rancagua -

Spegelvänt

2011-08-31 | 22:43:12 | vardagsliv | 1 Kommentarer

Den 10 september är det Chilean Family i skolan, en stor festival med olika aktiviteter, bland annat har alla klasserna lärt sig en typisk chilensk dans och ska visa upp den för föräldrarna, tillsammans med parallellklasserna. Sedan kommer vi äta i mängder, asado (grillat kött), churripan (≈chorizo i fralla), empanadas (piroger, vanligast med ost eller köttfärsfyllning) och en hel massa sötsaker. Jag lär nog rulla hem från skolan.

Därför åkte mina systrar, min mamma och jag igårkväll för att ta mått till våra dansdräkter. Naturligtvis måste man ha den passande dräkten till sin dans, så vi har fått instruktioner om allt från färger på kläderna, till modell på strumpbyxorna. Jag kommer dansa en slags ringdans (utan namn) och ska bära en färggrann kjol, grön i polyestertyg, med underkjol, vit blus och en sjal som man knyter tvärs över bröstet. Till det kommer vi även ha garnbollar, typ pompom, som man snurrar i ena handen och fläta håret med matchade snören till kjolen.

Därefter fortsatte vi till nästa ställe för att ta mått på Javiera, som ska uppträda med ett balettnummer också, och läraren har bestämt att samma sömmerska ska sy alla dräkterna. Därför stod vi nu innanför grindarna, vid dörren till ett annat hus och väntade på att sömmerskan skulle komma, eftersom hon var på väg hem. Äntligen såg vi ett par billyktor komma åkande mot oss, sakta in och svänga upp på uppfarten, men i bilen satt ingen kvinna, utan en man med två småbarn. Uups! Fel hus. Javiera frågade försiktigt om vi hade kommit rätt och mannen förklarade tillmötesgående vårt misstag. Det finns nämligen två likadana kvarter, med samma numrering, enda skillnaden är att det ena är söder och det andra norr. Skrattande satte vi oss i bilen mot nästa adress och den här gången kom vi fram till rätt hus.

Välkomna alla nytillkomna läsare som har hittat hit senaste veckan! Jag hoppas att ni uppskattar läsningen och om ni har funderingar, reaktioner eller frågor är jag alltid glad för respons i kommentarsfältet.

Huvudvärk

2011-08-31 | 03:35:19 | skolan | 6 Kommentarer

Idag fick jag en mindre trevlig överraskning på spanskan. Vi hade förra lektionen suttit och parat ihop synonymer med varandra, som läraren läste upp. Nu halade hela klassen upp stora skrivhäften med en alfabetisk lista, där det visar sig att de har samlat de här synonymer under en längre tid. Närmare bestämt 80 stycken ord med ett antal synonymer och motsatser som vi ska ha prov på, om två veckor. Det räcker inte bara att kunna en synonym utan man ska kunna rapa upp allihopa. Sedan kan det ju vara en poäng för min del att översätta dem till svenska. Hmpf!

Jag vet inte om jag ska se det här som ett gyllene tillfälle att utvidga mitt ordförråd eller massa bortslösad energi på att sitta och banka in mängdkunnande. Visst inser jag poängen med ett stort ordförråd och ett minimimått av kunskap som man kan utantill, men det finns gränser. Jag föredrar generellt sett att lära mig ett system eller hur saker hänger samman, för att sedan kunna applicera det på andra situationer eller räkna ut svaret själv. Men jag får väl betrakta det som ett bra sätt att forcera utvidgandet av mitt ordförråd.

Jag såg förresten månen ikväll. Den var uppochner, skäran var som en skål med spetsarna uppåt. Månen har något speciellt som fascinerar mig. Jag ska försöka fånga det på bild åt er.

Translation -

Today in the Spanish class did I get an unpleasant surprise. Last lesson did we match synonymous with each other, which the teacher read outloud. Now did the entire class fish out huge exercise books, where they had gathered words during a period. To be precise, 80 words, each with several synonymous and opposits, which we are going to have a test on in two weeks. It isn't enough to remember one synonymous, you have to know all of them, to every word. Furthermore, for my sake, can it have a point to translate all the words as well. Hmpf!

I don't know if I should regard this as a moment to extend my vocabulary or just extra tons of work. I realize the benefit of knowing more words, but there are limits, such as learn about 500 words by heart in two weeks. I prefer to understand a system or a formula which I can apply at many different situations and problems, but to not loose all motivation I think I have to consider this as a great way of speed up my amplifying vocabulary.

Besides did I see the moon tonight. It was beautiful, but upside down, because it was hanging with the tips pointing up. It's fascinating. I'm going to try to catch a picture for you.

Chilenska vs. castellano

2011-08-31 | 03:21:09 | om Chile | 3 Kommentarer

Jag har fått en del frågor om skillnaden mellan den "spanska" spanskan och den chilenska spanskan. Jag kan ju inte direkt påstå att jag är någon expert på det området men ska försöka mig på en liten jämförelse.

Den kanske mest uppenbara skillnaden som man märker direkt är, att man inte läspar i Latinamerika, annars finns det ganska tydliga skiljelinjer, som att man inte använder vosotros. Det innebär att man säger inte ni, eller böjer verben i ni-form utan använder Ustedes, Ni (artig plural) som ersättning. Vilket jag tycker är väldigt skönt, för då är det "bara" fem verbformer att böja. Det är förresten det krångligaste för mig med spanskan hittills, visst är det jobbigt att inte alltid hitta ord för det man vill uttrycka, men verben är värre. För det finns verbböjningar för varje person, tempus på dem och sedan ska man skilja på preteritum och imperfekt, vilket än så länge är ett oupptäckt mysterium för mig, så sitter du på någon bra tumregel är jag glad för tips. Tillbaka till verben, sedan ska man avgöra om det är en du eller Ni och sist men inte minst placera hon, han, den och så vidare.

Chilenarna sväljer även s (inte alla, men många), och så finns det även andra varianter på orden, exempelvis blir aquí-aqua (här). Naturligtvis har de även synonymer till många spanska ord, till exempel säger de inte aguacate utan palta, inte dinero utan plata (silver) eller luca, jag kan fortsätta i oändlighet.

Frånsett från de bristfälligt sammanfattade grammatiska skillnaderna så pratar de väldigt fort, tycker du spanjorerna pratar snabbt har du inte hört chilenarna och det som jag tycker är svårt, är att de artikulerar väldigt dåligt. Allt blir ett enda långt mummel. Det är också individuellt, i min familj pratar de väldigt rent och tydligt, vilket gör att jag har lätt att förstå, men ute på stan händer det att jag inte förstår ett dyft. Det är ofta mitt största problem att jag inte hör vad de säger. Det kan även hända att när det förklarar på engelska att jag inte förstår därför att uttalet är ett helt annat.

Ungdomarna har även ett "eget" språk, som är mycket mer differetierat mot det vuxna, mer formella språket. Visst finns det språkskillnader mellan barn och vuxna i Sverige också, men i Chile är det som en annan dialekt, mer ett stort eget vokabulär, men som sedan förändras när de växer upp, i de flesta fallen.

Det finns även vuxna som pratar som ungdomar, men det anses som obildat. Den tredje skillnaden, klass. De olika skikten i samhället skiljs, grovt sett, åt med sitt sätt att tala, de mer välutbildade talar mer "ren, fin" spanska medan de fattigare brukar utmärka sig genom ett ganska ovårdat språkbruk. Det var dagens informativa blogginlägg, hoppas att du inte somnade.

