Vi fortsatte sedan mot en myndighet som sköter passhanteringen för att skaffa mig ett chilenskt id-kort. När vi kom in genom dörrarna var det fullt med folk, min värdmamma gick till disken och istället för en automat stod där en dam och delade ut nummerlappar. Vi stod en stund och väntade till det var vår tur och sedan registrerade jag alla mina personuppgifter igen och avgav fingeravtryck, namnteckning och foto.

Många arbeten här sköts av människor istället för maskiner, vilket också märktes när vi skulle gå och handla. Min värdmamma tycker det är väldigt viktigt att jag har på mig en ordentlig pyjamas när jag sover istället för min vanliga t-shirt, jag måste ju ha ordentliga kläder på mig om jag ska kliva upp på natten :). Affärerna här är mycket mindre, visserligen finns det köpcentrum också, men för det mesta är det mindre butiker. I varje butik finns det flera expediter till din hjälp och vid provrummen sitter det någon som kontrollerar vad du vill pröva. När man köper något tejpas påsen igen, så att du inte kan lägga i ytterligare varor och detsamma händer med dina påsar när du går in i en affär. Man har väldigt lite tillit till varandra när det gäller ägodelar. Min värdmamma var väldigt noga med att jag skulle hänga min axelremsväska tvärsöver kroppen och alltid bära den framför mig. Men även om jag vet att alla de här "yrken" troligtvis finns på grund av att de här människorna måste försörja sig på något vis, tycker jag det är trevligt att man har mer kontakt med varandra, med människor. Även om de här kontrollsystemen finns för att förhindra stölder kändes det aldrig obehagligt.

Jag trivs väldigt bra i min nya familj, de är väldigt öppna och det känns verkligen som de gör vad de kan för att integrera mig i familjen och att jag ska känna mig välkommen.