I Chile måste man betala för sjukvården, precis som för skolan. Det finns ett statligt sjukvårdssystem, men det ses som en sista-utvägen lösning, eftersom den är överbelastad, med många patienter, och långa väntetider som följd. Alla som har de ekonomiska förutsättningar betalar alltså varje månad en viss procentsats av sin lön, och den är inte liten, för en sjukförsäkringsplan. När man sedan behöver sjukvård betalar man en del av kostnaden. Hur stor andel beror på vilket avtal som man har, har man mycket pengar har man råd att köpa sig en mer förmånlig plan, som innebär att försäkringsbolaget täcker en större del av kostnaderna. Precis som med vanliga försäkringar så innehåller även de här planerna undantag, som exempelvis ett kostnadstak och de täcker inte vissa sjukdomar.

Det största sjukförsäkringsbolaget har de senaste åren gått med enorma vinster, vilket har blivit föremål för diskussion, eftersom det enligt många av sina försäkringstagare inte erbjuder det vad försäkringen lovar. Till exempel min egen lillebror, Manuel, behövde mycket sjukvård när han var liten, vilket blev en dyr historia för min värdföräldrar, eftersom försäkringen bara betalar för en del av kostnaden. Dessutom så tog sig försäkringsbolaget rätten att bestämma vilken typ av vård som han behövde och vilka läkare som han fick träffa. Det innebar att de valde de billigare alternativen för företaget, medan när Manuel behövde träffa en annan läkare, som var bättre (och dyrare), och då fick mina värdföräldrar betala den ur egen ficka.

Sjukvården är en ständigt aktuell fråga, eftersom det är något alla är i behov av, men som alla inte har tillgång till idag och den statliga som finns, är dålig. De som har en bra sjukvård är också missnöjda, eftersom den är dyr och de inte får det, som de betalar för.

Translation -

How is the healthcare in Sweden? This is the most common question I get, next after how the school works, compared to Chile. How the situation is in Sweden, are you more or less already informed about, so I thougt that I could give you a impression about the conditions of the Chilean medical service, in all its simplicity, and entirely unscientific.

You have to pay for the doctor, just as for the school in Chile. There is a public system, but it is regarded as a final expedient, since it is overloaded with a lot of patients and as a consequence of this, long waitingtimes. Everyone, who has the economic ability, is therefore paying for a private healthinsurance, which means that they every month have to pay a certain percentage of their salary, which isn't negligible, for a insurance.

If you get ill do you "only" pay a part of the cost and the insurance pays the other part, depending on your plan. How big their share is, is a matter of how much you are able to pay, do you have much money, are you able to buy a more favourable plan. Your percentage will be lower. As all insurances they have exceptions, such as limits of the expenses (for the company) and they aren't valid for particular diseases.

The biggest companies, in the insurancebusiness, have had huge profits last years, which isn't popular among the costumers, which are complaining about the high costs and the bad reciprocate. I can only take my own brother, Manuel, for example, he needed a lot of treatments when was a baby, which was a high cost for my hostparents, and furthermore did the company choose which treatment and which doctors he had the right to. Which wasn't the best for him always, because good doctors use to be expensive doctors too. My parents wished the best for their son, so he should recover, and had to pay for his treatment by themselves.

Healthcare is always a question of immidiate interest, because it is something that everyone needs, and at the time, which not everyone has acess to and the public one is bad. They, who have the resources to pay for an adequate medical care are also discontent, because it is a big cost for them.