example they don't use vosotros. This meens that they don't say you (plural), or bend the verbs in you-form, instead do they use Ustedes, You (formal plural). I like that, because then are there only five different bends of the verbs. That is, by the way, the most difficult challenge with the Spanish, so far. Sure it is sometimes hard to find the right words to express your feelings, but the verbs are worse. There are the bendings, for each person, tense and to differentiate between preteritum and imperfekt, which for me still is a undiscovered secret.

The Chileans swallow the s (not all, but almost), and they hav e their versions of words, for example aquí-aqua (here). Of course do they as well have their synonymos of many Spanish words: aguacate (palta), not dinero (plata-silber or luca) and so on.

Apart from the insufficient summary of the differences of the grammar, do the talk very fast, do you think the Spanish people are talking fast, have you not heard the Chilean and the thing which I experience as difficult, is that the articulate very bad. Everythin turns into a mummel. It's also individual, in my family do I understand them very well, they speak clearly, but sometimes on the streets I don't catch a thing.

The teenagers do have their own language, which is very different from the language of the adults. Yes, their are differences in Sweden as well between children and adults, but here it's like another dialect, with it's own vocabulary, but the most children change their language when they grow up.

There are adults who talks like teenagers, but it's regarded as rude. The third difference in the language, class. The society is diveded, roughly, after your way of speaking. They who are of "higher" class, more welleduacated are talking more correct Spanish, than the poors, who distinguish with their substandard usage. That was the informativ text of today. I hope you stayed awake.

Utsikten

2011-08-01 | 17:53:50 | om Chile | 1 Kommentarer

Idag var jag ute och joggade med min värdsyster som cyklade. Det var strålade solsken efter att det hade regnat hela dagen igår. Utsikten är fantastisk härifrån då, ovan är bildbeviset. Det finns en stor väg från Rancagua, ut till förorten Machlí, där jag bor. Den vägen brukar jag jogga längs. Det är inte uppbyggt så som i Sverige att det finns många olika vägar till samma ställe, utan det är en huvudväg, med gator som går ut till varje villaområde, en del av dem avspärrade med stora murar och grindar. Min gissning är att man har byggt många hus här på en gång, och alltså har kunnat planera allt väldigt effektivt. I varje villaområde finns det ett urval av husmodeller med samma färg och design, som husägarna sedan har kunnat välja. Alla hus häromkring är relativt nybyggda och min värdsyster berättade att under den stora jordbävningen för två år sedan så satt de skräckslagna i huset medan allt skakade, lamporna svängde och saker föll ur hyllorna, men huset skadades inte alls mer eller mindre. Däremot inne i stan, där det finns äldre hus, så ramlade en del av dem ner och andra blev mer eller mindre påverkade, vilket man fortfarande kan se när man är inne i centrum, på en del av husen är putsen delvis borta och husen ser lite sneda ut.



Det jag kan sakna lite är avståndet till naturen, vilket jag aldrig har tänkt på. I städer brukar det inte allt för långt bort ofta finnas parker eller skogsområden, men här är alla områden inhängnade eller ligger långt bort. Var jag bor finns det villakvarter och åkrar, med höga stängsel kring. Vill man komma ut i naturen måste man ta bilen och åka en bra bit bort. Det blir så komplicerat. Allemansrätten är inte särskilt etablerad här. Det är nog konsekvensen av när man planerar upp städer mitt i ingenstans, sådana värden trängs undan av rationalisering. De som sitter och ritar på ett kontor lever inte själva i den verklighet som de planerar. Det som förvånade mig, eftersom man är väldigt bilberoende här är att det finns jättemycket bussar här som går hela tiden, så jag är inte beroende av att få skjuts om jag vill ta mig någonstans.


