Lycka!

Åhhh! Vad jag älskar känslan av pur lycka, när man känner att man har lyckats med något, och den lyckan blir dessutom dubbel när det finns människor runt omkring dig, som gläds tillsammans med dig. Vad är då denna orsak till mitt lyckorus? Jo, idag fick jag mitt första betyg, nämligen på en muntlig redovisning, på SPANSKA, i biologi om metaboliska sjukdomar, närmare bestämt Cushing's syndrom.

Jag var totalt oförberedd. För jag hade på något vis fått för mig att redovisningen var imorgon, eftersom det var så många turer fram och tillbaka när vi skulle bestämma turordning, så jag hade fått alltihop på bakfoten. Igår eftermiddag var jag alltså hemma hos en klasskompis och vi och två till skulle sätta ihop presentationen, som så ofta hade vi lite svårt att behålla fokus, så när vi skiljdes åt var bara halva presentationen gjord. Sent på kvällen mejlade min klasskompis presentationen, och jag tänkte inte vidare på det. Läste igenom den och tyckte att jag var duktig som förarbetade materialet innan, så att det skulle bli enklare när jag skulle förbereda presentationen.

När jag sedan låg i sängen och försökte sova slog det mig varför hon hade gjort färdigt presentationen, därför att det var vår tur att redovisa dagen efter. Kallsvettig låg jag och vred mig i sängen, hur skulle det här gå, en muntlig presentation, där a och o är förberedelse och dessutom på ett främmande språk.

På morgonen skrev jag ihop ett talmanus och hela vägen i bilen till skolan satt jag och mumlade för mig själv. Andra lektionen var sanningens ögonblick, nehej, jag var så tankspridd att jag hade tagit fel på schemat också, tredje. Vi skulle redovisa sist, under de andra redovisningarna uppfattade jag knappt något bland alla facktermerna och tjuvtittade då och då och försökte memorera vad jag skulle säga. Så var det dags.

Jag reste mig och gick fram med min grupp. Jag hade första sliden, långsamt och lugnt sade jag mina meningar och försökte artikulera fram de krångliga orden. Puuh! Första delen avklarad, jag fick till och med några applåder. Det här gick ju bra. Sedan var det dags för andra delen. Långsamt, titta upp, du har inte bråttom. Färdig! Yes, jag hade klarat det och fick stora applåder och glada vinkningar, med skakande ben satte jag mig.

Efteråt läste lärarinnan upp vilka betyg varje person hade fått på redovisningen och hon avslutade med mitt betyg, en 7:a. Jag blev alldeles varm av lycka och fick många stora kramar och lyckoönskningar.

Vad som gjorde mig gladast var inte min fantastiska presentation, som för övrigt inte var så fantastisk, jag bidrog varken så mycket till innehållet eller talade utan manus, utan att alla runtomkring mig gladdes med mig och var glada för min skull.

Förresten, du vet väl om att du kan kommentera mina inlägg. Jag uppskattar dina tankar, reaktioner eller frågor, eller om det är något du vill att jag ska skriva mer om. Jag är ingen tankeläsare ;).

Translation -

I'm very happy right now, earlier today did I receive my first grade, and it was a 7. In a oral presentation, in Spanish, biology. I wasn't prepared at all because I thought that the presentation should be tomorrow, so I was quite nervous before the lesson.

Everything went well and when I had done my part did I get an applause. What made me so happy wasn't the grade (which made me happy as well), but the fact that all people around me shared my joy and were so happy for my sake. "A joy that's shared is a joy made double".

By the way you are aware of that there are a possibility to comment my texts below. I appreciate your thoughts, questions or reactions, I'm not a mindreader ;).
Oscar

Visste inte att man kunde kommentera ^^ men det är jätteroligt att läsa det du skriver (du skriver mycket bra och det är intressant fakta). Hoppas allt flyter på för dig där nere? uppe? :S



2011-08-12 | 19:34:08
Hemsida/Blogg: http://ingen
Sonja

Jag är så glad för dig tjejen!

Sonja

2011-08-13 | 22:53:45


Namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (visas ej)

Hemsida/Blogg:

Kommentar:

RSS 2.0