Translation -

I've got some questions about the difference between the "Spanish" Spanish and the Chilean Spanish. I can't assert that I'm an expert in linquistics, but I'm going to try to make a little comparsion.

The most visible difference, which I noticed immediate, is that the don't lisp in Latinamerica, but there are other disparities too, for example they don't use vosotros. This meens that they don't say you (plural), or bend the verbs in you-form, instead do they use Ustedes, You (formal plural). I like that, because then are there only five different bends of the verbs. That is, by the way, the most difficult challenge with the Spanish, so far. Sure it is sometimes hard to find the right words to express your feelings, but the verbs are worse. There are the bendings, for each person, tense and to differentiate between preteritum and imperfekt, which for me still is a undiscovered secret.

The Chileans swallow the s (not all, but almost), and they hav e their versions of words, for example aquí-aqua (here). Of course do they as well have their synonymos of many Spanish words: aguacate (palta), not dinero (plata-silber or luca) and so on.

Apart from the insufficient summary of the differences of the grammar, do the talk very fast, do you think the Spanish people are talking fast, have you not heard the Chilean and the thing which I experience as difficult, is that the articulate very bad. Everythin turns into a mummel. It's also individual, in my family do I understand them very well, they speak clearly, but sometimes on the streets I don't catch a thing.

The teenagers do have their own language, which is very different from the language of the adults. Yes, their are differences in Sweden as well between children and adults, but here it's like another dialect, with it's own vocabulary, but the most children change their language when they grow up.

There are adults who talks like teenagers, but it's regarded as rude. The third difference in the language, class. The society is diveded, roughly, after your way of speaking. They who are of "higher" class, more welleduacated are talking more correct Spanish, than the poors, who distinguish with their substandard usage. That was the informativ text of today. I hope you stayed awake.

Höjden av effektivitet?

2011-08-29 | 02:06:37 | vardagsliv | 9 Kommentarer

Igår avverkade jag två födelsedagar på en dag, och scouterna. Jag? Scout? Det kändes ganska långsökt innan. Jag har aldrig riktigt attraherats av scouterna, men min värdsyster undrade om jag ville hänga med och jag tänkte varför inte, och det är ett trevligt gäng. Det är mest småbarn, men det finns också några som är i min ålder. Vi träffas varje lördag.

Första gången var jag där klockan prick halv elva och då var det inte en människa där, sen började de droppa in allteftersom, en timme senare kom de sista. Min värdsyster skrattade gott när jag berättade vid vilket klockslag jag kom dit. Man är inte jättenoga med att hålla tiden här, säger man klockan fyra så blir det oftast klockan fem, om man överhuvudtaget kommer.

Efter scouterna åkte vi till Santiago och jag fick träffa mina kusiner för första gången, som var schysta. Vi åt middag hos dem, min faster lagade mycket och gudomligt god mat. Efter middagen åkte vi för att lägga blommor på mormoderns grav. Gravplatsen är väldigt viktig för dem, min moster berättade att hon ofta brukar gå dit och prata lite med sin mor. Därefter var det tårta, och då var det TÅRTA. Den var kanske 40 centimeter i diameter och 20 centimeter hög och bestod av tunna bottnar, fylld med dulche de leche(≈kolasås) och grädde. Väldigt sött! En varning, har ni någon gång födelsedag i Chile, se upp efter att ni har blåst ut ljusen. Ni kan få smaka på tårtan i förtid...

På kvällen firade jag sedan en kompis födelsedag. Jag hade bakat kakor, och gav henne dem, receptet och en bok av Selma Lagerlöf på spanska. Hon blev stormförtjust. Därefter sov jag gott och länge.

Translation -

Yesterday did I make two birthdays in one day, and scouts. Me? Scout? It felt like quite far-fetched idea before. I have never really been attracted by the scouts, but my hostsister asked me if I would like to come with her and I thought, why not? They are a nice couple of people. Mostly kids, but there are a few teenagers in my age. We meet every Saturday in morning.

The first time did I arrive at half past ten, on the dot, and nobody was there, later did they come, one by one and one hour later came the last one. My hostsister laughed when I told her when I did get there. They have another view on punctuallty, if you have settled four o'clock so does this most of the time meen five, if they turn up.

After the scouts did we went to Santiago to celebrate a cousins birthday, the first time I met them, and they were nice people. We ate lunch with them, my aunt cooked a huge and delicious dinner. Then did we went to put flowers on the grave of the grandmother. The grave is an important place for Chileans, my aunt told me that she use to go there and chat a little with her mother. After that was it caketime, and it was a CAKE. Approximately 40 centimetres in diameter and 20 centimetres high. Very sweet! And a warning if you sometime should visit Chile during your birthday, be careful after you have blown out the candles. You are perhaps going to taste the cake earlier than you thought...

In the evening did I went to a friend and celebrated her birthday. I had baked cookies, and gave her them, the recepie and a book by the Swedish author Selma Lagerlöf (translated in Spanish) She loved them. I slept very well that night, exhausted.

Bildkällor: http://recetasparatodas.blogspot.com/2009/10/torta-de-alfajor-pompadour.html

Flit?

2011-08-28 | 19:33:08 | vardagsliv | 1 Kommentarer

på fredagmorgonen fick jag nästan en chock när jag gick in i klassrummet, hälften av klassen satt och arbetade för brinnande livet. Vanligtvis sitter det och halvsover ett gäng tonåringar i klassrummet och hälften kommer insläntrande efter åtta, vartefter som. Kanske var det en plötslig insikt av betydelsen av att LÄRA sig det vi gör på lektionerna för att kunna dra nytta av det senare i livet, efter de två dagarnas ofrivilliga lov (varav en del hade lov frivilligt). Nej, det kan jag inte direkt påstå, det var datumet för att lämna in ett fysikarbete och det var ganska många som var ute i sista minuten och kopierade de färdiga formlerna så att pennan glödde.

Efter skolan bakade jag chokladkakor hemma, som var mäkta populära hos alla, förutom min lillebror som inte äter något med epitetet svenskt efter att jag gjorde köttbullar ;). Resten av familjen är annars ganska förtjusta när jag deklarerar att jag ska baka, efter att ha fått prova svenska klassiker som kladdkaka, syltrutor och kanelbullar. Man kanske borde öppna ett konditori...

Translation -

I was shocked when I entered the classroom on Fredaymorning and saw the majority of my classmates sitting and working like their lives depended on it. The sight which usually faces me is a group of dozing teenagers, and the half of them are arriving calmly after eight o'clock. Perhaps a sudden understanding for the importance of LEARNing things at school, for the future, after two days of unvoluntary vacation (and few voluntaries). No, I can't maintain that, it was the day to hand in a essay in physics and there were a lot of them who were at the very last moment.

After school did I bake chocolate cookies, which the entire family loved, almost. My little brother doesn't eat anything with the epithet Swedish, after the day when I made meatballs ;). But the rest of the family are quite excited (or actually a lot) when I announce that I'm going to bake somthing, after roaring successes as chocolatecake, marmeladesquares and cinnamonrolls. Perhaps should I consider open a bakery...

