Jag har fått en del frågor om skillnaden mellan den "spanska" spanskan och den chilenska spanskan. Jag kan ju inte direkt påstå att jag är någon expert på det området men ska försöka mig på en liten jämförelse.
Den kanske mest uppenbara skillnaden som man märker direkt är, att man inte läspar i Latinamerika, annars finns det ganska tydliga skiljelinjer, som att man inte använder vosotros. Det innebär att man säger inte ni, eller böjer verben i ni-form utan använder Ustedes, Ni (artig plural) som ersättning. Vilket jag tycker är väldigt skönt, för då är det "bara" fem verbformer att böja. Det är förresten det krångligaste för mig med spanskan hittills, visst är det jobbigt att inte alltid hitta ord för det man vill uttrycka, men verben är värre. För det finns verbböjningar för varje person, tempus på dem och sedan ska man skilja på preteritum och imperfekt, vilket än så länge är ett oupptäckt mysterium för mig, så sitter du på någon bra tumregel är jag glad för tips. Tillbaka till verben, sedan ska man avgöra om det är en du eller Ni och sist men inte minst placera hon, han, den och så vidare.
Chilenarna sväljer även s (inte alla, men många), och så finns det även andra varianter på orden, exempelvis blir aquí-aqua (här). Naturligtvis har de även synonymer till många spanska ord, till exempel säger de inte aguacate utan palta, inte dinero utan plata (silver) eller luca, jag kan fortsätta i oändlighet.
Frånsett från de bristfälligt sammanfattade grammatiska skillnaderna så pratar de väldigt fort, tycker du spanjorerna pratar snabbt har du inte hört chilenarna och det som jag tycker är svårt, är att de artikulerar väldigt dåligt. Allt blir ett enda långt mummel. Det är också individuellt, i min familj pratar de väldigt rent och tydligt, vilket gör att jag har lätt att förstå, men ute på stan händer det att jag inte förstår ett dyft. Det är ofta mitt största problem att jag inte hör vad de säger. Det kan även hända att när det förklarar på engelska att jag inte förstår därför att uttalet är ett helt annat.
Ungdomarna har även ett "eget" språk, som är mycket mer differetierat mot det vuxna, mer formella språket. Visst finns det språkskillnader mellan barn och vuxna i Sverige också, men i Chile är det som en annan dialekt, mer ett stort eget vokabulär, men som sedan förändras när de växer upp, i de flesta fallen.
Det finns även vuxna som pratar som ungdomar, men det anses som obildat. Den tredje skillnaden, klass. De olika skikten i samhället skiljs, grovt sett, åt med sitt sätt att tala, de mer välutbildade talar mer "ren, fin" spanska medan de fattigare brukar utmärka sig genom ett ganska ovårdat språkbruk. Det var dagens informativa blogginlägg, hoppas att du inte somnade.
Translation -
I've got some questions about the difference between the "Spanish" Spanish and the Chilean Spanish. I can't assert that I'm an expert in linquistics, but I'm going to try to make a little comparsion.
The most visible difference, which I noticed immediate, is that the don't lisp in Latinamerica, but there are other disparities too, for example they don't use vosotros. This meens that they don't say you (plural), or bend the verbs in you-form, instead do they use Ustedes, You (formal plural). I like that, because then are there only five different bends of the verbs. That is, by the way, the most difficult challenge with the Spanish, so far. Sure it is sometimes hard to find the right words to express your feelings, but the verbs are worse. There are the bendings, for each person, tense and to differentiate between preteritum and imperfekt, which for me still is a undiscovered secret.
The Chileans swallow the s (not all, but almost), and they hav
e their versions of words, for example aquí-aqua (here). Of course do they as well have their synonymos of many Spanish words: aguacate (palta), not dinero (plata-silber or luca) and so on.
Apart from the insufficient summary of the differences of the grammar, do the talk very fast, do you think the Spanish people are talking fast, have you not heard the Chilean and the thing which I experience as difficult, is that the articulate very bad. Everythin turns into a mummel. It's also individual, in my family do I understand them very well, they speak clearly, but sometimes on the streets I don't catch a thing.
The teenagers do have their own language, which is very different from the language of the adults. Yes, their are differences in Sweden as well between children and adults, but here it's like another dialect, with it's own vocabulary, but the most children change their language when they grow up.
There are adults who talks like teenagers, but it's regarded as rude. The third difference in the language, class. The society is diveded, roughly, after your way of speaking. They who are of "higher" class, more welleduacated are talking more correct Spanish, than the poors, who distinguish with their substandard usage. That was the informativ text of today. I hope you stayed awake.
