Innan vi åkte skulle jag ta ut pengar för resan, och blev ganska orolig när det i automatens fönster stod att den inte kunde att läsa kortet. Lite stressad fortsatte jag till närmast mataffären, där kortet som tur var fungerade. Jag hade redan börjat fundera på hur man på lämpligaste sätt kan skaffa sig ett nytt VISA från Chile, i Sverige och kommit till slutsatsen att det nog innebar en hel del krångel.

Med en hel del förmaningar om att jag är väldigt synlig som blondin och att det finns många ficktjuvar i Santiago med omnejder, satt jag och Pauli sedan tryggt på tåget på väg mot Santiago. Det var förövrigt första gången som jag åkte tåg i Chile. En ganska trång upplevelse, med mycket folk och försäljare som försöker, med varierande påstridighet, att sälja diverse saker till passagerarna på tåget.

Vi gick och tittade på Degas-utsällningen, som bestod av skulpturer som han hade gjort. Jag gillade den och jag älskade museumshopen. De brukar alltid vara bäst, så är inträdet dyrt kan man ofta nöja sig med att titta runt där. Därefter kurrade det ganska rejält i min mage, så vi letade upp en mysig resturang, på en lugn sidogata. Där kunde man sitta ute och vi beställde varsin jättegod sallad. För att kompensera för denna nyttighet fortsatte vi sedan till en glassrestaturang. Där de hade alla möjliga spännande smakkombinationer, som mango-grönt te, choklad-chili, jordgubbe-mynta mm. Vi passerade en basar, där de försökte skinna det blonda dumhuvudet (jag) på pengar, men där gick de på en nit. Min mamma brukar skämta och säga att så fort jag kommer in i en affär dubbleras priserna. Vid ett annat stånd i basaren köpte jag iallafall en bok av Balzac, på tyska.

Vi fortsatte i maklig takt och passerade några av de berömda platserna i centrum, som Plaza de Moneda (presidentpalatset), Plaza de las Armas (punkten noll, därifrån börjar man räkna kilometerna åt norr och söder i Chile), katedralen och sedan var det dags att åka hem.

Vi gick till tåget en timme innan det skulle avgå, för att kunna få sittplatser och sedan åkte vi trötta hemåt. Den sista händelsen skedde när jag satt i bussen från centralen, då stoppade polisen busschauffören och så fick vi stå där i tjugo minuter medan de i godan ro kontrollerade honom.

Yesterday did I do a sightseeingtour in Santiago with Pauli, and we watched a exhibition with Edgar Degas.
Therefore did I went to the "centralstation", which isn't a very big station, at half past nine in the morning (very early a Saturdaymorning with Chilean meassures).

Before we should leave I had to withdraw some money, and I got very nervous when it turned up at the monitor that it couldn't read my creditcard. Thinking of which is the most suitable way of getting a new VISA in Chile, from Sweden and considered that it probably was going to be tricky, did I get to the supermarket, where it was possible to withdraw the money, realieved.

With a load of exhortations about how visible a blond girl is and that there are a bunch of pickpockets in Santiago (and the most part of the money safely guarded in my bra), did we finally get on the train. It was the first time I went with train in Chile. It was a narrow experience, with a lot of people and sellers, which with different stubborness, are trying to sell various things to the passengers.

We watched the Degas-exhibition, which consisted of sculptures made by him. I liked it and as always, I loved the museumshop. They are always the best, if the entrance is very expensive, it is sometimes enough watching the shop. Thereafter did I begin to feel hungry and my stomach was rumbling, so we looked up a nice restaurant, in a calm corner surronded by verdures. We ate sallad, and then, to compensate, did we go for a ice-cream. There could you order all kinds of ice-creams, with interesting flavours as: mango-green tea, chocolate-chili, strawberry-menthe etc. We passed a bazar, where they tried to cheat the dumb, blonde girl (me), but there did they draw a blank. My mother use to joke and say that everytime when I enter a shop do they double the prices. At another stall did I buy a German book by Balzac.

But we had a good time in Santiago.