Strejk

2011-08-26 | 01:58:24 | vardagsliv | 3 Kommentarer

Nu har jag skrivit in mig för att börja pilates, jag har letat med ljus och lykta efter någon lämplig sportaktivitet som inte innehåller bollar, men det enda som fanns var balett och jag kände att det kanske var lite sent att hoppa in och börja dansa balett som sextonåring, snart sjutton, man behöver ju inte försätta sig i sådana situationer när man vet att man är graciös som en elefant.

Annars är det ganska lugnt här, eller runt mig, i övriga Chile är det ganska turbulent just nu på grund av att hela kollektivtrafiken strejkar, en stor del av eleverna kan inte eller orkar inte ta sig till skolan. Samtidigt är det nya uppblossade protester bland studenterna som strejkar inne i städerna, så jag får vackert hålla mig hemma.

Translation -

Now I'm going to start practicing pilates. I've searched high and low for some activity which doesn't contain balls, but wasn't able do find anything but ballet. I'd thought that I would spare my firends that experience, it is perhaps a little bit late to begin at the age of sixteen, almost seventeen. You don't have to pu ypurself in these kind of situations if you know that you are graceful as an elephant.

Otherwise has it been quite relaxed here, or around me, because in the rest of Chile is it turbulent at the moment, because the entire public transport is striking and a great part of the students can't or are to lazy to get to school. In the big cities are new protests flaring up among the students, which are striking as well, so there are a lot of politics happening.

Ett litet andrum

2011-08-24 | 00:19:12 | förberedelser inför året | 0 Kommentarer

Yees! Iallafall för min del, för imorgon och i övermorgon strejkar kollektivtrafiken i Chile till stöd för studenterna vid universiteten (som också strejkar och har gjort så i två månader, för ett nytt skolsystem som gör det möjligt för "alla" att gå i skolan oavsett plånbok) vilket innebär att många inte kan ta sig till skolan, så det kommer vara ovanligt lugnt. Som konsekvens har även alla prov ställts in eftersom det skulle bli väldigt omständligt att ha omprov när större delen av klasserna inte har varit närvarande på det riktiga provet. Det finns även de som tar strejken imorgon som ursäkt för att inte gå till skolan också. Annars är vi inne i en ganska hektisk provperiod just nu, därför man delar upp skolåret i tre delar och nu är vi i slutet på den andra och ska ha prov på allt vi har gjort i andra provperioden = jag har en del att plugga ifatt.

En liten rolig nyhet är att jag på mitt första historiaprov fick 6,8 ~alla rätt. I början av lektionen sa min lärare åt mig att gå ut, jag fattade först inte vad han ville men förstod så småningom och gick ut, undrande vad jag hade ställt till med (det undrade Javiera, min lilla värdsyster, också, som såg mig utanför klassrummet från sin lektion). Det visade sig att han skulle skälla lite på klassen för att de hade varit lata och inte pluggat ordentligt till provet, vilket inte jag heller hade gjort ;). Jag var dessutom bäst i klassen, gissa på att min historielärare var förvånad, han frågade mig efteråt hur jag hade gjort :D.

Translation -

Yees! For my part, for tomorrow and the day after to is the public transport in strike in Chile, to support the students at the universities, which are striking as well, and has done so for about two months, to change the schoolsystem and make it possible for "anyone" to go to a good school, no matter which size of the wallet), this implies that many of my classmates can't come to school tomorrow, it's going to be very calm. Furthermore has all tests been cancelled because it doesn't make sense to do them while the major part of the students are at home. There are also they who wont come because they are lazy. Otherwise we are in a very hectic period of tests right now, because it's the end of the second semester= I have some materials to pick up.

Good news is that I made a 6,8 a my first historytest made a 6,8~full pott. In the beginning of the lesson asked my teacher me to leave the classroom and I didn't understand what I had did wrong (and so did Javiera, my hostsister, as well, because she saw me standing outside the classroom, from hers). It appeared to be because he had scolded the class for being lazy and not studied enough for the test, which I hadn't neither;). I was besides best in the class, guess that my teacher was surprised, and asked me afterwards how I managed to do that :D. My secret ^^ (I didn't cheet).

Kremerade skor

2011-08-20 | 16:01:49 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Då var det dags att hålla en minnesstund för mina gympaskor som har länge tjänat mig troget, för igår slutade de sina dagar, kremerade.

Sista joggingrundan med dem så sprang jag i lera och ställde därför ut dem efteråt, för att inte smutsa ner hela huset. Hela dagen efter ösregnade så då var de rena, men dyblöta, därför hängde min värdmamma upp dem på tork, för att slutligen ställa dem intill braskaminen så att de skulle torka ordentligt. Nu råkade hon ställa dem lite för nära så efter att vi hade haft fredagens filmkväll och tittat på "Riding redhodd", (som jag förövrigt inte rekommenderar, om man inte är beroende av att se alla filmproduktioner som Robert Pattison har gjort), så upptäckte min minsta värdsyster, Javiera, att mina skospetsar hade förlorat formen lite och blivit lite smått svartabrända. Stackars min värdmamma, hon blev nu lite förtvivlad, men jag lugnade henne med att de skorna ändå snart hade varit uttjänta.

Så nu måste jag bege mig på skojakt, vilket inte direkt är mitt favoritnöje, att prova skopar efter skopar, knyta, knyta upp, promenera omkring. Hmm, vad är skillnaden mot det förra paret. Omgiven av otåligt sällskap som undrar om de här skorna inte duger, så vi kan åka hem nu och en försäljare som ger en dåligt samvete för att de får springa fram och tillbaka och sedan köper man ändå inget. Alltihop omgivet av monton, pumpande musik och lysrör som sticker i ögonen. Det är mina samlade upplevelser av att leta efter nya skor hitills.

Translation -

Now has the moment come to remember my dear joggingshoes, which served me honest for a long time and now have passed on. Yesterday did they end their days, cremated.

They were dirty after the last time I run with them, so I put them outside. The day after was it raining the whole day, and the shoes were clean but wet. Therefore did my hostmum hang them up to let them dry. In the evening when we were going to have a movienight with "Red riding hood", (which I wouldn't recommend if you don't have an obsession about watching all movies where Robert Pattinson is acting), did my hostmum move them and put them next to the stove, so they finally should drought. After the movie discovered Javiera, my youngest hostsister, that the shoetips had lost their form a little bit and turned into black. My poor hostmum, she was a little bit upset, but I eased her with that the shoes were almost retired, so it wasn't a great disaster.

Consequently do I need to go on shoehunt now, which isn't my favouritehobby. To try shoepairs after shoepairs, tie them, tie them up, and stroll around. Hmm, do they fit or not, or was the pair before better. Surrounded by a unpatient company, asking if this pair isn't good enough, so we can go home and a seller which gives one bad conscience, because they run around and tries to help me and then I'm not buying anything. Everything to a background of monotounos music and piercing light from the flourescent lamps. These are my buying-shoeexperiences until now, but afterwards it's worth it.

Isigt

2011-08-19 | 00:03:47 | skolan | 0 Kommentarer

Idag var det en ganska lugn dag med engelska, spanska och matte. Egentligen skulle vi haft kemi också, men vår lärarinna har varit borta den här veckan av okänd anledning, så då har det varit klassens roliga timme istället. Idag var det en kille som är väldigt duktig på att teckna som sysselsatte sig med att rita karikatyrer på alla i klassen framme vid tavlan.

