Fysik, och olösliga problem (nästan)
Förra veckan, under fysiklektionen vinkade fysikläraren fram mig och tre till i klassen och sade att vi skulle få delta i olympaiden i fysik. Jaha, jag funderade lite hur det skulle gå, men det lät ju spännande. Igår fick jag alltså sluta skolan tidigare, åkte hem för att äta lunch, byta till "gatukläder" och tog sedan bussen in till centrum. Vi skulle göra provet i en skola, Bernard O'Higgins, som är något större än vår. Den var helt enorm, med en bit över tusenelever. Skolan gjorde ett ganska strängt intryck, den är religiös och drivs dessutom av kyrkan. Den räknas även som en av de "finare" skolorna i området, med motsvarande terminsavgifter.
Tillbaka till fysikprovet, som ska sålla ut dem som ska tävla nationellt om att få representera Chile i Spanien nästa år. Jag satte mig ner med provet, skrev ner datan, läste problemet och fortsatte till nästa fråga. Skrev ner siffrorna på nästföljande fråga och tittade undrande på figuren och fortsatte sedan till nästa fråga. Det beskriver i princip hur jag arbetade mig igenom hela provet. Egentligen tror jag att jag skulle kunna lösa det, men först och främst förstod jag inte händelseförloppet i uppgifterna, för det andra kan jag inte alla formlerna utantill (inga formelblad här inte) och för det tredje är det saker som jag inte har gjort innan. Men jag tycker iallafall fysik är kul och nu vet jag vad jag kommer att räkna mer med.
Tillbaka till fysikprovet, som ska sålla ut dem som ska tävla nationellt om att få representera Chile i Spanien nästa år. Jag satte mig ner med provet, skrev ner datan, läste problemet och fortsatte till nästa fråga. Skrev ner siffrorna på nästföljande fråga och tittade undrande på figuren och fortsatte sedan till nästa fråga. Det beskriver i princip hur jag arbetade mig igenom hela provet. Egentligen tror jag att jag skulle kunna lösa det, men först och främst förstod jag inte händelseförloppet i uppgifterna, för det andra kan jag inte alla formlerna utantill (inga formelblad här inte) och för det tredje är det saker som jag inte har gjort innan. Men jag tycker iallafall fysik är kul och nu vet jag vad jag kommer att räkna mer med.
Translation -
Last week, during the physiclesson did the teacher wink to me that I should come forward and said to me and three others in the class that we should have the opportunity to participate in the olympiad in physics. Ok, I thought that it should be excerciting but I was a little curious about how I should manage. Yesterday did I therefore leave school earlier, went home for lunch, changed to "streetclothes" and took the bus to the citycentre.
We were going to do the test in a school, Bernard O'Higgins, which is a little bit bigger than our. It was huge, with something over thousand students. It made severe impression, it is a religious school, and futhermore it's runned by the church. It is one of the "fine" schools here, with corresponding termfees.
Returning to the test, which is going to sift out them, who are going to compete national, about representing Chile next year in Spain. I sat down with the test, wrote down the numbers, read the question and passed on to the next exercise. Wrote down the facts, and then did I wondering look at the figure and passed on to the following. That describes in general my test. I think I would be able to solve it, if I primery would understand what happened in the exercise, secundary would know the formulas (here you don't have a sheet with the formulas) and ultimately if it was things that I'd have passed in class. But I still like physics and now I know what I've to practice.