I was out running today with my hostsister, who was riding her bike. It was beaming sunshine, because it has been raining the entire day yesterday. The view of the mountains was fantastic, above is the proof. The road which I use to run along is the main road from Rancagua to Machalí, the only one. It is not like in Sweden where there are many roads, winding to the same place. Here exists the road, with side-roads to the residental districts, some of them closed of with high walls and gates. My guess is that this area has been builded up at once and everything could be planned. In every district is there a selection of different models of houses, with same colours and design, of which the houseowners und choose there favourite. All houses in this area are relatively new and my hostsister told me that they sat paralysed of fear, while everything was shaking, the lamps were swinging and their things fell down from the shelves during the earthquake for about two years ago, but the house was undamaged. On the other hand, there it is a lot of older houses, so did some of them collapse or were seriously effected, which you still notice when you are in town. There are quite many houses where the plaster is partly damaged or the houses are a little bit warped.

What I'm missing here is the distance to the nature, which I've never noticed. In cities too, is the way to parks and areas with forrests not far away, but here is everything surrounded by a fence or is far away. There are only houses and fields fenced with wire. If you want to c ome out in the nature you have to take the car and drive a while. Everything get's so complicated then. The legal right of acess to open country is not so established here. I think these are the consequences when you build up cities in the middle of nowwhere planned by people who aren't living in the reality, which they are planning. Soft values have to give p lace for rationalization. What surprised me, because this is a very cardepending society, is that there are a very well extended public transports. It is good, because then I wont be that depending of my hostparents ability to drive me anywhere.

PS. I've translated the first text in English. DS.

 


Stadsrundtur

2011-07-26 | 15:37:13 | om Chile | 0 Kommentarer
Igår var vi i stan (Rancagua), Machalí, där jag bor, är bara en förort till Rancagua och skulle registrera mig hos polisen, Chile's motsvarighet till FBI. Man måste registrera sig på sin bostadsort för att göra visumet giltigt. Det som slog mig direkt när vi parkerade var att det var en man som placerade en lapp på vindrutan, och skrev dit tiden, som en mänsklig P-skiva. När vi hade registrerat mig och fått ett dokument som bevis, jag kan inte säga att jag förstod mycket, de pratar fort, så skulle vi åka iväg. Till min förvåning kom nu en annan man springande och slängde ett öga på sin klocka och beräknade sedan kostnaden för parkeringstiden. Min värdmamma betalade och han sprang iväg igen och växlade och gav henne sedan växeln, medan vi satt i bilen och väntade.

Vi fortsatte sedan mot en myndighet som sköter passhanteringen för att skaffa mig ett chilenskt id-kort. När vi kom in genom dörrarna var det fullt med folk, min värdmamma gick till disken och istället för en automat stod där en dam och delade ut nummerlappar. Vi stod en stund och väntade till det var vår tur och sedan registrerade jag alla mina personuppgifter igen och avgav fingeravtryck, namnteckning och foto.

Många arbeten här sköts av människor istället för maskiner, vilket också märktes när vi skulle gå och handla. Min värdmamma tycker det är väldigt viktigt att jag har på mig en ordentlig pyjamas när jag sover istället för min vanliga t-shirt, jag måste ju ha ordentliga kläder på mig om jag ska kliva upp på natten :). Affärerna här är mycket mindre, visserligen finns det köpcentrum också, men för det mesta är det mindre butiker. I varje butik finns det flera expediter till din hjälp och vid provrummen sitter det någon som kontrollerar vad du vill pröva. När man köper något tejpas påsen igen, så att du inte kan lägga i ytterligare varor och detsamma händer med dina påsar när du går in i en affär. Man har väldigt lite tillit till varandra när det gäller ägodelar. Min värdmamma var väldigt noga med att jag skulle hänga min axelremsväska tvärsöver kroppen och alltid bära den framför mig. Men även om jag vet att alla de här "yrken" troligtvis finns på grund av att de här människorna måste försörja sig på något vis, tycker jag det är trevligt att man har mer kontakt med varandra, med människor. Även om de här kontrollsystemen finns för att förhindra stölder kändes det aldrig obehagligt.

Jag trivs väldigt bra i min nya familj, de är väldigt öppna och det känns verkligen som de gör vad de kan för att integrera mig i familjen och att jag ska känna mig välkommen.