Vi hade muntlig redovisning i engelska, vilket inte var jättesvårt för mig, men desto svettigare för mina klasskompisar som är sämre på engelska, än jag är på spanska och uppgiften var att hålla ett föredrag om valfritt djur under en minut, utan någonting skrivet. Men de fixade det ganska bra. Det är väldig skillnad på nivån på engelskan i klassen, en del kan väldigt bra eftersom de har haft möjlighet att lära sig engelska utanför skolan och andra kan knappt presentera sig.

Det ha ösregnat hela dagen idag, så det var väldigt kallt och fuktigt i skolan. Det finns ingen isolering eller värme heller eftersom det är varmt större delen av året. Det enda vi har är ett gaselement att värma upp klassrummet med, men gasen var slut så vi hade inte det heller. Men imorgon ska vi ta med pengar för att betala för att fylla på gastuben, så då får vi förhoppningsvis lite värme igen.

Translation -

Today was a lazy day for me with only English, Spanish and Math. We should have had Chemistry as well, but our teacher has not been present this week for an unknown reason, so it was a free hour in the classroom. One guy in the class which is a very talented drawer occupied himself with drawing caricatures of everyone in the class at the whiteboard.

In English did we have oral presentation, which was very challenging for me, but a little bit harder for my classmates, who are worse in English than I'm in Spanish, and the excercise was to talk about an animal without anything written. I think they managed well. It is a very big difference in the level of English, because a few has gotten the chance to learn English elsewhere, and others can't nearly present themselves.

It has been raining the entire day today, so it was very cold and humid in the school. There aren't any isolating nor radiators eather, because it is hot the greater part of the year. The only thing we have is one gaselement to heat the classroom with, but the gas was used up, so we had nothing. But tomorrow are we going to collect money to buy more gas, and hopefully have some warmth again.

Lite takter fran Chile

2011-08-16 | 23:17:25 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Sa var det skola igen, vi var lediga igar. Idag var det ganska lugnt. Vi hade tva prov varav jag bara gjorde ett, i historia, för i biologi var det sa mycket material att jag inte behövde läsa in det.

Nu är jag hemma hos en kompis och vi förbereder en redovisning för imorgon, när jag inte bloggar^^. Här kommer lite toner fran Chile;

Translation -

Today was school again, we had a little minivacation, for one day, but it was cool. We had two tests, I made only one, history, and hadn't to do the other because it was biology which they had done before I came to the class.

No I'm staying at the house of a friend, because we are preparing a oral presentation for tomorrow, or are preparing when I'm not writing this ^^. I've to go back to work but I put up some Chilean music for you to enjoy;

Viña del Mar

2011-08-15 | 04:43:21 | vardagsliv | 4 Kommentarer

Nu har jag klampat i klaveret. I förgår var vi och hälsade på min värdpappas mor i Viña del Mar. Vi hälsade och jag tänkte att nu skulle jag artigt hälsa som jag lärt mig, alltså sa jag "Hola tía~Hej tant". Man vill ju inte uppfattas som den ohyfsade europeiska blondinen från Schweiz. Ingen lyfte på ögonbrynen och jag kände mig stolt över att ha hälsat enligt etikettens alla regler. Lite senare när vi satt i vardagsrummet viskade min äldre värdsyster diskret till mig. Du borde säga säga "señora Elsa~fru Elsa" istället. Uups! Men hon verkade inte ta illa upp.

Vi åkte även en tur till stranden i Valparaiso och Viña. Det var jättefint väder med strålande solsken och en hel del människor gick omkring i shorts. I Viña fanns det även små stånd som sålde allt man kan tänkas behöva, bland annat churros. Mums! Churros är som munkar, fast formade som avlånga, tjocka spaghetti. En underbar dag, när vi kom hem var jag så trött att jag stupade i säng direkt.

Translation -

Now I've made my first made my first faux pas (as far as I know^^). The day before yesterday did we visit my hostgrandma in Viña del Mar, the Saint Tropez of Chile. We greeted her and I thought that I should be courteous, so I said "Hola tía~Hi aunt". I wish not to be conceived as the unpolite, blond girl from Swiss. Noone reacted and realieved did I sit down. I had managed to greet in a civil way. After a little while whispered my hostsister descret that I shouldn't call her aunt, I was supposed to say "señora Elsa~mrs Elsa". Uups! But she did look ofended.

We did went to the beach in both Valparaiso and Viña. It was wonderful weather and we enjoyed our time. In Viña were people skating and weaing summerclothes. There were small stalls along the beach where you could by different things, among them churros. Yummie! Pastry, fried dough with sugar. A nice day and I was so tired so I went to bed immidiately when we returned home.

Chapa Verde

2011-08-15 | 04:19:44 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Jag har i loppet på två dagar befunnit mig på playan (och teoretiskt sett kunnat bada, en del gick faktiskt i shorts) och åkt skidor i Anderna. Det är ganska fantastiskt vilka olika naturtyper som finns inom så korta avstånd. Det är även orsaken till den korta bloggtorkan.

Idag åkte vi till ett skidområde som heter Chapa Verde och ligger rakt österut, upp i Anderna, en timmes bilresa från var jag bor. Vägen slingrade sig upp i bergen och till slut nådde vi en vägspärr som liknade en tullstation. Det berodde på att skidområdet ligger på privat mark och man måste betala en liten nätt summa och få ett tillstånd för att få komma in på området. Sedan åkte vi en bred väg som vindlade sig fram längs bergen. Först bredde ett grönskande busklandskap ut sig med lite småträd, för att sedan skifta till bara brun jord med silvriga, döda träd (förgiftade). Varför? Detta området är platsen för (jag är inte säker på om jag uppfattade min värdpappa rätt) den största underjordiska koppar- och guldgruvan på jorden. Den är verkligen enorm, vägen sträckte sig kilometer efter kilometer och nere i dalarna kunde man skymta olika typer av byggnader och dammar med läskiga färger.

Det var kusligt, allt var i perfekt ordning, vägar, byggnader men det syntes knappt några människor eller bilar. I vanliga fall är ju vägar i den här storleken hårt trafikerade och fulla av liv, men här var allt nästintill dödsstilla.

Vi svängde av på en knagglig, brant väg av hårt packad jord och kom slutligen fram. Området var ganska litet, tre liftar, fast pisterna var långa. Intill fanns det så kallade cabañas, små stugor, som används som skidstugor över helgen. På förmiddagen försökte jag lära mina värdsystrar att åka skidor, men det blev inte så många åk, de tröttnade ganska fort på att knata upp för backen för att åka ner. Efter lunch så knäppte jag på mig pjäxorna för att åka på ett halvdagskort. Först gick jag till kassan vid ett och fick då veta att halvdagen börjar vid två, och då passade jag på att fråga vad det kostade, och höll på att trilla av stolen när jag hörde priset, 300 kr för en halvdag, i ett miniskidområde. Senare pratade jag även med en tjej i liften och hon sade att det här området är ändå ganska billigt. Så det är bara en viss, privilegierad typ av chilenare som har möjlighet att åka skidor.

Sedan bar det av, först gick det lite sisådär därför att mina pjäxor var för stora, men sedan vande jag mig vid detoch höll mig till de enklare avfarterna. Jag åkte upp längs bort, till toppen och synen som mötte mig där var underbar. Strålande solsken, snötäckta bergstoppar som sträckte sig så långt ögat kunde nå och härlig, smörig pudersnö att åka i. Jag bara njöt.

