Så nära men så långt bort
I måndags arrangerade vi en filmvisning av en dokumentär om Gabriela Mistral, en känd poet i Chile (som fick Nobelpriset) och vi lyckades även övertyga dess regissör att komma hit och hålla ett föredrag efter filmen.
Det gick jättebra och kom även relativt mycket folk med hänsyn till typen av evenemang. Vi lyckades med enkla medel; facebook, mun-mot-munmetoden att göra reklam och filmstudion fick vi låna gratis. Kort och gott, ett enkelt evenemang av en grupp kulturintresserade elever som genomfördes med kort varsel. Det jag skulle komma till; att tanken slog mig medan vi arbetade med det här projektet att det finns jättefå sådana saker här i Rancagua och även om man ser det ur ett vidare perspektiv; utbudet på mat, aktiviteter, produkter.
Rancagua är en välbeställd stad på grund av gruvan som finns och priserna är därför något högre i genomsnitt jämfört med resten av Chile, men det innebär inte att det återspeglas i stadens utbud. Även om den är stor, med runt 250 000 invånare (egentligen bor jag inte i Rancagua, utan i Machalí som är en mindre stad som vuxit ihop med Rancagua) så påstår elaka tungor att många tjänar mycket men har lite utbildning, det är enkelt att få ett välbetalt jobb inom gruvindustrin, och det gör sig bemärkt vad det gäller intressen och efterfrågan. Det tillkommer även att Santiago, en mångmiljonstad som ligger precis runt knuten, är en timmas bilresa bort.
Mig stör det inte så mycket eftersom jag har fullt upp i mitt liv med vänner, skola och så vidare, men när man börjar fundera på saken så inser man att det är ganska tunt vad det gäller kulturutbud, och allmänt alternativ till det normala. Det har dessutom varit en fördel för mig, tror jag, att Machalí är så lugnt, ett är en sömnig, välbeställd förort, därför att det gör att jag kan röra mig relativt fritt och självständigt som blond tjej. Även om jag naturligtvis inte går ut och springer när det är mörkt på kvällarna och mina värdföräldrar kommer alltid och hämtar mig. För det finns mer "oroliga" delar i Rancagua och visserligen skulle jag väl ha fått en verkligare bild av Chile och dess olika sidor, men samtidigt hade jag nog inte fått chansen att uppleva så mycket eftersom jag inte skulle kunna röra mig på samma sätt, och det är också en himmelsvid skillnad på liv och intressen.
Translation -
A few days ago did my friends and I carry out a project outside the school with our teacher in philosophy. We exhibited a documentary about Gabriela Mistral, a poet (who for example won the Noble prize) and we convenced the director to come and speak after the movie. We did it with a small equipment and short premonition; for example did we only promote by facebook and to the persons we know. It turned out well and it came a lot of people, compared to the type of event.
What I got to think about was the aspect that here in Rancagua, which is a quite big city, with about 250.000 inhabitants there are few occasions of this kind and generally there is a little choice: food, sports, activities etc. Rancagua is a wealthy city (besides, I don't actually live in Rancagua, but in a smaller city, which has growed together with Rancagua) because of the mine in the mountains. Therefore are the prices higher than average in Chile, but this isn't notable in what the town has to offer.
Some people claim it's because it's easy to get a wellpaid job here, not necessarily with a good education and that gives effects in the demand. That Santiago is that close does also give it's influence.
It doesn't affect me that much, because I keep geting busy with friends, school and so on, but when I think about it there is very little to do here but it has been an advantage for me. I wouldn't be able to do that much and be that free in the same way in another place in Rancagua. Blond and girl, I'm not invisible. Yes, I've probably got a narrower picture of Chile, but I've also got the oppprtunity to do more things here where I live.