På hemvägen passade vi även på att titta på den övergivna gruvstaden, där gruvarbetarna bodde för i tiden.

Nu sitter jag och njuter av bilderna på dagen med en lite smått bränd haka, men det var det värt :D.

Translation -

I've within two days been at the beach (where I teoreticly could have swimmed, a few did actually wear shorts) and been skiing in the Andes. It is fantastic what different kinds of nature there is in a short distance. Therefore the bad update.

Today did we went to a skicentre which is named Chapa Verde, and is situated east, in the Andes, one hours drive from where I live. The road winded up in the mountains and finally did we reach a roadblock, which looked quite simular to a customs station. This was because we were entering private land and had to pay and get a permission to pass. We followed a big road, which twined along the mountains. At the beginning was the nature green with bushes and small trees, to alter into just brown earth and dead, silvery trees (poisoned). Why? This is the area where (I'm not sure that I did get my hostfather right) the biggest subterrannean copper- and goldmine on the earth is situated, and the mine is really huge. The way continued for kilometres and kilometres and down in the tales could you see different kinds of buildings and lakes with creepy colours.

It was scary, because everything was perfect in order, roads, buildings but there was no people or cars. Usually are roads in this size full of traffic and life, but here was everything quiet.

We turned of to a bumpy, steep way, made of tightly packed soil and there we was. The centre was small, three lifts, but the pists were long. There were small cabañas, small houses next to the centre, which are used as houses over the weekend. I tried to teach my hostsister a little how to ski and after lunch was it my turn to ski. I went to buy a ticket for a half day and it was quite expensive, 300 kr for a half day in a miniskiarea. Although I talked with a girl in the lift later, and she said that this was cheap. So there are only a few selected Chileans who have the possibility to go skiing.

I really enjoyed skiing, even if it didn't was funny at first because my skiboots were too big, but I did got used to it. I went to the very end, at the top and the view was fantastic. Beaming sunshine, snowy mountains as long as you colud see and wonderful, smoothy snow. I just had a wonderful time.

At the way home did we stop and look at the forsaken city of the miners, where they used to live.

Now I'm sitting and enjoying the picture from the weekend, with a little sunburned chin, but that doen't matter, it was worth it :D.

Bildkällor: http://www.chapaverde.cl/

Lycka!

2011-08-12 | 00:41:39 | skolan | 2 Kommentarer

Åhhh! Vad jag älskar känslan av pur lycka, när man känner att man har lyckats med något, och den lyckan blir dessutom dubbel när det finns människor runt omkring dig, som gläds tillsammans med dig. Vad är då denna orsak till mitt lyckorus? Jo, idag fick jag mitt första betyg, nämligen på en muntlig redovisning, på SPANSKA, i biologi om metaboliska sjukdomar, närmare bestämt Cushing's syndrom.

Jag var totalt oförberedd. För jag hade på något vis fått för mig att redovisningen var imorgon, eftersom det var så många turer fram och tillbaka när vi skulle bestämma turordning, så jag hade fått alltihop på bakfoten. Igår eftermiddag var jag alltså hemma hos en klasskompis och vi och två till skulle sätta ihop presentationen, som så ofta hade vi lite svårt att behålla fokus, så när vi skiljdes åt var bara halva presentationen gjord. Sent på kvällen mejlade min klasskompis presentationen, och jag tänkte inte vidare på det. Läste igenom den och tyckte att jag var duktig som förarbetade materialet innan, så att det skulle bli enklare när jag skulle förbereda presentationen.

När jag sedan låg i sängen och försökte sova slog det mig varför hon hade gjort färdigt presentationen, därför att det var vår tur att redovisa dagen efter. Kallsvettig låg jag och vred mig i sängen, hur skulle det här gå, en muntlig presentation, där a och o är förberedelse och dessutom på ett främmande språk.

På morgonen skrev jag ihop ett talmanus och hela vägen i bilen till skolan satt jag och mumlade för mig själv. Andra lektionen var sanningens ögonblick, nehej, jag var så tankspridd att jag hade tagit fel på schemat också, tredje. Vi skulle redovisa sist, under de andra redovisningarna uppfattade jag knappt något bland alla facktermerna och tjuvtittade då och då och försökte memorera vad jag skulle säga. Så var det dags.

Jag reste mig och gick fram med min grupp. Jag hade första sliden, långsamt och lugnt sade jag mina meningar och försökte artikulera fram de krångliga orden. Puuh! Första delen avklarad, jag fick till och med några applåder. Det här gick ju bra. Sedan var det dags för andra delen. Långsamt, titta upp, du har inte bråttom. Färdig! Yes, jag hade klarat det och fick stora applåder och glada vinkningar, med skakande ben satte jag mig.

Efteråt läste lärarinnan upp vilka betyg varje person hade fått på redovisningen och hon avslutade med mitt betyg, en 7:a. Jag blev alldeles varm av lycka och fick många stora kramar och lyckoönskningar.

Vad som gjorde mig gladast var inte min fantastiska presentation, som för övrigt inte var så fantastisk, jag bidrog varken så mycket till innehållet eller talade utan manus, utan att alla runtomkring mig gladdes med mig och var glada för min skull.

Förresten, du vet väl om att du kan kommentera mina inlägg. Jag uppskattar dina tankar, reaktioner eller frågor, eller om det är något du vill att jag ska skriva mer om. Jag är ingen tankeläsare ;).

Translation -

I'm very happy right now, earlier today did I receive my first grade, and it was a 7. In a oral presentation, in Spanish, biology. I wasn't prepared at all because I thought that the presentation should be tomorrow, so I was quite nervous before the lesson.

Everything went well and when I had done my part did I get an applause. What made me so happy wasn't the grade (which made me happy as well), but the fact that all people around me shared my joy and were so happy for my sake. "A joy that's shared is a joy made double".

By the way you are aware of that there are a possibility to comment my texts below. I appreciate your thoughts, questions or reactions, I'm not a mindreader ;).

Ett "litet" inlägg om skolsystemet i Chile

2011-08-09 | 02:07:21 | skolan | 1 Kommentarer

Grundskolan ”basica” är åtta år här istället för nio, sedan börjar man segundo medio, som sträcker sig över fyra år och därefter kan man studera på universitet. I segundo medio väljer man inriktning, antingen humanista, mer historia och spanska, biologia, mer kemi och biologi eller matematica, mer fysik och matte. De ämnen man läser är ganska lika, skillnaderna är i stort att de har filosofi som en del i studieplanen, inte läser några andra språk förutom engelska, som de inte läser på särskilt avancerad nivå.

Det finns både privata och kommunala skolor. De privata skolorna får man betala för, mina värdsyskon, tre stycken betalar cirka 6000 kr i månaden och då är medianlönen här lägre och det är en ganska billig skola. Man står dessutom själv för alla omkostnader såsom skolmaterial, uniform (obligatorisk i stort sett hela Chile) och skolresor. Går man på en privat skola får man dessutom inte ta del av subventioner på exempelvis kollektivtrafiken. Föräldrarna betalar alltså HELA barnens skolgång.

Orsaken till att alla föräldrar som har råd placerar sina barn i privata skolor är att de publika är kassa, krasst uttryckt. Det finns möjlighet för alla barn i Chile att gå i skolan. De har skolplikt, men de kommunala skolorna har dåliga lärare, stora klasser osv. Går man i en kommunal skola hamnar man alltså efter från början. För att börja universitetet så är det som väger tyngst vid intagningen resultaten i ett prov som man gör i slutet av fyran. Betygen är inte så viktiga eftersom det är stor skillnad på en 7:a (betygsskalan är från 1-7, där 7 är bäst, man kan även få betyg som 5,4) i en ”bra” skola och samma betyg i en ”dålig” skola.

Min värdsyster går i fyran och ska göra det här provet i november och därför har hon i två år förberett sig genom att föräldrarna betalar för en preuniversitets skola som hon går till sex dagar i veckan och pluggar extra där efter skolan, och detta är mer en regel än ett undantag bland alla ungdomar som vill och har resurser att studera på universitet sedan. Hon och min lilla värdsyster har dessutom en privatlärare som kommer en gång i veckan för att hjälpa dem i matte och fysik.

När man sedan, om man har haft det bra förspänt, lyckas ta sig in på universitetet så måste man (föräldrarna) betala även det och uppehälle, eftersom det knappt finns möjlighet till stipendier och andra finansieringsmöjligheter. Här är det sedan tvärtom, nu är det de statliga universiteten som är de bra och de privata som är sämre. Därför att man kan köpa sig till en plats i de privata universiteten. Som du kanske redan har listat ut är det här ett system som bara ökar klassklyftorna som redan är ganska markanta här, när bara de som redan har resurser har tillgång till bra utbildning, som generellt sett är en snabb väg bort från fattigdom. Det har lett till stora protester här i Chile och på många universitet i Santiago strejkar studenterna för en förändring av systemet, men det går trögt. Inte för att det inte finns resurser, för det är det märkliga, de skatter man betalar är ändå förhållandevis höga till den servis som man erbjuds av staten. Det finns varken tillgång till gratis sjukvård eller bra utbildning för alla. Utan det är snarare en fråga om ideologi och att de som sitter vid makten och pengarna i Chile har tillgång till bra utbildning eftersom de kan betala för sig och alltså inte har något behov av att plocka pengar från någon annanstans för att lägga det på den här posten.

Just a ”short” one about the schoolsystem

The compulsory school ”basica” is eight years, instead of nine years, and then begins the ”segundo medio”, which is four years, and thereafter can you go study at the university. In the ”segundo medio” are you choosing which direction you will study, eather humanista, more history and Spanish, biologia, more chemistry and biology or matematica, more math and physics. The clases which I take here are quite simular to Sweden, the differences are that they have philsophy as a part of the compulsory subjects and doesn’t learn any languages except English, which is not very advanced.

There are both private and municipal schools. You have to pay for attending the private ones, my hostsiblings, 3, pay about 6000 SEK a month och then is the average salary here lower and this school is cheap. You most furthermore pay for all other expenses as schoolmaterials, uniform (which they are wearing in the whole country) and trips with the school. If you go to a private school are you not entitled to subventions, for example of the public transport as well. The parents do pay the ENTIRE education of their children.

The reason why all parents who can afford it choose the put their children in private schools, even if it is very expensive is because the public schools are crap. There are a possiblity and it is compulsory for all children in Chile to go to school, but the public school is bad, with big classes, bad teachers etc. You are therefore behind from the beginning, if you attend a public school. Then if you want to apply for a university, so it is the resultats in a national test, at the end of segundo medio, which carries most weight. The grades aren’t very important, because it is a big difference between a 7 (the grades are from 1 to7, where 7 is the best) in a ”good” school and the same grade in a ”bad” school.

My hostsister is in the last year and is going to do the test in novembre and has therefore prepared herself with studying extra in a preuniversity school six days a week, after school and this is the norm among all teens, which want to go to the university and which have parents who can afford it. She and my little hostsister has as well a privateteacher, which comes once a week and helps them with math and physics.

If your are lucky and have passed all these obstacles, and are going to the university must the parents still pay the school and living, because there are very few other possibilties to finance the studies in other ways, for example are scholarships very rare. Here is the situation reverse, the public universities are the major ones. The private are inferior, because you can buy your place even with bad results. As you may already found out is this system only widening the gap between the rich and the poor ones, because educaution is often the only way to climb on the social ladder. This has led to big protests here in Chile and at univerities in above all Santiago, are the students on strike for a change, but it moves slowly. Not because there aren’t any resources, this is the remarkable thing, they are paying proportionately high taxes compared to the service they are offered by the government. There are neither free school nor medical treatment for everyone. This is a question about ideology and they who have the don’t have the will to change anything because they already have all this things and don’t want sacrifice other things.

Skor och annat matnyttigt

2011-08-07 | 17:36:42 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Gårdagens eftermiddag tillbringade jag med min värdföräldrar i stan för att shoppa lite. Jag behövde nya skor för skolan och så skulle vi göra lite andra ärenden. I skolan ska man ha svarta, ordentliga skor som passar ihop med skoluniformen. Just nu är det lågsäsong för skolmaterial, så det krävdes en del letande innan vi hittade de passande skorna. De ena var för stora och klunsiga och de andra passade inte, för om man ska ha på sig dem varje dag och gå mycket i dem, men till slut fann vi dem. I en liten, liten affär i en galleria, där knappt ägarinnan fick plats, fanns det olika typer av läderskor och där hittade jag mina. De är gjorda i Chile! och var dessutom väldigt billiga, för mina preferenser, 200 SEK för ett par välgjorda skor i läder. Annars är priserna ganska lika i Sverige, det är billigare men inte enormt. Dessutom finns det massor av piratkopierade varor här, som exempelvis Converse. Det är svårt att hitta ett "äkta" par.

Därefter skulle vi handla bröd och det var en omständlig procedur. Först plockade man ihop de bröd man ville ha, gick till en kassa och fick en lapp på hur mycket man skulle betala, sedan köade man till nästa kassa för att betala för att sedan återvända till samma kassa från början och få sin vara mot kvittot som bevisade att man hade betalat. Samma system finns även i exempelvis varuhus, när min värdpappa skulle köpa en klocka, valde han först ut den, fick ett kvitto, gick och betalade och fick sedan hämta ut klockan.

För övrigt är det barnens dag idag, vilket firas mycket här, på morgonen fick alla barnen en present. Kanske något du ska tipsa dina föräldrar om? ;)

Translation -

I was in the citycentre yesterday afternoon with my hostparents to do some shopping. I needed new shoes for school and we did also some other shopping. The shoes for school has to be black and suit the school uniform. At the moment is it low season for schoolmaterial, so we had to hunt for them. One pair was to clumpsy and the other didn't fit when you have to wear them every day and walk a lot, but we did find them. In a little, little shop, where there almost wasn't room for the owner, with different types of leather shoes did I find the perfect ones. Made in Chile, well-made and for my preferences cheap, 200 SEK. Otherwise are the prices here quite the same, it is cheaper but not very.

Thereafter did we go to buy some bread, and that was a long-winded procedure. First did you pick out the bread which you wanted, thereafter was there a queue to mark the bread with a price, then was there another queue to pay for the bread and finally did you went back with the receipt and got your bread. This system is the same everywhere, in malls too.

By the way, today is the day of the children, which is very celebrated here, so in the morning did all children get a present. Perhaps something you should inform your parents about? ;)

Trigonometri och annat huvudbry

2011-08-06 | 19:39:07 | vardagsliv | 0 Kommentarer

Jag älskar att räkna matte (när jag förstår). Just nu, eller precis så satt jag och försökte bevisa trigonometriska ekvationer, visst låter det roligt, och hade kört fast fullständigt. Jag tjuvtittade i facit men kunde för mitt liv inte förstå hur de kom fram till det svaret. Efter mycket funderade så frågade jag slutligen min värdpappa om hjälp, han är ingenjör, och han satte sig ner med mig och förklarade. Trots vissa språkproblem så förstod jag ganska snabbt vad det var jag hade missat, och då när det bara är att lösa ett problem efter ett logiskt mönster tycker jag matte är rolig. När man sedan tittar efter i facit och man har exakt samma svar och man förstår hur man kom fram till sitt resultat. Den känslan är underbar.

Blir kortfattat idag för det kommer ett betydligt längre inlägg snart om mitt favoritämne just nu... precis, du gissade rätt; skolan.

Här är en länk till en video som vi tittade på under biologilektionen igår, vi arbetar med droger just nu, och här kommer tio argument varför man inte ska ta dessa substanser innan man sätter sig bakom ratten. Roligt, eller skrämmande? Döm själv!

I love math (when I understand). Right now, or for a moment ago I was trying to prove trigonometric equations, it sounds fun, not?, and had get really stucked. Even after a look in the key book, I couldn't get how they had received that answer. Finally did I ask my hostfather for help, he is an engineer, and he sat down and tried to expain the problem to me. Despite some obstacles with the language did I quickly realize what I had misunderstood, then when was only is left is to solve the sum after a logical system, is math fun. When you look in the answersheet and have got the same answer. That feeling is wonderful.

I write only a short one today, because you have to save your energy for a longer text about my favourite topic at the moment... you guessed correct: school, which is coming soon.

Here is a link to a video we watched in biology, we are studying drugs at the moment. Funny, or frightening? You decide!

Om... skolan

2011-08-06 | 00:30:04 | skolan | 2 Kommentarer

Det blir ganska många inlägg om skolan just nu men det beror på att bloggen ju handlar om mig, och mitt liv består till ganska stor del av skolan just nu. Jag stiger upp tidigt på morgonen, gör mig iordning (underbart med skoluniform för då slipper man huvudbryet med att bestämma sig för vad man ska ta på sig), äter frukost, går till skolan, kommer hem, då äter jag, tränar eventuellt och sedan, pluggar jag i princip till jag går och lägger mig. Kul liv, men det beror på att jag måste läsa allt dubbelt, till jag förstår mer i skolan, som faktiskt inte är så arbetsintensiv som tur är. Vi har mycket raster och lektionerna är också relativt avslappnade, visst gör vi saker men det är mer cool attityd här gentemot effektivitet. När jag står och hoppar för att vi inte kommer igång, så pratar man och skrattar och umgås istället, sedan jobbar man koncentrerat (i majoriteten av fallen).

Idag på idrotten hade vi dans, för varje klass lär sig en klassisk dans som exempelvis cueca eller tirana som vi sedan ska dansa för den övriga skolan och föräldrarna på Chile's självständighetsdag, som är jättestor här och firas i tre dagar. Det som imponerade mig var killarna. I Sverige i skolan brukar det vara himla mycket tjafs och man vågar knappt ta i varandra med tång, men här var det inga problem. Alla deltog aktivt och det var heller inga problem med koreografin. Det var likadant på klassrådet, när vi skulle fördela vilka som skulle fixa mat till föräldramötet, då var det en elev som tog hand om att fördela uppgifter och det var inga problem att hitta bidragsgivare, och allt löstes snabbt och effektivt. Istället för att som ofta är fallet när det är en större grupp, att ingen tar initiativet och det är jättesvårt att engagera hela gruppen.

Translation

I write quite much about the school right now, because I'm writing about myself and the greater part of my life is school. From early in the morning when I get dressed (it is really a relief wearing a school uniform because you don't have the problem in the morning to decide which clothes you are going to wear), eat breakfast, go to school, come home, eat, sometimes make some exercise and thereafter until I go to bed. Exciting life, I know, but I have to learn everything double up, until I understand more of the clases at school. Luckily is the school quite soft. We have a lot of pauses and the lessons are also relatively soft. Yes, we are working but there is another attitude towards effectivness. When I impatient wait for the lesson to begin, so are they talking and laughing, enjoying their time, and when the lesson starts are they working concentrated (or at least the most of them).

We had dance today in physical eduacation, because every class is going to learn a classical dance, for example cueca or tirana and present it at the independence day of Chile, which is very much celebrated and the celebrations takes place during three days. That what impressed me was the guys, because in Sweden in school when we have dancing, is there always a lot of fuss and problems with the choreography. Here, not a sign of a problem, we divided us quickly in pairs and had a fun dancing lesson, which we enjoyed.

Snurrigt värre

2011-08-05 | 00:18:03 | skolan | 0 Kommentarer

Jag som precis kände att det började lossna med spanskan. Det är definitivt inte fallet längre. I Chile pratar ungdomarna en typ av slang som skiljer sig ganska markant från den chilenskan som vuxna i allmänhet pratar. Hemma så pratar min familj ganska ren spanska, så skillnaden blir stor i skolan. Alla pratar fort, sluddrigt och samtidigt.

Nu har jag haft några lektioner och det känns som jag ligger okej till. I engelska så ligger jag mil före, de pratar knappt någon engelska alls och förstår lite. Varför vet jag faktiskt inte, för de har haft undervisning i engelska lika länge som i Sverige, men det kanske beror på undervisningen eller på att de inte konfronteras med särskilt mycket engelska i vardagen, eftersom allt finns på spanska. I matte gör de också sådant som jag har gjort innan, typ funktioner men de använder inte miniräknare. Det tycker jag är bra för då övar man upp huvudräkningen, däremot får de använda den i kemin och fysiken.

I kemi, biologi och fysik tror jag de ligger före, det som vi har gått igenom känner jag iallafall inte tilll sedan tidigare, men det kan ju också bero på i vilken ordning man väljer att ta upp de olika momenten. Spanskan kan man ju lugnt påstå att jag inte låg i fas direkt.

Mina favoritämn en hittills är fysik, mest formler, en bra lärare och lagom svårt och konst. Jag har saknat att inte har mer praktiska ämnen på natur så det var roligt att ha konst igen och läraren där är också bra. Han undervisar i konst, vi sitter inte enbart och ritar med färgpennor, lite som vi vill och betygsätts sedan därefter, utan man utvecklas, plus att det bara är en fjärdedel av klassen, så det är mycket lugnare.

Translation .

I was just feeling that I understood the language better, but this isn't the case anymore. There are two different kinds of languages here, that of the youth and the "official" Chilean spoken by the rest of the Chileans. The youth have there own words anf frases which is only used by them. At home talks my family a very clean version of Chilean, which isn't so difficult to understand, so it's a great change to come to school. Everybody is talking fast, slurring and at the same time.

I've taken some clases now and I have the feeling that I'm quite okey. I'm miles ahead in English, they speak almost none and understand just a little. Why, I havn't figured it out because they've learned English as long as they do in Sweden, but it is perhaps because of bad teaching or that they don't meet the language in their everyday life. In math are they doing things which I've already done before, but they don't use calculator. I think that is good because then are you training your brain more, sometimes when you use a calculator you get lazy and don't count by yourself anymore, but they use it in physics and chemistry.

I think they are ahead me in biology, chemistry and physics, but I don't know in which order they learn things. In Spanish was I defenitly not in phase.

My favourite clases are, so far, physics, because it is most formulas, the same everywhere, a good teacher and arts. I miss arts since I havn't arts in the gymnasium, and the teacher is good aswell and is teaching are, we arn't only drawing what we like to, and get grades. He is teaching us so we develop.

Första dagen i skolan

2011-08-03 | 00:51:09 | skolan | 0 Kommentarer

Jag kom precis hem efter första dagen i skolan. Idag var det barnens dag i Chile, så första dagen efter vinterlovet hade vi ingen undervisning, utan när jag kom till skolan med min värdsyster så möttes jag av en lärare som bjöd på karameller och fick en stor kram och puss på kinden (det sista är helt normalt). Därefter fick jag träffa min klass, några hade tagit med massa chips och kakor som vi smaskade på medan vår klassföreståndare, Nancy kollade närvaron. Alla fick presentera sig med namn, ålder och civiltillstånd, men jag uppfattade bara en bråkdel av namnen under det öronbedövande oväsendet. Jag slapp som tur den klassiska pinsamma presentationen framför tavlan och överhuvudtaget så var det ingen överdriven uppmärksamhet, förutom några nyfikna frågor.

Sedan gick vi ner till innergården i skolan och då kom ett tiotal av lärarna utdansande i clowndräkter!, och drog upp elever att dansa med, bland annat mig, eftersom jag inte direkt är osynlig, den enda blondinen på hela skolan.

Därefter gick jag och min värdsyster och hämtade mitt schema i lärarkorridoren. På vägen mötte vi en del lärare som alla stannade och kramade och pussade mig. Överhuvudtaget så är jag förvånad över det familjära förhållandet mellan lärare och elever. Det är mycket mer nära än i exempelvis Sverige, man har respekt för varandra men skämtar och pratar med varandra, även om man ska tilltala dem med Ni.

Därefter hade vi lekar på innergården och jag höll på att frysa ihjäl, det var jättekallt att bara sitta still i flera timmar. Det intryck jag fick av skolan är iallafall jättepositivt, lärarna verkar jättetrevliga och jag gillar också sättet att umgås, det är mycket mer lätt, man skrattar hela tiden, dansar och kramas mycket.

First day at School - Translation

I've just arrived home from the school. Today was children's day in Chile, so the first day after the winterholidays didn't we have lessons as usual. When my hostsister and I entered the school did a teacher great us with a huge hug and kiss on the cheek (hugs and kisses is custom here, even between strangers), and offered us sweets. Now was the time for me to meet my class, someone had bought snacks and cookies, which we ate while our classteacher checked the attendence. Then did everyone present oneself with name, age and civil status, but I did only catch a few of the names which were defeaning in the noise. I was lucky and didn't have to do the classic, embarrasing presentation infront of the entire class and over all was the attention not exaggerrated, apart from a few curious questions.

After the gathering did we go to the school yard and a couple of teachers came dancing in clowncostumes and picked out and danced with some of the pupils, among them me, I'm not particulary invisble, as the only blondie in the entire school.

Later went Paula and I to the teachers corridor and got my schedule. On the way did we pass some teachers and all of them kissed and huged me. In general, I'm really surprised of the familiar relationship between teachers and pupils. It is much more intimate than in Sweden, they have respect for their teachers, but chat and joke a lot with each other, even if they are formal you with them.

Then did we have games down in the school yard and I got freezing cold of the hours sitting outside. In all I do have a very positive first impression of the school. I like the way of being, they are laughing much, dancing and hugging.

Utsikten

2011-08-01 | 17:53:50 | om Chile | 1 Kommentarer

Idag var jag ute och joggade med min värdsyster som cyklade. Det var strålade solsken efter att det hade regnat hela dagen igår. Utsikten är fantastisk härifrån då, ovan är bildbeviset. Det finns en stor väg från Rancagua, ut till förorten Machlí, där jag bor. Den vägen brukar jag jogga längs. Det är inte uppbyggt så som i Sverige att det finns många olika vägar till samma ställe, utan det är en huvudväg, med gator som går ut till varje villaområde, en del av dem avspärrade med stora murar och grindar. Min gissning är att man har byggt många hus här på en gång, och alltså har kunnat planera allt väldigt effektivt. I varje villaområde finns det ett urval av husmodeller med samma färg och design, som husägarna sedan har kunnat välja. Alla hus häromkring är relativt nybyggda och min värdsyster berättade att under den stora jordbävningen för två år sedan så satt de skräckslagna i huset medan allt skakade, lamporna svängde och saker föll ur hyllorna, men huset skadades inte alls mer eller mindre. Däremot inne i stan, där det finns äldre hus, så ramlade en del av dem ner och andra blev mer eller mindre påverkade, vilket man fortfarande kan se när man är inne i centrum, på en del av husen är putsen delvis borta och husen ser lite sneda ut.

Det jag kan sakna lite är avståndet till naturen, vilket jag aldrig har tänkt på. I städer brukar det inte allt för långt bort ofta finnas parker eller skogsområden, men här är alla områden inhängnade eller ligger långt bort. Var jag bor finns det villakvarter och åkrar, med höga stängsel kring. Vill man komma ut i naturen måste man ta bilen och åka en bra bit bort. Det blir så komplicerat. Allemansrätten är inte särskilt etablerad här. Det är nog konsekvensen av när man planerar upp städer mitt i ingenstans, sådana värden trängs undan av rationalisering. De som sitter och ritar på ett kontor lever inte själva i den verklighet som de planerar. Det som förvånade mig, eftersom man är väldigt bilberoende här är att det finns jättemycket bussar här som går hela tiden, så jag är inte beroende av att få skjuts om jag vill ta mig någonstans.

I was out running today with my hostsister, who was riding her bike. It was beaming sunshine, because it has been raining the entire day yesterday. The view of the mountains was fantastic, above is the proof. The road which I use to run along is the main road from Rancagua to Machalí, the only one. It is not like in Sweden where there are many roads, winding to the same place. Here exists the road, with side-roads to the residental districts, some of them closed of with high walls and gates. My guess is that this area has been builded up at once and everything could be planned. In every district is there a selection of different models of houses, with same colours and design, of which the houseowners und choose there favourite. All houses in this area are relatively new and my hostsister told me that they sat paralysed of fear, while everything was shaking, the lamps were swinging and their things fell down from the shelves during the earthquake for about two years ago, but the house was undamaged. On the other hand, there it is a lot of older houses, so did some of them collapse or were seriously effected, which you still notice when you are in town. There are quite many houses where the plaster is partly damaged or the houses are a little bit warped.

What I'm missing here is the distance to the nature, which I've never noticed. In cities too, is the way to parks and areas with forrests not far away, but here is everything surrounded by a fence or is far away. There are only houses and fields fenced with wire. If you want to c ome out in the nature you have to take the car and drive a while. Everything get's so complicated then. The legal right of acess to open country is not so established here. I think these are the consequences when you build up cities in the middle of nowwhere planned by people who aren't living in the reality, which they are planning. Soft values have to give p lace for rationalization. What surprised me, because this is a very cardepending society, is that there are a very well extended public transports. It is good, because then I wont be that depending of my hostparents ability to drive me anywhere.

PS. I've translated the first text in English. DS.